Bildextra!

Idag fick jag äran att åka själv till Norris. Det är en alldeles särskilt härlig upplevelse att få vara där utan somligt sällskap. Man behöver inte packa väskan full med mutor, inte ständigt spana efter vassa eller farliga saker och framför allt behöver man inte känna sig stressad. Syftet med min resa var att städa undan bygg-leftovers och få bort lite byggdamm för målarens skull.

För er som glömt. Så här ser the sommarstuga of the century med a royal touch ut från entrésidan. "Fett najs" som Ella skulle säga.


Tror minsann inte att jag lagt upp någon bild på badrummet sedan det kaklades och klinkrades. Nu är fönsterfodret vitt också, om än endast grundmålat, så tror jag ni får feeling. Det kan vara mitt mäklarknep, att ställa fönstret på glänt, som gör att ni faller pladask för detta unika badrum.

Vitt, vitt, vitt. Här saknas förutom några lager färg, ett litet runt fönster bara, från Ella sovloft.

Och så här ser det ut från Ella rum ut mot storstugan. Strålande.

Vår röda dörr blev om möjligt ännu finare med vit omgivning.

Så en bild på köket där det nu är helt färdigt i väntan på rörmokaren. Handtagen blev bra, trots min oro för plotter, eftersom de sitter åt olika håll. Täckskivan på kortsidan av kökshalvön blev fullkomligt smashing tillsammans med dem runt skåpen. Tänk sedan när bänkskivan torkas av och golvet kommer fram, vad fint det ska bli.

Hur går det med Norris?

Det är frågan alla ställer. Det var ju liksom det som var syftet med bloggen, att förmedla nyheter om Norris. Därav namnet. News of Norris.

Bloggen återspeglar stiljtjen som varit på bygget under hösten och vintern. Nu andas vi morgonluft och har trots allt lite att meddela.

Varning för långt blogginlägg.

Vi börjar med det viktiga: skiteriet.

Vi kommer till den nätta summan av 3500 riksdaler få godkänt att ställa en sluten tank på tomten. Billigt kan tyckas, men det är bara för få stämpeln på pappret. Sedan ska vi låta frakta dit en tank. Det kostar 795 kronor/h. Sedan låter vi den stå så nära grannen som möjligt och pröjsar 1500 spänn till skittank-företaget i månaden. Om vi dricker lite, aldrig duschar, diskar bara om det är nödvändigt, lär barnen kissa hos grannarna och bajsar kollektivt i Kapellskär, så kanske vi bara behöver tömma tanken ett par gånger på hela sommaren. Gäster är såklart alltid välkomna. Kom med ett glatt humör, låg vätskebalans och en Portapotti!

I september kommer slutligen det kommunala VAt kopplas på. Skönt att slippa alla småutgifter. Vi dänger till med 200 000 rätt upp och ned där. Lagom efter semestern. Perfekt, för då är ju vår bankkille tillbaka efter föräldraledighet så att han kan punga ut för det där.

Det viktiga i sammanhanget är att vi troligen kommer att ha full funktion i huset från april. Typ.

Huset i övrigt då? Efter ett litet kommunikationsglapp är vi på banan med Magnus igen. Han jobbar på. Finsnickerierna börjar bli klara. Alla lister är uppe, täckskivor i köket, skåpluckor och fönsterfoder. Nu är målarn där och målar allt vitt. Vitt. Vitt. Vitt. Ingen som helst stilistisk tanke bakom det, utan ett symptom på det Johannessonska JOI-syndromet. Jag Orkar Inte. Så i brist på ork att besluta om snygga tapeter, fräscha färger, randigt eller rutigt, så blir det vitt. Vitt. Vitt. Vitt.

Fönsterfanskapen sitter ut och in. Inte bra. Måste vända på dem. Det blir kanske gjort nu till helgen. Det är jobbigt innan det är gjort. Precis som när man kör fel (vilket händer ganska ofta i vår bil). Det är riktigt dålig stämning i bilen ända tills man kommit på rätt väg igen. Då andas man ut och låtsas som om inget hänt. Det är lite så vi jobbar med vändningen av fönstrena

.

Vi har haft proffsbesök på Norris, som kollade statusen på bygget. Verifierade kvaliteten. De kom inte med något stort, katastrofalt, uppenbart fel á la fuskbyggarna. Utan hmmade mycket och levererade bra och handfasta tips för att få färdigt skiten. Känns tryggt.

