En julsaga till salu

Volvon rullar sakta fram på den lilla vägen mot havet. Stormen färgar havet svart, himlen grå och marken vit. Drivorna vandrar över vägen och det viner. Det viner vinter om Norris.

Norris är varmt. I de stora fönstren lyser adventsljusen upp snön runt huset. Röken från brasan förenar sig med snöflingorna som faller mot marken. Någon har skottat. Alltid så välkommet att någon har skottat. Packningen bärs in. Sparka av snön så att inte golvet förstörs. Raggisar möter golvvärme. Den röda dörren stänger ute kylan. Det blir tyst. Bara brasans knaster hörs. Och sedan barnens skratt. Titta! Granen är klädd. Vad är det som luktar? Mamma bakar bröd. Så gott med nybakat bröd. Julklappar läggs under granen. Granen barrar. Glögg. Stilla natt och strålande stjärna.

Barnen sover gott i sina sängar. I sitt rum. Det blev sent, då sover de länge imorgon. Vi älskar sovmorgon på Norris. Kolla på film. Sitta uppe sent framför brasan. Imorgon gör vi julgodis. Norstukola. Den bästa. Den blir perfekt.

Allt är perfekt på Norris.

In my dreams.

Sanningen överträffar dikten sägs det. Snö ute, snö inne. Snö i hjärta snö i sinne.

Idag när vi kom till Norris var det så igen. Igen. Igen. Igen. Vi skällde över för hög elräkning varpå byggfläkten gick kall. Fucking freezing. Ella gnällde. Som alltid, när vi träder innanför dessa dörrar. Agnes skrek. Som alltid när vi träder innanför dessa dörrar. Något nytt? Golv i hela huset. Snö på golvet. Det kan inte vara bra, med snö innanför fönstren. Prio: täta huset! Det blåser in snö.

Annars då? Fönsterfoder, lister, panel på väggen, tak i badrummet, luckor i köket. Det tar sig som fluffaren sa.

Ja, så har vi ju fått ytterdörren också. Den är jättefin. Djupt röd med ett litet, litet runt fönster. Väldigt litet fönster, men annars perfekt. Ja, förutom att vi uppenbarligen inte fattat åt vilket håll man står i dörren när man avgör om den är höger- eller vänsterhängd. Den hänger i alla fall åt fel håll. Vi har en fin dörr som hänger fel. Fuck.

Har ni hört att det knarrar när Tjohannessons går. Jinx. Jinx. Jinx. Jinx. Låter det.

Har Blocket avslutat sin annonstävling? Annars har jag ett bidrag:

Säljes: Sommardröm vid havet

Från fel håll når du detta nybyggda och nästan färdigställda fritidshus med utsikt över hus på pelare och igenväxande allmänning. Havsutsikt om "vissa gallingsinsatser" genomförs. Huset är arkitektritat och därefter inrett av amatörer. Lokal snickare har uppfört huset som är vinterbonat, så när som på vissa snöstormar som blåser in snö under de generösa fönsterpartierna. Det tåliga bambugolvet tål mycket skit och det är tur, för här finns varken altan eller trappa. Golvvärme är installerat, men inte i bruk. Kommunalt vatten och avlopp planeras i området och till dess får du hålla dig eller skita på grannens tomt. Skarpa materialval, såsom de sylvassa hörnen på bänkskivan. Måste upplevas!

Tomten består av naturtomt med bergknallar. Insyn till grannar kan byggas bort med enklare betonginstallationer. Potential till sexuell frihet. Här finns goda möjligheter till gästhus i form av panel under presenning och fönster finns fastfrusna på västgaveln.

Ett paradis för barnfamiljen. Här borde alla barn vara lyckliga! HÄR BORDE ALLA BARN VARA LYCKLIGA!

Ring för visning. Pris: Dyyyrt!

I have a dream. Dreaming dreams of Norris. Keep on dreaming.

Färdigt!

Huset är klart!

Inte Norris Norris, utan Norris featuring pepparkaksdeg ´n Nonstop.

Fint va? Flygfotofeeling. Feel again it?

Själv är jag mycket nöjd. Om tiden varit oändlig hade jag kunnat färga glasyren grön och gjort fasaden Norris-alike. Men det är skalenligt vill jag lova. X2 utifrån de av Norrtälje kommun godkända bygglovshandlingarna.

Sjösidan ser ju lite torftig ut. Men nu kan vi sitta och njuta av ett färdigt hus. Vilken tillfredsställelse! Norris-Norris håller ungefär samma uppdatering som den här bloggen. Eller som bredband i Bôrsta. Det buffrar. Står mest i vänt just nu. Händer långsamt.

Skulle kunna lägga ut bilder på iordninggjord del av tomten, spacklade väggar och ny vägg i vardagsrummet. Men det inspirerar mig inte. Jag gör ju det här för konsten. Men jag saknar min blogg. Att få skriva till massorna i min fantasi. Tro att massorna är intresserade av mitt sätt att sätta bokstäverna efter varandra. Eller i alla fall intresserade av hur det går med Norris (läs Snyltis). Det jag längtar mest efter, förutom att Norris-fanskapet ska bli färdigt, är att få avsluta medföljande blogg. Få göra en fin grön fotobok av den och sedan fundera på vad min nästa blogg ska handla om.

Jag har en idé, men den måste ligga till sig lite och invänta lite väsentligheter.

