Fasaden från sjösidan

SketchUp is da shit!

Har lyckats knåpa ihop en skiss på Norris. Inte så pjåkigt va?

Plattan är gjuten!

Titta! Vår bästa Bosse åkte till Norris för att kolla läget. Han skickade en bild. Det är gjutet! Utan Bosse hade vi nog inte varit med Norris. Det är Bosse som visat oss Roslagen, åkt med och godkänt tomten, nyttjat sina kontakter som bara Bosse kan och dessutom kollar till Norris då och då. För det är vi skyldig Bosse evigt tack. Och en middag. Eller två.

Ella var med!

Det har blivit en fullkomlig läsarstorm efter att jag lade ut bilderna från vårt senaste besök i Norris. Alla undrar om inte Ella var med? Hon var ju inte med på någon bild! Jag kan lugna alla undrande i och med detta. Ella var med. Hon satt, sin vana trogen, i bilen. Och eftersom det var lördag hade hon dessutom sällskap av sitt lördagsgodis. Filmen för dagen var "Pippi på rymmen". En film som innehåller mycket märkliga och oerhört störande ljud. Typ sågspel.

Ser ni godispåsen? Kan man undgå att se godispåsen? Godiskassen. Säcken. Herregud. Till påsk slår godispåsarna rekord i att vara för stora. Ella täcker inte ens botten i den där "påsen" när hon plockar godis. Även om hon får ta hur mycket hon vill. Det är nästan så att man får lite avsmak, faktiskt. Nä, nu överdrev jag på ett mycket tantigt sätt. Men jag tycker att de borde ha lite olika storlekar på påsarna. Ibland är det ju lite härligt att bara köpa några små godisar och då vill man ju ha en liten påse bara. När jag var liten fanns det godispåsar som min lilla barnhand knappt nådde in i. Så små var de. Fick plats fem godisar i. Det var ju inte bra, men min poäng är att det borde finnas liten, mellan och stor påse att välja på vid godishyllan.


Men hon gick faktiskt ut ur bilen. En snabb sväng upp för att kolla läget. Trots att hon på vägen dit hade konstaterat att hon inte skulle gå ur bilen på dagens utflykt.


På vägen hem käkade vi lunch på MacDonken. Ella fick dricka Coca cola. Det funkar ju inte det här. Vi målar in oss i ett hörn. Vi mutar in oss i ett hörn. Ett muthörn.

Google SketchUp

Fick tips idag om ett Google-program, Google SketchUp, som ska vara grymt på inredningsskisser. I 3D dessutom. Man ska tydligen kunna ladda upp sin ritning och sedan rita upp hela sitt hus eller rum. Och sedan ladda in möbler från t.ex. IKEA. Det låter ju oerhört bra. Och tidskrävande. Har laddat ner (gratis - we like!) och hunnit kolla lite på det. Men min tid räcker ju inte till för att pröva mig fram. Med handen på hjärtat kan det vara en tålamodsfråga också. Hur som helst. Om det är någon som använt Google SketchUp och skulle kunna dela med sig av några användartips, så är jag oerhört tacksam.

Ikväll sketchar vi inget. Ikväll tittar vi på Fotbollskväll. Och äter choklad.

Badplatsen

Jag har letat som en tok efter en bild på badplatsen som jag vet att jag har. Äntligen hittade jag den! Närmast oss är det stenar och klippor och längre bort finns en liten strand. Härifrån, där bilden är tagen tar det, om man är lagom badsugen, uppskattningsvis cirka 47 sekunder från altan till dopp. Givet för ändmålet lämplig klädsel. Det är godkänt, tycker jag.

"Givet för ändamålet lämplig klädsel." Festlig formulering. Som om självaste statsministern hade uttalat sig. Han har ett avacerat talspråk, herr statsminister. "Har att ta ställning till", brukar han också säga. Även det tycker jag är ett festligt sätt att uttrycka sig i talspråk. Nog om denna lingvistiska fundering. Titta vilken fin badplats. Fint vatten. Fina stenar. Fina Norris.

Inredningsinspiration

Jag blir alltid inspirerad när vi varit i Norris. Kommer hem och börjar kolla badrumsmöbler, kakel, klinker, möbler, köksinredning och allt möjligt man kan tänka sig. Härligt! Första timman. Sedan går allt runt i huvudet och jag blir trött och lite illamående av allt surfande. Alla beslut. Jag tappar greppet och kommer inte ihåg hur jag vill ha det egentligen. Men vi har en bild som vi har haft med oss hela tiden. Vi hittade den i en tidning och rev ut den. Den sitter i vår Norrispärm. Sedan dök den upp när vi började plöja kökskataloger. Och nu hittade den på nätet. Den är från Ballingslöv och visar vår vision om Norris. Nu bygger ju inte vi på bryggan, men ni fattar. Modern sommarstugefeeling. This is it!