Det är 30% på ytterdörrar på K-Rauta. Det slår vi till på! Så får Snyltis en riktigt fin ytterdör också. Alltså den felhängda dörr som idag hänger på Norris. Frågan är då hur

vi ska disponera de två fönstrena, ena altandörren, lilla runda fönstret och fina röda ytterdörren på Snyltis bara.

Snyltis finns bara i fantasin. Vem vill bygga Snyltis? Känns som en bekant barnboksintrig. När Snyltis är klart, så ska jag sitta därinne och skriva den boken.

Vi har valt badrumsmöbler, för badrummet är kaklat, klinkrat och rörmokarn is entering the buildning. Det kommer bli dyrt. Men som sagt. Skiteriet är viktigt. Är det något jag lärt mig av detta bygge, så är det det. Så här ser möblerna ut:

Det är bara kommoden och spegelskåpet som vi ska ha. Troligen utan ben. Det kan vi välja när vi sätter upp det. När vi låter sätta upp det. Vi har beställt toastol, duschgrej, handdukstork och blandare till badrum och kök. Gick inte igång på något av det där kan jag säga. Ser mer fram emot att köpa handdukar. Visst blir man sugen på att köpa cerisa badrumsattiraljer.

Slutligen. Soffan har kommit!

Meningen med att glömma en nyckel

När jag lastar ur barn och väskor ur bilen, så slår det mig plötsligt, "Jag har ingen nyckel." Jag letar igenom fickor och väskan. Ingen nyckel. Börjar ringa runt. Markus. 118118. Sector Alarm. Måste säga rätt lösenord för att de ska komma hit med vår extranyckel. Ringer Markus igen. Säger rätt lösen. Hjälp är på väg.

Jag tar situationen med ro ändå. Trots att barnen är trötta och hungriga, så tar vi det hela med ro. Alla tre. Vi sätter oss på trappan. Kollar Facebook och uppdaterar statusen. Utelåst. Skit också. Ella börjar frysa. Grannen går förbi och vi hälsa på varandra som vanligt. De har haft en hemsk jul. En jul som är alla barns mardröm. En jul fylld med sorg och saknad. Så kommer jag att tänka på helgen som gick. Markus såg att polisen tidigt på morgon besökte dem. Vi undrar ju såklart vad som står på, men vi kan ju inte springa dit och fråga direkt. Kan ju ha med julens ledsamma omständigheter att göra kanske. Jag hälsar på grannen och han går in till sig. Ella fryser och Anges börjar trasha telefonen. Skit också, hur lång tid ska det här ta...?

Han kommer ut igen och frågar om vi är utelåsta. Han erbjuder oss att komma in till dem. Vi blir, alla tre, hjärtans glada och tacksamma och knatar genast dit. När vi klätt av oss och sagt de vanliga hälsningsfraserna frågar jag om allt är bra med dem. Det är det inte. De har ingen möjlighet att dölja vad som skett. Det finns inte krafter för försvar, trots att vi inte känner varandra särskilt väl. Lördagens polisvisit var av den värsta sorten. Ett bud som ingen förälder någonsin vill ha. Jag finner inte ord. Här finns så mycket sorg och smärta att jag plötsligt kan ta på den. Jag omfamnas av maktlösheten som bor här. Jag finner inte ord.

Tårar. Maktlösa, oförstående tårar av den mest ledsna sorten. Jag finner inte ord.

Små barn lyfter oss till här och nu. Bråk om leksaker. Kissnödig. Hungrig. Törstig. Det är tur att de finns då, de små. De tvingar oss att gå vidare även om det är omöjligt. Familjen kämpar med vardagen i ett obeskrivligt känslokaos. Och vi har trots allt en trevlig stund. Jag inbillar mig att vi, med vårt aningslösa och oplanerade besök, hjälpt dem genom ytterligare en jobbig eftermiddag. Min husnyckel kommer och det är dags att gå hem. Det finns inte ord som räcker, men jag säger att vi finns här. Om vi kan hjälpa till med något. De är glada att vi vet. Bara en sån sak, att veta att vi vet. Lite lättnad.