Köket

Om du tänker att du hänger i taklampan så kommer du se köket från den här vinkeln. Det är ju en del kvar att göra. Kylen ska byggas in och luckorna ska på. Och massa annat...

Jag var sjukt nervös över hur det skulle bli. Skulle bänkskivan se pajig ut? Skulle fläkten vara för stor? Skulle köket kännas för stort? För litet? Skulle skåpen hamna för högt? Skulle fönstret helt försvinna? Skulle det helt enkelt se för jävligt ut eller inte?

Vi är nöjda. Det blir bra. Precis så bra som vi trodde. Det är ju vi som fattat alla beslut. Om allt. Jättejobbigt. Jätteroligt. När vi beslutar bra. Jag brukar fundera ibland på vad vi kommer titta på om något år och säga: Hur fan tänkte vi där? Eller hur? Det är ju såklart något vi kommer ångra. Hoppas bara inte för jobbigt att ändra eller för dyrt. Tyvärr behöver vi inte ens bo in oss för att inse ånger ett.

Ser ni hörnen på bänkskivan? Det är en stålkant. Sylvass. På en höjd om cirka 90 cemtimeter. Hur fan tänkte vi där?

Vi vet hur vi tänkte. Och vi fattade fel beslut. Googlar hörnskydd. Shit, va fula hörnskydd är. Bad Magnus gå loss med bågfilen lite löst. Det kommer bli blodvite där. Agnes panna. Ellas skuldra. Min höft. Markus tå. Jo, precis. Han kommer stå och leka med en boll. Tappa kontrollen lite smått och sträcka sig för att nå bollen. Då kommer han slå tån rakt i hörnet. Ritsh! Inget mer bad den sommaren. Det är därför jag säger att vi inte spelar fotboll inomhus i vår familj!

Fläkten kunde inte varit mindre. Tänk till vita luckor. Vitrinluckor till överskåpen. Vi ska ha glasskiva som stänkskydd.

Bänkskivan är inte svart som det ser ut. Den är brunsvart med träådring. Typ.

Lite spottar i fönstret och under skåpen. Kanske inuti?

Lilla fröken glugg var med och kollade läget. Dagens outfit var ballerinadräkt. Min första tanke var nej. Men så tänkte jag att det är lördag. Inte ska jag vara en tråkig mamma. Hon får ta på sig vad hon vill. Vilken bra mamma. Jättebra mamman. Lycklig dotter. Nöjd familj styr kosan mot Norris. Ella blir kissnödig. Stanna bilen. Det är kallt. Ella har ballerinadräkt. Inte smidigt. Måste ta av hela dräkten för att göra business. Det är precis därför jag är en tråkig nejsäjarmorsa. Precis därför.

Ser ni smilet? Det är Ellas fotosmile. Vi kallar det Chandlerlooken. Ni vet Chandler i Vänner som får tics så fort en kamera åker fram och så gör han ett obegripligt tillgjort leende. Jag älskar Vänner. Ella älskar sitt Chandlerleende.

Berg flyttar in

Jag funderar på att starta en Facebook-grupp. Den ska heta "Carina Berg får flytta in till mig vilken dag som helst". Jag tror att många vill vara med i den gruppen. Och det är ju på modet nu förtiden att starta Facebook-grupper. Och det här är en väldigt bra grupp att starta. Även om det är lite konstigt att hon inte har med sig något när hon kommer. Hon borde kunna ha med sig en liten grej.

Hur som helst. Om Carina ska flytta in, då tror jag inte att Markus ska få vara hemma. Han skulle ta allt fokus. Han och Carina skulle sitta och dricka te och prata känslor. Hon skulle få honom att gråta. Det vill ju ingen.

Nej, det skulle vara jag och Carina. Jag skulle vara hemma den dagen, så ingen annan skulle få träffa Carina. Jag tror banne mig att jag skulle åka till Norris med henne. Norris skulle göra sig bra i tv. Hon skulle tycka att det var fint.

Jag tror att vi skulle baka. Baka vaniljbullar. Carina skulle kladda till det helt otroligt. Jag tror att hon är dålig på att baka. Jag skulle lära henne mina bästa recept. Sen skulle vi koka pasta till Agnes. Carina skulle älska Agnes. Agnes älskar pasta.

På kvällen skulle vi sitta i soffan och kolla på tv. Vi skulle äta choklad och jag skulle försöka suga ur henne allt möjligt intressant skvaller. Hon skulle fråga hur det är att vara kommunanställd. Hon skulle nog tycka det var mest intressant att höra om hur det är att vara skogsägare. Hon skulle komma fram till att jag inte kan nästan något om skog. Röja betyder festa vilt. Gallra betyder rensa ut gamla offentliga handlingar. Avverka betyder att beta av butiker i Täby centrum. Kalhygge är ju en frisyr som alla vet. Eller icke-frisyr.

Carina skulle nog vilja höra om livet som svensk wag. Hon skulle bli besviken över det oglamorösa svaret. Carina skulle såklart fråga hur det är att ha en så vältränad man. Det skulle jag svara på. Jag tror nog att hon skulle fråga ganska mycket om Markus faktiskt. Jag skulle fråga lite om Kristian också. Kanske föreslå en parmiddag "off camera" liksom.