Jag gillar verkligen sånna där inbyggda sittbänkar. Vi kommer tyvärr inte att ha det i Norris. Det är jag lite ledsen över. Någon gång ska jag ha ett hus med en inbyggd sittbänk. Men den ska vara vid ett fönster. Så att man kan sitta där och titta ut när det regnar. Och äta choklad.

Rörspecial

Till pappa och alla er andra avloppsintresserade och rörtokiga därute. Ett inlägg bara för er. Först ska jag klargöra att vi ligger, som sagt, lite efter plan och därför är inte sprängningen gjord. Ni ser på bilden här att det är en del berg att spränga bort. Och sprängas måste det göra för att få ner avloppsledningarna. Markus står här på vägen upp mot vår tomt.


Tog med en bild till över badrummet. Här syns duschsil, rör till handfat och tvättmaskin och längst ner till vänster anar man var toan ska stå.

Nån typ av kopplingshärva för golvvärmen.

Här kommer avloppet att gå ut. Här syns också lite av berget som måste sprängas för att vi ska kunna gräva ner rören.

Tilluftskanalen för braskaminen.

Bilder på grunden

Som sagt gjutformen för plattan är klar. Vi kommer upp ganska högt och det känns super! När vi står och tittar på plattan så känns det så litet.


Byggherre och busfrö.

Här syns ledningarna för golvvärmen. Den blå slangen. Det silvriga röret är tilluften till braskaminen. Den röda linjen visar var väggarna till badrummet blir. Det lilla lilla badrummet.

Plattan från andra hållet.

Här ser man gjutformen nerifrån vägen. Visst kan man föreställa sig ett hus här?

Inne i dimman

En disig titt till Norris blev som alltid en glad överraskning även om vi är lite efter plan. Gjutformen är klar, avloppsledningar och luftintag till kaminen på plats. Dessutom har Magnus börjat dra värmeslingorna. Mer bilder kommer sen! Kul förresten att jag fick vara med på bild. Jag tog den själv, som ni förstår.

Dagens bild

Min blivande före detta kollega Mathias lade upp den här bilden på fejan. Jag ska fundera på saken. Det är ju trots allt snart fredag. Jag lovar att det blir inget mer inlägg idag men jag nöjer mig nog med ett glas vin i så fall. Vi får se om jag är tillbaka imorgon.

Vi hoppas att våren väntar lite

Jo. Tydligen gör vi det. Som byggherre är det viktigt. "Vi får hoppas kylan håller i sig en tid", ska vi säga med myndig röst. Det kan man ju verkligen börja fundera över. Om det är en sund inställning när man bygger sommarstuga. I ärlighetens namn vill vi ju att det ska vara sommar NU. Men, som sagt, vi hoppas våren väntar lite. Det finns såklart en anledning till att vi (borde) hoppas det. Det är Magnus som har lärt oss. Vi hoppas nämligen i byggsvängen att tjälen ska hålla i sig ett tag till. Annars kommer det att köras sönder små grusvägar av stora lastbilar och traktorer. Rena lervällningkalaset som vi hoppas slippa betala för, tydligen. Han har såklart helt rätt i det, Magnus, men jag har förtvivlat svårt för att hoppas helhjärtat på att våren håller på sig. Framför allt en dag som idag. Sol från klockan sju imorse och så varmt att jag fick ta av mig jackan under promenaden. Det är svårt att känna att "det här var inte bra det."

Vän av ordning undrar kanske vad det är för lastbilar och traktorer som helst inte ska köra sönder de små grusvägarna. Sprängaren har nog redan varit där och inte har jag en aning om han/hon har nån stor maskin. Sedan ska det gjutas platta, vilket jag tror pågår för fullt just i detta nu. Jag ser en sån där stor cementblandare framför mig, men vad vet jag om plattgjutning... Sen ska Magnus börja med stommarna och snart ska våra fönster dit också.

Jag har ju inte berättat det, att vi köpt fönster. Vi har valt höga fönster utan spröjs. Som det ser ut på ritningen. Vita karmar. Öppnas utåt. Inget särskilt med dem liksom. Fönster bara. Men vi ska ha ett runt fönster. Det kan ju tyckas lite särskilt. Jag tror det blir fint. Jag föreställer mig att det kommer att bli väldigt vackert morgonljus från det runda fönstret. Jag tror bestämt att vi beställde ett litet runt fönster till Snyltis också. Men det går inte att öppna.

Nog om fönster. Nu håller vi tummar och tår för att tjälen inte går ur backen förrän i mitten på april. Jodå, kom igen. Hjälp mig med det. Ok, vi skippar tårna.