Så när barnen lagt sig och jag tänker efter. Här lever en människa sin värsta stund i livet. Han har förlorat ett barn. Trots det, så har han förmågan att lyfta huvudet och se en annan människa. Han erbjuder mig hjälp. HAN erbjuder MIG hjälp. Jag rodnar vid tanken. Hur orkar en man som är i tusen bitar se att vi behövde hjälp? Hur orkar han välja att öppna sitt sorgtyngda hem för oss? Vilken fantastisk människa jag mötte idag. Det är bara en stor människa som orkar finnas till för andra i sin allra värsta stund. Och jag är glad att jag lät honom hjälpa mig. Meningen med att möta en annan människa. Goda grannar.

Jag är omtumlad och trött. Jag är så ledsen för deras skull. Men det känns tryggt att ha en sådan granne. Så tänker jag att om jag hade haft en nyckel till Norris nu, då hade jag lånat den till dem och sagt att de gärna fick åka dit. För att bara vara. Men det har jag inte och det spelar ingen roll idag.

En julsaga till salu

Volvon rullar sakta fram på den lilla vägen mot havet. Stormen färgar havet svart, himlen grå och marken vit. Drivorna vandrar över vägen och det viner. Det viner vinter om Norris.

Norris är varmt. I de stora fönstren lyser adventsljusen upp snön runt huset. Röken från brasan förenar sig med snöflingorna som faller mot marken. Någon har skottat. Alltid så välkommet att någon har skottat. Packningen bärs in. Sparka av snön så att inte golvet förstörs. Raggisar möter golvvärme. Den röda dörren stänger ute kylan. Det blir tyst. Bara brasans knaster hörs. Och sedan barnens skratt. Titta! Granen är klädd. Vad är det som luktar? Mamma bakar bröd. Så gott med nybakat bröd. Julklappar läggs under granen. Granen barrar. Glögg. Stilla natt och strålande stjärna.

Barnen sover gott i sina sängar. I sitt rum. Det blev sent, då sover de länge imorgon. Vi älskar sovmorgon på Norris. Kolla på film. Sitta uppe sent framför brasan. Imorgon gör vi julgodis. Norstukola. Den bästa. Den blir perfekt.

Allt är perfekt på Norris.

In my dreams.

Sanningen överträffar dikten sägs det. Snö ute, snö inne. Snö i hjärta snö i sinne.

Idag när vi kom till Norris var det så igen. Igen. Igen. Igen. Vi skällde över för hög elräkning varpå byggfläkten gick kall. Fucking freezing. Ella gnällde. Som alltid, när vi träder innanför dessa dörrar. Agnes skrek. Som alltid när vi träder innanför dessa dörrar. Något nytt? Golv i hela huset. Snö på golvet. Det kan inte vara bra, med snö innanför fönstren. Prio: täta huset! Det blåser in snö.

Annars då? Fönsterfoder, lister, panel på väggen, tak i badrummet, luckor i köket. Det tar sig som fluffaren sa.

Ja, så har vi ju fått ytterdörren också. Den är jättefin. Djupt röd med ett litet, litet runt fönster. Väldigt litet fönster, men annars perfekt. Ja, förutom att vi uppenbarligen inte fattat åt vilket håll man står i dörren när man avgör om den är höger- eller vänsterhängd. Den hänger i alla fall åt fel håll. Vi har en fin dörr som hänger fel. Fuck.

Har ni hört att det knarrar när Tjohannessons går. Jinx. Jinx. Jinx. Jinx. Låter det.

Har Blocket avslutat sin annonstävling? Annars har jag ett bidrag:

Säljes: Sommardröm vid havet

Från fel håll når du detta nybyggda och nästan färdigställda fritidshus med utsikt över hus på pelare och igenväxande allmänning. Havsutsikt om "vissa gallingsinsatser" genomförs. Huset är arkitektritat och därefter inrett av amatörer. Lokal snickare har uppfört huset som är vinterbonat, så när som på vissa snöstormar som blåser in snö under de generösa fönsterpartierna. Det tåliga bambugolvet tål mycket skit och det är tur, för här finns varken altan eller trappa. Golvvärme är installerat, men inte i bruk. Kommunalt vatten och avlopp planeras i området och till dess får du hålla dig eller skita på grannens tomt. Skarpa materialval, såsom de sylvassa hörnen på bänkskivan. Måste upplevas!