Då skulle det bli lite stelt och Carina skulle vilja gå och lägga sig. Hon skulle vilja få sova på Ellas loft. Hon skulle tycka att det var roligt att sitta och titta ut genom det lilla runda fönstret ner mot braskaminen. Nästa morgon skulle hon få gå upp tidigt med Agnes. Jag skulle nog ligga kvar en stund. Sen skulle vi ta en promenad och titta ut över havet. Sen skulle Carina få en påse bullar med sig hem. När jag kom in igen så skulle hennes foto stå på braskaminen. Där skulle det få stå. Länge. Tills hon flyttar tillbaka. Det är ju det som är presenten.

Men jag lovar. Jag ska inte anamma den. Och Emma. Nej, du ska inte göra det heller. Min lillasyster är den enda jag känner som verkligen skulle kunna lämna ett foto på sig själv när hon åker hem.

Köket är på plats. Bänkskivan också. Magnus är nöjd. Jag är nervös. Vi åker dit med kylen på lördag. Och soffan. Halleluja! Och sängen. Halleluja! Och annat småskräp. Halleluja! Och vi har fått papper om VAt. Det är på g. Efter jul. Halleluja!

Feeling floor - floorfeeling

Förra veckan glömde vi titta på skorstenen. En helt ordinär skorsten kan man konstatera. Föga exiting.

AIK-tröjan blir nog snart Norris-tröjan. Äger mannen inga andra tröjor?

Agnes var som vanligt med och härjade. När hon blev för galen, så gav vi henne en banan. Men med den här bilden vill jag åskådliggöra hur tjocka våra väggar är. Skittjocka! Nästan tre decimeter. Eller som ett stycke tokunge. "Hur tjocka väggar har ni? En tokunge tjocka."


Golvet har, som synes, bliviet lite dammigt. Synd. Men å andra sidan är det så det kommer se ut mest hela tiden.

Magnus har gjort klart fönsterfodret till runda fönstret. Det ska målas såklart. Men han är inte helt nöjd. Han ska göra om något med masoniten. Han har sticksågat ut fodret och sedan fasat kanterna. Det är det jag menar med kärlek.

Oroväckande många nyckelpigor hängde i vårt runda fönster. Hoppas de inte gör det till en vana. Blir ju jätteäckligt med tiden... "Hoppsan, det ramlade ner något i maten... Ingen fara det är bara några döda nyckolpigor som legat där i tre år. När det blir för många så svämmar de över."

Måste köpa stege.



Ella och Agnes rum har fått gipsväggar och golv. Vi tog av oss och kände lite på golvet. Det kändes fint. Agnes tog inte av sig. Hon tycker att man ska ha skor på sig inomhus och bara strupor utomhus. Det tycker hon är bra.

Så här ser Agnes rum ut. Ska bli lite foder och lister såklart. Och färg på väggarna. Vet inte vilken ännu. Jag är lite inne på turkos.

Planen för nästa vecka är enligt uppgift att montera kök och färdigställa alla innerväggar. Mitt stora problem är att kunna åka dit nästa helg. Kalas och fotboll ställer till det för oss. Men jag ska nog kunna klämma in lite Norris-tid på något sätt.

Egen härd är guld värd

Aldrig tidigare har jag ägt en braskamin eller eldstad. Men nu. Vi har fått vår fina, fina braskamin till Norris. Den har en mjuk täljstenstopp och en ståtlig svart skorsten.

Så här i efterhand, så var det nog tur att det blev fel med kaminens placering i förhållande till takstolen. Från början skulle ju kaminen stått mitt på väggen. Nu hamnar den närmare soffan och entrén, där man ju faktiskt vill ha den mest. Och den hamnar längre ifrån köket, vilket nog är bra för värmens skull. Dessutom kan vi få plats med någon stylish möbel bredvid. Min förhoppning är att Markus morfar Gustafs byrå kan få sin plats där. Om den inte är för stor. Men byrån ska till Norris. Det ska den.

Så har vi fått väggar till badrummet och det blir faktiskt större än jag befarat. Badrummet är det enda rummet i huset där vi kommer att sänka taket. Men det blir samma takpanel. I den här bilden kan vi enkelt konstatera att även om man glömmer stänga toadörren, så kan du uträtta dina ärenden utan att soffliggarna kan beskåda ditt verk. Kvalitet.

För ni förstår, rören ni ser därinne, de ska stå i hallen. Alltså blir det en liten vägg där. På vilken det blir perfekt att fästa en toarullehållare. Kvalitet.


Vi får ju inte glömma golvet. Jag tror att vi har fått fel golv. Det är fint ändå och kanske ännu ett lyckligt misstag. Den som lever får se. Hur som helst. Vårt golv skulle ha en något annorlunda finish. Lite vågigare och lite mattare. Men samma färg. Ja, vad ska man göra. Golvet ligger där det ligger och det är inget egentligt fel på det. Kanske blir det bättre...

Vi kunde bara glutta lite och här ser ni hur det ser ut. De fasade kanterna är superfina.


Tog en bild från andra hållet, för ljusets skull. Herrgud, det är vackert! Ser ni upphetsningen i byggherrens ögon. He lööves this floor.

Så gick byggherren och ställde sig i köket, där spisen kommer stå. Kommer ni ihåg min skiss? Bilden där vi sitter i soffan och tittar bort mot köket. This it it! IRL. Där han står ser han till och med brasan tror jag... Kvalitet.