En given plats i Norris

Markus fick en tavla av Dif som tack när han slutade. Eller, alltså, han fick en tavla efter sin sista allsvenska match. Som tack för alla år, allt slit och alla psykbryt, typ. Hur som helst, han fick en litografi av kaknäs. Den är fin och lite rolig tycker jag. Den ska, av naturliga skäl, ha en alldeles egen plats i Norris. Som en påminnelse om att sommarsemester inte är en självklarhet.

Att göra-lista

Jag kommer på mig själv med att dagdrömma. Jag drömmer korta glimtar om Norris. Alla glimtar blir tillsammans min dagdröms "att göra-lista". Det är saker som jag tänker att jag ska göra i Norris. Jag ska umgås med min familj. Vi ska äta frukost i solen och lyssna på ensamma båtar på väg ut mot öppet hav. Vi ska gå där och skrota, klaga på att det är för varmt men komma på oss själva och påminna oss om vilken lång vinter det var när vi byggde Norris.

Vi ska dricka rödvin på altanen. Oftast är det mig och Markus jag ser. Vi sitter i halvmörker, det är nog en sensommarkväll. Jag har en filt över axlarna. Vi sitter och stirrar ut mot havet och tar en klunk till. Vi pratar med all säkerhet om barnen. Om vilka upptåg de gjort idag. Att Ella gjorde en volt på studsmattan. Att Agnes käkade grus. Vi tar en klunk till och lyssnar på ingenting.

Jag ser släkten komma på besök. Hur hela huset blir fullt med människor och prat. Kaos, som det ska vara. Och alltid är. Vi går och badar. Vi visar runt och besöker våra favvoställen. Vi firar Agnes födelsedag och käkar jordgubbstårta, som vi alltid gör när Agnes fyller år.

Jag ser sena middagar med goda vänner. Det är grillhäng. Barnen är helt sockerhöga och övertrötta. Det är nåt bråk om att de äldre kidsen inte vill ha med småglina på loftet. De förstör filmen. Vi mutar de små med mera godis. Efter middagen går vi ner och badar.

Jag ser en fikastund i en syrénberså. Jag vill ha en syrénberså. I det bortre hörnet av tomten, omgiven av massa fina blommor som mamma har sagt att jag ska planera just där. Vi ska dricka saft och äta nybakade bullar i syrénbersån. När vi går därifrån nyser jag utav bara helvete för jag är ju allergisk, men det var en härlig fika. Där i min syrénberså.

Shit, dags att vakna. Agnes välte precis ut sin första kaffekopp (kaffet var ju mitt såklart, men det är första gången hon når dit). Kaffet var kallt, men jag måste torka.

Tidstypisk inredning

När jag tänker på de sommarstugor jag varit i, så upplever jag att de allra flesta andas dåtid. När man kommer in genom dörren kan man ofta på några sekunder se och känna när stugan byggdes. I en sommarstuga så sitter de blommiga taperterna kvar sedan -68. I bastun står det "Mange was here -74" på väggen bakom aggregatet. Porslinet är så mycket sjuttiotal som det bara går och soffan är rejält insutten. Det ska liksom vara så i en sommarstuga. Allt ska se likadant ut. Från sommar till sommar. Och efter tjugo år ska man kunna gå runt i stugan, titta på några inredningsdetaljer och enkelt konstatera: "Så stugan byggdes 1976!".

Även om vi kanske har ambitionen av att det inte ska lukta sådär infesen sommarfukt eller kanske kommer att byta ut och måla om någon gång, så känner jag att lite tidstypisk inredning hade ju varit härligt att ha. Vad kan då passa bättre än att toppa Norris med några väl valda minnesprodukter från "Det kungliga brölloppet"? Det tycker jag är vansinnigt roligt! Det tycker inte Markus. Jag föreslog en minnestallrik att ha ovanför braskaminen. Fick nej. Försökte med bladguld och en vykortstavla i badrummet? Fick nej. Så stötte jag på en fin liten plåtburk. En kunglig plåtburk. Must have! Den kanske jag får ja på...

Men sen hittade jag den. Gästboken! Snyltis, värdigt en prins och prinsessa. Så självklart. Visst vill man notera en rad i en kunglig gästbok.

Ju mer jag tänker efter så ska nog Norris få lite mer rojalistisk touch. Bara för att det ska vara tidstypisk. Det ska kännas 2010 även om 30 år.

Trevligare toatankar

För att slippa tänka på torrtoa, så vänder jag min uppmärksamhet mot handfatet istället. Vi föll för den här fina möbeln från Swedbergs. Den finns att få i vitmålad samt med svart stenskiva. Den är såklart inte särskilt billig, men känns sommarstugig på nåt vis. Visst är den fin!