Tomten består av naturtomt med bergknallar. Insyn till grannar kan byggas bort med enklare betonginstallationer. Potential till sexuell frihet. Här finns goda möjligheter till gästhus i form av panel under presenning och fönster finns fastfrusna på västgaveln.

Ett paradis för barnfamiljen. Här borde alla barn vara lyckliga! HÄR BORDE ALLA BARN VARA LYCKLIGA!

Ring för visning. Pris: Dyyyrt!

I have a dream. Dreaming dreams of Norris. Keep on dreaming.

Färdigt!

Huset är klart!

Inte Norris Norris, utan Norris featuring pepparkaksdeg ´n Nonstop.

Fint va? Flygfotofeeling. Feel again it?

Själv är jag mycket nöjd. Om tiden varit oändlig hade jag kunnat färga glasyren grön och gjort fasaden Norris-alike. Men det är skalenligt vill jag lova. X2 utifrån de av Norrtälje kommun godkända bygglovshandlingarna.

Sjösidan ser ju lite torftig ut. Men nu kan vi sitta och njuta av ett färdigt hus. Vilken tillfredsställelse! Norris-Norris håller ungefär samma uppdatering som den här bloggen. Eller som bredband i Bôrsta. Det buffrar. Står mest i vänt just nu. Händer långsamt.

Skulle kunna lägga ut bilder på iordninggjord del av tomten, spacklade väggar och ny vägg i vardagsrummet. Men det inspirerar mig inte. Jag gör ju det här för konsten. Men jag saknar min blogg. Att få skriva till massorna i min fantasi. Tro att massorna är intresserade av mitt sätt att sätta bokstäverna efter varandra. Eller i alla fall intresserade av hur det går med Norris (läs Snyltis). Det jag längtar mest efter, förutom att Norris-fanskapet ska bli färdigt, är att få avsluta medföljande blogg. Få göra en fin grön fotobok av den och sedan fundera på vad min nästa blogg ska handla om.

Jag har en idé, men den måste ligga till sig lite och invänta lite väsentligheter.

Köket

Om du tänker att du hänger i taklampan så kommer du se köket från den här vinkeln. Det är ju en del kvar att göra. Kylen ska byggas in och luckorna ska på. Och massa annat...

Jag var sjukt nervös över hur det skulle bli. Skulle bänkskivan se pajig ut? Skulle fläkten vara för stor? Skulle köket kännas för stort? För litet? Skulle skåpen hamna för högt? Skulle fönstret helt försvinna? Skulle det helt enkelt se för jävligt ut eller inte?

Vi är nöjda. Det blir bra. Precis så bra som vi trodde. Det är ju vi som fattat alla beslut. Om allt. Jättejobbigt. Jätteroligt. När vi beslutar bra. Jag brukar fundera ibland på vad vi kommer titta på om något år och säga: Hur fan tänkte vi där? Eller hur? Det är ju såklart något vi kommer ångra. Hoppas bara inte för jobbigt att ändra eller för dyrt. Tyvärr behöver vi inte ens bo in oss för att inse ånger ett.

Ser ni hörnen på bänkskivan? Det är en stålkant. Sylvass. På en höjd om cirka 90 cemtimeter. Hur fan tänkte vi där?

Vi vet hur vi tänkte. Och vi fattade fel beslut. Googlar hörnskydd. Shit, va fula hörnskydd är. Bad Magnus gå loss med bågfilen lite löst. Det kommer bli blodvite där. Agnes panna. Ellas skuldra. Min höft. Markus tå. Jo, precis. Han kommer stå och leka med en boll. Tappa kontrollen lite smått och sträcka sig för att nå bollen. Då kommer han slå tån rakt i hörnet. Ritsh! Inget mer bad den sommaren. Det är därför jag säger att vi inte spelar fotboll inomhus i vår familj!

Fläkten kunde inte varit mindre. Tänk till vita luckor. Vitrinluckor till överskåpen. Vi ska ha glasskiva som stänkskydd.

Bänkskivan är inte svart som det ser ut. Den är brunsvart med träådring. Typ.

Lite spottar i fönstret och under skåpen. Kanske inuti?