Den uppmärksamme läsaren har noterat att byggherren känner sig privat här. Ser ni att han klätt sig i AIK-tröjan?

I dag är det valdag. Fan ta dig som inte röstar.

Bamboo in da house!

Rykten har nått mig under dagen att Norris numera huserar bambugolv redo för inläggning. Det känns enormt bra.

Jag är också nöjd med den snabba responsen på byggherrens uppmaning om kommentarer. Det tackar vi för.

För övrigt funderar jag på hur färdigt ett hus behöver vara för att få en schysst värdering på det...?

En ordningsfråga

Jag och min make; byggherren av Norris, vill göra ett påpekande. En ordningsfråga måste ställas när det gäller det häringa bloggeriet.

Hur ända in i hela wholwheat spagetti kan ni låta bilder på vårt mästerverk ligga okommenterade i ett dygn? ETT DYGN!

Här sliter vi i vårt anletes svett för att producera the sommarstuga of the century med a royal touch och vi bjussar dessutom på en glimt in i vår crib to be. You should be so lucky! Vi kräver inte mycket. Vi kräver lite glada tillrop när vi nått en framgång på vår väg mot in your dreams, baby!

I all ödmjukhet.

Byggherren meddelar härmed, via sin sekreterare/personal organizer/professional mentor/chef/godess att kommentarer och frånvaro av kommentarer noteras i samband med turordningsregler i bokningssystemet för Snyltis under kommande säsong.

Frågor på det?

The truth shall set you free!

Jag springer ibland på små saker som är mig oemotståndliga. De skriker till mig att de ska till Norris. Då är det ju min skyldighet att ta med dem dit. Eller hur?

Den senaste fritagningen skedde i fredags på Panduro i Solna centrum. Här stod tre små plåtburkar och kallade på min uppmärksamhet. Jag gjorde dem till viljes och här står de stolta på vår kökssoffa. Jag är mycket nöjd.

Och den här lilla sötnosen, tror jag inte att ni har fått se tidigare. Det var precis innan sommaren som glittergodingen blingade till så till den milda grad att jag föll till föga. Den ska självklart lysa upp vår nyckel till frihet. Och även om jag insett att "the sommarstuga of the century med a royal touch" kanske inte är en ultimat målbild, så faller det sig naturligt att nyckelringen till Norris ska vara den här lilla pärlan. Jag är mycket nöjd.

Till mitt försvar för den suddiga bilden, vill jag säga att jag har tagit säkert trettiosju bilder, i olika ljus, vinklar, bakgrund. You name it. Det går fan inte att få finingen på bild så att ni till fullo kan uppskatta dess skönhet. Stackars er. Men som sagt. Jag är mycket nöjd.

Jag ser ljuset, Jonatan!

Hon har sagt mycket bra, den där Astrid. Min favorit annars är "du ska leva livet, så att du blir vän med döden." Så självklart. Så smart. Tänk om man kunde fånga orden så som Astrid...

Men idag, i alla fall, så såg vi ljuset. Vi åkte genom regntunga skyar till Norris och klev in i ett hus ljusare än Körsbärsdalen. Herregud. Det är så ofärdigt, så stökigt, men alldeles, alldeles underbart. Vi älskar Norris. Så in i bänken. Och det är så fint, tack vare oss och våra mer eller mindre medvetna val. Och Magnus, såklart. Han älskar också Norris, man märker det ibland. Han gillar att bygga där och nu är han helt fit for fight igen. Han vill bygga loftet, trappen, måla limträbalken och alla lister. Vi tackar och tar emot. Sen betalar vi räkningen. Men det är ju en deal vi har. Vi betalar med glädje och Magnus bygger med kärlek.

Välkommen till Norris. Nu med panel på tak och väggar. Det här har vi bestämt. Att man ska se rakt genom huset när man öppnar ytterdörren.


Väggen mot Agnes rum är uppreglad och jag konstaterade med glädje att hallen blir bredare än jag trodde. Väggen mot badrummet kommer att gå precis till höger om det lilla röret.


Och titta här. Vi har fått en korridor. Alla hus med lite självrespekt måste ha en korridor. Norris korridor är smal, kort, men med vansinnigt högt i tak. I Agnes rum står ugnen. Trevligt.

Vi har världens vackraste köksvägg. Panelen är galet fin. Jag hade en invändning bara. Jag försöker hitta något varje gång, som jag påpekar för Magnus. Så att han inte tror att vi bara går på vad som helst. Som det där med den glesa panelen i taket. Nu sa jag till honom att jag inte gillar hans konstnärliga frihet i mitt fönster. "Men det är ju fint när det händer något", svarade han. "Skärp dig", sa jag och beordnade honom att såga av plankjävlarna så jag kan se tallbarren. Markus låtsades som ingenting och tittade åt ett annat håll. Fegis.

Så gick jag mot vårt sovrum. Kan ni se en säng framför er? Där istället för diskmaskinen? Vi tror att vi ska ställa den i köket sen. Vad tycker ni, ska vi måla innerväggarna eller ha kvar den där "spåniga" looken?

Tänk att ligga här och stirra i taket. Det är långt till taket, får jag säga. Coolt.

Här är Ellas rum. Man kan säga att vi ganska grovt överskattade möjligheten att ha en bäddsoffa här. Den hamnar nog i Snyltis... Men det blir mysigt!

Och det är här vi har tänkt att vi ska ha en trappa med inbyggd förvaring och ett loft ovanför dörren. Jag och Magnus resonerade oss fram till ett riktigt snajdigt utseende för trappa och loft. Vi får se hur det blir med den saken...

Det blir en lite smalare dörr till Ellas rum. Det var för att inte badrummet skulle bli för litet. Om ni undrar, alltså. Säger sig ju självt egentligen.

Tja, så här på håll, så ser ju fönstret fint ut. Very arty. Som slöjmoln. Nej. Det ska bort.

Vi hade inte råd att köpa panel till hela taket, så vi beslutade att vi skiter i panel i badrummet. Det gör ju att ni enkelt kan se var badrummet kommer bli även om det inte är några väggar ännu. Härifrån ser fönstret ut som en Pacman.

Nästa vecka blir en spännande vecka. Magnus ska bila upp golvet utan att trasha golvvärmen för att braskaminen ska installeras på fredag. Och vet ni vad som måste läggas innan kaminen sätt dit? Golvet. The floor. Världens bästa bambugolv. Jag kan knappt vänta till nästa helg. Måste se golvet. Ni förstår. Jag ser ljuset! Jonatan, jag ser ljuset...

Trappa upp

Satt och googlade idag och hittade in på en gammal blogg som handlade om både det ena och det andra. Det bästa med bloggen var att jag hittade en bild på en trappa som ser ut precis så som jag inbillat mig. Vi ska ju ha en trappa upp till sovloftet i Ellas rum och jag vill kombinera det med förvaring.

Precis så här! Fast vi måste ha ett annat räcke och jag skulle kunna tänka mig att ha luckor för de nedersta hyllorna. Men den kommer gå upp så där precis bredvid dörren.

Det föreligger stor risk att vi måste bygga både sovloft och trappa själva. Men den här kvalisorten borde vi kunna åstadkomma utan alltför stora problem. Visst är den snajdig?!

En sprucken snickare

Vissa lider av drucken snickare. Vi lider just nu av sprucken snickare. Eller snickare med sprucken tumme. Enkelt uttryckt kan man konstatera att det inte är perfekt att ha en snickare med spricka i tummen när man vill ha ett hus byggt. Tummen kommer ju dessutom utöver den lilla knäoperationen han genomgick för några veckor sedan. Han kämpar på i alla fall. Förutom idag, då han satt på akuten hela dagen.

Ja, vad ska man säga. Bortsett från byggkrediten som vi skjutit upp ett par gånger och en kaminmontör med blåslagna tår så har vi ju ingen brådska. Vi har ju inte trampat kaminmontören på tårna såklart, men han är vansinnigt trött på att springa in i vår kamin som står och dräller på hans lager. Han får komma om tre veckor och sätta in den där pjäsen. Så är det med det.

Vi har kört upp köksfläkten till Norris och på onsdag kommer bänkskivan. Om vi bara kan få till en frisk snickare så ska vi nog ha ett kök och innerväggar nästa gång vi åker dit.

Vi var ju dit en sväng i går. Sofia, Stefan, Simon och Stella var med. Inte mycket hade hänt på Norrisfronten så jag tog inga bilder. Sofia blev förnärmad och ville att jag skulle lägga upp bilder bara på henne på bloggen. Stefan skulle ta några bilder sen senare på kvällen sa han. När han har mailat dem till mig, så ska jag lägga upp dem till er. Kanske måste ta fram en ny etikett för det. Adult. Vi diskuterade båtplats, gästhamn, tilläggning, inläggning, gummibåt och andra marina begrepp. Jag nickade och låtsades förstå. Stella kan mer om båtar än jag.

Vi fikade. Såklart. Filt på berget. Vi hade med bullar och kex. Ella och Simon är hetsiga innan de fått i sig första sockerkicken. Sedan är de lugna. Agnes vägrade sitta ner och fika. Hon ska stå och trampa ner alla andras bullar, välta kaffemuggar och krossa kex. Stella bjöd på sin Festis. Agnes bjöd på sin mugg. Perfekt. Byt baciller bara. Mer baciller. Mer förkylningar. Mindre sömn. Suck. Fikat var ändå mysigt på sitt sätt. Det är intensivt så det heter duga och efteråt, när man har packat in alla barnen i bilen, så kommer man på att man inte har hunnit fråga eller berätta om en femtedel av det man hade avsett att avhandla. Sjukt. Så åker man hem till sig och hamnar i soffkoma framför Sportspegeln.

Sen får man reda på att man har en sprucken snickare.

Men efter det, då har vi en sommarstuga. Sug på den du!

Vitt eller vitt?

Mannen i väst är min make. Han kollar hur lång han är. Eller vill han mig något? Varför står han sådär och gör sig till? Märklig människa. Men när han ändå står där vill jag påpeka att om vi har tur, så får vi upp marken till hans knän. Sen ska vi nog bygga något snajdigt spaljeplank. Så högt att om han står sådär nästa sommar så kommer jag inte att se honom. Än mindre bry mig om honom. Lite creepy, om han ska stå där bakom planket och vinka.

Vi passade på att fika på vårt fina berg, nu när både jordhög och grävmaskin var ur vägen.

Vi provade att lägga listen och nästan det golv vi ska ha intill väggen. Det såg bra ut tyckte vi.