Lilla fröken glugg var med och kollade läget. Dagens outfit var ballerinadräkt. Min första tanke var nej. Men så tänkte jag att det är lördag. Inte ska jag vara en tråkig mamma. Hon får ta på sig vad hon vill. Vilken bra mamma. Jättebra mamman. Lycklig dotter. Nöjd familj styr kosan mot Norris. Ella blir kissnödig. Stanna bilen. Det är kallt. Ella har ballerinadräkt. Inte smidigt. Måste ta av hela dräkten för att göra business. Det är precis därför jag är en tråkig nejsäjarmorsa. Precis därför.

Ser ni smilet? Det är Ellas fotosmile. Vi kallar det Chandlerlooken. Ni vet Chandler i Vänner som får tics så fort en kamera åker fram och så gör han ett obegripligt tillgjort leende. Jag älskar Vänner. Ella älskar sitt Chandlerleende.

Berg flyttar in

Jag funderar på att starta en Facebook-grupp. Den ska heta "Carina Berg får flytta in till mig vilken dag som helst". Jag tror att många vill vara med i den gruppen. Och det är ju på modet nu förtiden att starta Facebook-grupper. Och det här är en väldigt bra grupp att starta. Även om det är lite konstigt att hon inte har med sig något när hon kommer. Hon borde kunna ha med sig en liten grej.

Hur som helst. Om Carina ska flytta in, då tror jag inte att Markus ska få vara hemma. Han skulle ta allt fokus. Han och Carina skulle sitta och dricka te och prata känslor. Hon skulle få honom att gråta. Det vill ju ingen.

Nej, det skulle vara jag och Carina. Jag skulle vara hemma den dagen, så ingen annan skulle få träffa Carina. Jag tror banne mig att jag skulle åka till Norris med henne. Norris skulle göra sig bra i tv. Hon skulle tycka att det var fint.

Jag tror att vi skulle baka. Baka vaniljbullar. Carina skulle kladda till det helt otroligt. Jag tror att hon är dålig på att baka. Jag skulle lära henne mina bästa recept. Sen skulle vi koka pasta till Agnes. Carina skulle älska Agnes. Agnes älskar pasta.

På kvällen skulle vi sitta i soffan och kolla på tv. Vi skulle äta choklad och jag skulle försöka suga ur henne allt möjligt intressant skvaller. Hon skulle fråga hur det är att vara kommunanställd. Hon skulle nog tycka det var mest intressant att höra om hur det är att vara skogsägare. Hon skulle komma fram till att jag inte kan nästan något om skog. Röja betyder festa vilt. Gallra betyder rensa ut gamla offentliga handlingar. Avverka betyder att beta av butiker i Täby centrum. Kalhygge är ju en frisyr som alla vet. Eller icke-frisyr.

Carina skulle nog vilja höra om livet som svensk wag. Hon skulle bli besviken över det oglamorösa svaret. Carina skulle såklart fråga hur det är att ha en så vältränad man. Det skulle jag svara på. Jag tror nog att hon skulle fråga ganska mycket om Markus faktiskt. Jag skulle fråga lite om Kristian också. Kanske föreslå en parmiddag "off camera" liksom.

Då skulle det bli lite stelt och Carina skulle vilja gå och lägga sig. Hon skulle vilja få sova på Ellas loft. Hon skulle tycka att det var roligt att sitta och titta ut genom det lilla runda fönstret ner mot braskaminen. Nästa morgon skulle hon få gå upp tidigt med Agnes. Jag skulle nog ligga kvar en stund. Sen skulle vi ta en promenad och titta ut över havet. Sen skulle Carina få en påse bullar med sig hem. När jag kom in igen så skulle hennes foto stå på braskaminen. Där skulle det få stå. Länge. Tills hon flyttar tillbaka. Det är ju det som är presenten.

Men jag lovar. Jag ska inte anamma den. Och Emma. Nej, du ska inte göra det heller. Min lillasyster är den enda jag känner som verkligen skulle kunna lämna ett foto på sig själv när hon åker hem.

Köket är på plats. Bänkskivan också. Magnus är nöjd. Jag är nervös. Vi åker dit med kylen på lördag. Och soffan. Halleluja! Och sängen. Halleluja! Och annat småskräp. Halleluja! Och vi har fått papper om VAt. Det är på g. Efter jul. Halleluja!