Å så fick vi lite ångest. Först hade vi bestämt oss för att ha vitlaserad takpanel. Sen ändrade vi oss och beställde vitmålad. Så kom vi till Norris igår och ser att det ändå är levererat vitlaserad panel. Och Magnus har hunnit sätta upp nästan en fjärdedel av taket. Jobbigt läge. Ska vi se det som ett lyckligt misstag och tro att det blir kanske bättre ändå, med laserad panel. Men vi hade ju bestämt något annat. Tänk om vi kommer att reta oss på taket nu? Å andra sidan har Maria en poäng i att vi kan ju inte lasera ett vitmålat tak, men kan vitmåla ett laserat tak. För det är ju bara att slänga på lite färg, som de säger. På ett tak med 4.20 vid högsta punkten. Joråsåatt...

Undra förresten hur sugen Magnus är på att ta ner panelen och vänta in en ny leverans som sedan ska sättas upp?

Men det blir ju bra i alla fall. Här ser ni hörnan vid det som blir Ellas rum. Vi testade att snurra på rullvagnen för att se om det blir bra med sovloft. Det var riktigt bra med plats faktiskt. Snurrorna som hänger från taket är elen som ska in i innerväggarna, så då ser ni var de ska vara.

10 dagar kvar till deadline. It will never happen!

Mänskligt mediokert

Familjen Tjohannesson utvärderade sin semesterdag. Vi konstaterade enhälligt att den här dagen var skit. Vi hade kunnat gjort något mycket bättre av den dagen. Det var inte så att vi låg och degade hela dagen eller inte hade engagerat oss för att försöka få en trevlig dag tillsammans. Vi hade tänkt. Men vi tänkte fel. Eller det blev fel. Eller?

Vi åkte till Kungälv för att handla kex i bräckboden. Det var så länge sedan vi var där och vi tänkte att det borde barna gilla. Agnes älskar Mariekex aka mormorkex. Ella älskar fika. Perfekt. Det var bara det att bräckboden är ju minimal och den ligger ju som bekant vid fabriken. Vi fick knapp plats i butiken. Det kom många tanter med breda bakar. Markus gick ut med ett galet klättrande barn. Vi andra hastade igenom affären. Svettattack. Vi köpte förvisso massa kex till riktigt billig penning och ville provsmaka direkt. Det fanns bord där utanför. Bredvid parkeringen. Framför fabriken. Halvmysigt.

Vi bestämde att vi ville befinna oss i en mysigare miljö för lunch. Vi åkte in mot de äldre delarna av Kungälv. Riktigt fint. Parkerade. Hann precis ur bilen innan ett barn gnällde över något. Alltid något. Allvarligt samtal. "Du ska få glass. Sen. Skärp dig." Vi promenerade en sväng. Vackert väder! Ett barn blev kissnödigt. Toabesök. Gick vidare mot fästningen. Mysig miljö. Här äter vi. Bara korvmojar. Men en hade riktigt mos. Och halv special på menyn. Den tar vi! Väl ute bad Markus mig smaka på moset. Oätligt. Klistrigt, smörigt, äckligt. Han gick tillbaka. Det stod en tjej i kassan, så vår taktik var att det var bättre att han gick. Han är bättre på the ladies. Tjejen i kassan smakade. Tyckte det var äckligt. En annan tjej som precis beställt mosbricka fick smaka. Hon beställde pommes istället. De gjorde moset på färskpotatis. Det vet ju varenda människa att det inte går. Vi fick en korv istället. Och en glass som plåster på såren. Jag tyckte inte om glassen heller.

Nåväl, vi tryckte i oss käket och ett barn dansade runt med sin läbbiga colaglass. Klättrade på sin pappa som vanligt. "Hoppsan", säger barnet plötsligt. Jag går dit. Ser att Markus vita t-shirt har flera stora brunkletiga colafläckar på ryggen. Han fick njuta promenaden tillbaka till bilen iklädd sin varma AIK-tröja. (En svart Adidas med guldränder som han aldrig använder i Stockholm.) Svettattack.

På vägen hem handlade vi på ICA med Olsmagons. Barnen var galna, men blev lyckliga när vi kom utanför kassan. Där fanns de där slantslukande åkattraktionerna. Nästan roligare än Liseberg. Fast ingen kö. Men det är en helt annan historia.

Vilken misslyckad utflykt. Jag kom att tänka på den där dagen häromkvällen. Jag kom på mig själv att minnas den med värme. Som en härlig dag, med vackert väder, glada barn, glada föräldrar, mysiga miljöer, god mat... nej, där gick gränsen. Men ett positivt sommarminne. Hur gick det till? Det var ju inget som var bra, just den dagen. Eller var det det? Vad var det som var bra? Att vi var där tillsammans i en helt operfekt, mänskligt medioker semesterutflykt?

De som säger att det var bättre förr. De har fel. Dåligt minne. För troligtvis var det inte särskilt bra alla dagar. Man kommer såklart ihåg saker som var riktigt roliga. Men de halvdåliga sakerna kommer man också ihåg med ett litet rosa glitterskimmer. Det är nog för att man kommer ihåg det som är viktigt för en. Det som gör en person till den man är. Det man minns är bevisen för att man är människa. Och då är de mänskligt mediokra dagarna precis lika meningsfulla. Om inte mer.

Därför har jag börjat tvivla på det här med "sommarstugan of the century, med the royal touch". Kanske ska det vara "den mänskligt mediokra sommarstugan" istället? Men den målbilden känns trist. Fast jag tror att det är där vi hamnar. Jag hoppas nästan det.

I helgen åker vi till Norris igen. Jag hoppas få se innerväggar och tak med panel. Tät, vitmålad panel.

Tak, lunch, kök, panel

Vi har ett hus med tegeltak och i övrigt är exteriören i stort sett klar. Lite smått kvar bara. Den uppmärksamme ser också att jordhögen har förvandlats till en grävskopa. Eller kan det vara så att grävskopan har förvandlat jordhögen till mark?

Magnus har gjort ett finfint fönsterfoder till det runda fönstret av en skiva. Jag har funderat på det där. Hur han skulle få till ett fint runt foder av brädbitar. Märks att jag inte är snickaren på det här bygget. Men jädrans bra idéer har jag. Det har jag sannerligen. Om jag får säga det själv i alla fall. I all ödmjukhet. Fint fönster. Bra idé.

Gangsta-baby var med och kastade skruvar. Här kollar hon in isoleringen. Allra helst hade hon velat gosa in sig i spillet som låg på utsidan. Jo, det hade varit mysigt. Hur som helst, huset blir mysigare med isoleringen. Rent rymdmässigt alltså. Nja, så småningom kommer vi väl uppskatta själva funktionen också. Tycker ni att takpanelen är lite gles? Det tyckte jag, men Markus och Magnus tyckte att det var snyggt. Jag satte ner foten. I en låda skruv. Det gjorde ont. Då skrek jag till dem att se till och täta till den där jävla panelen och måla den vit så det blir lite kärlek i det här lilla rucklet till sommarstuga.

Så kom grannen och bjöd in oss på lunch. Jag blev genast glad och kunde nästan njuta i fulla drag av lunchen på deras fantastiska brygga. Lite barnagnäll och påstridiga getingar gjorde att det hela inte ens kan klassas som ett halvt Kodak-moment. Men mycket trevligt var det ändå. Vi har bra grannar där alltså. Med en finfin brygga. De har vattenklosett också. Kalas!

Under tiden vi gôttade oss på bryggan så kom vårt kök. Visst är det fint! Ella tappade genast intresse för köket. Såklart. Hon hade förresten stylat sig själv dagen till ära. Kalasklänning och blomma i håret. Smashing!

Magnus låg inte på latsidan medan vi var där. Vi hann precis få se när de började sätta upp väggpanelen. Den blir så bra. Färdigmålad är den också. Smidigt.

Sen åkte vi hem. På måndag börjar jag jobba. Under författandet av detta inlägg har jag käkat ett stycke Sundborn vaniljbägare. Nu ska jag duscha. Frågor på det?

Skitsnack

Vi har haft lite semester med det senaste stoppet i Oskarshamn. Vi lurade dit kära mor som möttes av alla barn, våra respektive och barnbarn i en solig trädgård. Vi skålade i champange, jagade getingar och vissa delar av familjen visade förvånande bra kvaliteter i kubb. Vi firade vidare hela helgen och mamma var så glad så hon grät. En liten busstur på lördagen ledde dessutom till helgens skitsnackis.

På Fredriksbergs herrgård finns ett fantastiskt utedass. Eller numera inbyggt utedass, vilket i sig orsakade förr i världens skandaldiskussioner. Fantastiska målade landskapstapeter pryder väggarna. Fyra eller fem avträdesplatser och därtill en väntstol i ena hörnet gjorde hemlighuset till den tidens bästa sociala community. Vår eminenta guide berättade också att herrskapet vintertid skickade ner pigorna på dass innan de själva skulle gå. För att värma sitsen. Vilket hatobjekt till arbetsuppgift. Tror ni att de snackade skit om herrskapet då eller? Tänk på det när du gnäller på chefen nästa gång.

Men den mest oförglömliga dassdetaljen var den lilla rövstickan. Om man hade tur hade man sin egen. Annars delade hela familjen på en. Så låg den där på dasset och väntade på att nästa röv skulle torkas. Var den kladdig, så fanns särskilda små hål i golvet där man kunde skrapa av den. Så att den blev fräsch. Jättefräsch. Man kan väl säga att den såg ut som en Magnum-glasspinne. Tänk på det nästa gång du slickar rent en Magnumpinne.

Nu finns önskemål om att vi ska ha en rövsticka i Snyltis. Vi funderar på det. Tänker att om nån vill göra ifrån sig på grannens tomt mitt i natten, så är det ju smidigt om det hänger en rövsticka vid dörren. Då slipper ju vi stå med papper och våtservetter dessutom.

Undrar, förresten om Magnumglassen är inspirerad av en riktigt välanvänd rövsticka?

Vi har ju inte varit på Norris på flera veckor nu, men vi ska tydligen ha tegeltak och troligen reglade innerväggar, kanske el också. På onsdag kommer köket. Vi åker dit nån dag.

Barnfamilj anhållen efter stöldräd

Alternativt:

Fotbollsprofil i stöldskandal

eller, lite mindre slaskigt, men moraliskt upprörande:

Kommunal tjänsteman lät barn stjäla vid upprepade tillfällen

En som jag känner, är släkt med en som som berättade det här.

En familj, vi kan kalla dem Gertrud, Tage och lilla Pesse-Nesse, skulle till en större möbelkedja för att göra några kompletterande inköp. Familjen spenderade avsevärd tid på varuhuset. Vid kassorna skildes föräldrarna åt. Tage tog varorna som Pesse-Nesse lekt med i vagnen och lade dem på varuvagnen. Gertrud som var upphetsad över att få lov att titta in i fyndhörnan lade sig inte i överlastningen utan rusade så fort hon kunde in till sina likar; det skadade godset.

Tage betalade, som vanligt, och Gertrud slet sig från skräpet och hastade ut till korvkön. Pesse-Nesse ville ha korv. Hela familjen köpte korv. Det blev dyrt. Men de satt i godan ro på sina bruna paket och mumsade i sig korven. Tage slog ner blicken. Blev bestört. Tittade på Gertrud och frågade med darr på rösten: Betalade du för de där?

Nej, Gertrud hade inte betalat för tre små attiraljer som legat kvar under barnvagnen. Hon trodde att Tage tagit allt. Jobbigt, men Gertrud kände inte för att stå i kö igen utan gick på toa istället. Därefter gick familjen till bilen. Tage muttrade att "Jag har ju faktiskt handlat för över 40 tusen. De kan bjuda på lite grejer."

Pesse-Nesse somnade i bilen. Det vackra föräldraparet köpte kaffe och glass. Sedan satte de sig på spaning utanför nästa butik. Här satt de och studerade omgivningarna i en god timma innan den lilla vaknade. Så gick familjen in i butiken. Barnet fick härja fritt medan Tage och Gertrud provsatt soffor. Personalen på varuhuset verkade vara på sin vakt och Pesse-Nesse fick inget utrymme för att varken stjäla eller trasha. Men det var mycket nära ögat för ett par tjusiga ljusstakar i glas.

Snurriga i huvudet av sofftyger, viss kissnödighet och galen ettåring vände familjen mot en diversehandel inom barnområdet. För att försöka lugna Pesse-Nesse, som vid det här laget klättrade vildsint på sin mor, gav Gertrud efter och gav barnet en röd spade. Pesse-Nesse blev glad och kunde med ro slås sig ner i vagnen igen. Tage hade under tiden lättat på trycket och nu gick de tre i lugnt tempo genom affären. De hittade inget av intresse och påminde sig dessutom om att många slantar hade spenderats i dagens första varuhus. De gick ut. Placerade barnet i bilen och återigen blir Tage stirrande ner i vagnen. Han lyfter upp en röd liten spade och utbrister med förfäran: Tog ni den här i affären?

Ojdå, svarar Gertrud. Nu åker vi, suckar Tage.

Personerna i berättelsen heter egentligen något annat.

Bilder invändigt

Agnes tyckte att Magnus hade lite oordning på sina grejer. Så hon hjälpte honom att sortera borr och skruvar. Allt på sin plats. I en och samma hög på golvet.

Det blir ganska ljust i huset. Det här blir ju kök och matplats.

Matplatsen med utgång mot vattnet på norrsidan.

En gigantisk pelare ska bli hörnet mellan vardagsrum, hall och sovrum. Markus är rätt nöjd med utsikten från sängplatsen.

Som sig bör, är det rörigt där barnens rum ska vara. Två fönster till Ella och ett till Agnes. Taskigt att vara minst...

Skäggiga mannen står i ljusinsläppet från det runda fönstret. Om en månad ska han kunna hänga på kökshalvön om han står på samma ställe.

Markus hittade en av Magnus leksaker. En laserpekare. Han lekte en lång stund med den och var inte pratbar under hela tiden. Jag pratade med honom, men han svarade inte. Agnes skrek, men han hörde inte. Det var först när jag tutade med bilen som han förvirrat släppte leksaken och kom ut ur "det förtrollade rummet" som han kallar det nu... Creeepy...

Bilder utvändigt

Nu ska vi se om vi kan mätta ert behov av bättre bilder.

Vad sägs om denna? Västgaveln i full prakt.

Vi hyrde en skylift och tog den här fina bilden. Snart dags för tegelpannor, ser ni.

Vi tror att tomten kommer att räcka till.

Sjösidan med alla fina fönster och dörrar.

Och entrésidan. Det sitter en byggdörr i just nu. Magnus vill inte riskera att sabba den nya dörren. Nu börjar det likna ett hus, inte sant?

Vi passade på att prova den lokala grillen idag. Vilket ställe! En äldre herre som med glödande passion berättade vad en "Gräddörulle" består av. Extra allt och lite till visade det sig. Not my liking. Tog en korv och pommes istället. Till Agnes stora förtjusning. Hon har fått sitt tycke för korv från sin farfar (eller möjligtvis moster Lisa?). Vi konstaterade genast att Gösta kommer gilla grillen. Där kunde man spela på travet också. Gubbarna strömmade in för att snacka tippning. De hängde vid borden och njöt av att det var lördag och de fick åka till Gräddö-grillen för spela, dricka kaffe och käka korv. Där kommer Gösta hitta många kompisar.

Sedan tog vi en sväng till Alf och Gunilla och käkade upp alla deras bullar. Goda bullar, Gunillas bullar. Agnes gillade Gunilla. Deras sommarstuga är riktigt sommarstugig och har en helt fantastisk utsikt. Kan inte mäta oss där, kan jag säga. Vi kom på att vi måste fixa cyklar, så att vi kan ta lite turer in till Gräddögrillen och fika både lite här och var.

Morgondagens uppgift: Tummen ur!