Det där med dasset

Vi vill ha toa i Norris. Det tycker vi känns fräscht. Det har varit lite av en följetong för oss, det här med dasset. När vi köpte tomten var det godkänt för avloppsanläggning med så kallas infiltrationsbädd. I förhandsbeskedet stod att vi kunde få ha vattentoa, alltså en vanlig toa. Det var samtidigt tal om att området där tomten ligger ska bli ett kommunalt VA-område. Det vill säga att Norrtälje kommun ska dra vatten- och avloppsledningar som vi kan ansluta oss till. Problemet är att ingen vet när denna anslutning kan ske. Det första budet var hösten 2010, sedan våren 2011 sedna hörde vi ett spann på två till tio år. Jamen, det är ju lysande för vår planering!

Vi är många som har försökt få besked från alla man kan tänkas sig inom Norrtälje kommun, utan framgång. Utan nån vidare framgång. På vårt byggsamråd konstaterade handläggaren att vi inte borde fått bygglov med tanke på att vi inte fått klart med VA. Det är verkligen härligt med ordning och reda i det kommunala beslutsfattande. Man spritter av stolthet för sin bransch! Det senaste beskedet angående det kommunala VAt är att ett politiskt beslut i frågan ska fattas i slutet av mars (i år). Det gäller såklart inte bara vår anslutning, utan ett stort antal fastigheter på Rådmansö. Vi väntar med spänning!

Under tiden måste vi planera för att vi inte kommer att kunna hålla oss tills Norrtälje kommun lyckas klämma fram en toalösning. En stor fördel för oss är att vi har egen brunn på tomten och kan därför lösa själva vattenfrågan från dag ett. Det är avloppet som är skitjobbigt, om ni ursäktar ordvitsen. Troligtvis kommer vi att göra en provisorisk anläggning för spillvatten och installera någon sort provisorisk toalett. Torrtoa, separett, mulltoa, förbränningstoa... Ja, även detta är en djungel och tyvärr måste jag erkänna att jag brinner inte särskilt mycket för att sätta mig in i det. Särskilt eftersom det är en lösning som vi förhoppningsvis slipper leva med särskilt länge.

Inte en pryl!

Jag är helt ärlig när jag säger att jag/vi inte har köpt en endaste pryl att ha i Norris. Inte en pryl! Jag försöker verkligen tänka efter, men jag tror att det är så. Fantastiskt egentligen. Däremot har jag påbörjat en Norrissamling. Det är saker som jag vill ta till Norris, som vi har fått eller som inte får plats här hemma längre. Hittills finns i samlingen en vacker oljelampa som Markus fick till jul, en fin liten tavla med hjärtan som Ella fick av Olle, två gipsavgjutningar av skruttornas händer, en tavla med sommarbilder på Ella, en resårmadrass och en fin byrå som Markus fått efter sin morfar. Som ni förstår är inte vår Norrissamling nån andrasortering eller skräp. Till Norris tar vi saker som vi tycker om och som vi verkligen behöver eller vill ha där.

Vi har också blivit lovade en bäddsoffa och ett par barnstolar av Lena och Fredrik. Det uppskattar vi mycket och deras omtanke ger dem en extra natt i Snyltis, inkl frukost, fika och middag. Och havsbad, såklart.

Snyltis. Kanske ska vårt första inköp till Norris gå till Snyltis? En gästbok. Det kommer vi att behöva. Seen in Snyltis, ska den heta. Roligt. Ja, det ska jag googla med en gång och jag lovar att visa mitt eventuella fynd. Men hittills: Inte en pryl inköpt. Fantastiskt. Inte en pryl.

Vill bara säga att...

...jag har ändrat kommentarsinställningarna så att det är lättare att lämna kommentarer.

...jag är jätteglad att det är så många som läser News of Norris!

...jag är så lycklig över att ha en blogg och något att blogga om.

Notera den klassika byråkratformulering med så kallade "att-satser". Dessa är under utdöende och betraktas som stelbenta och svårförståeliga. Jag tycker att de ibland finner sig mycket väl.

Höstutflykt

Sitter i bilen med två sovande tjejer i baksätet. Jag kollar på bilder i telefonen och hittade en bild på Ella och Simon. Vi fikar så klart, som vi alltid gör. När vi är i norris. När vi leker med Simon och Stella.

Som man bäddar får man bygga.

Tänk dig att du sitter i en soffa och kollar på Bolli. Du kommer att sitta här, Ella. Aha! Så det ska bli ett hus här. Med tv! Intressant. Nu har ju Magnus lagt en fin hög med jord precis mitt i den vackra utsikten. Den ska sedan såklart bort. Ella sitter på singelbädden där betongplattan ska gjutas. Golvet hamnar ungefär i höjd med Ellas huvud. Typ.


Tänk nu själv, att du sitter på trappen utanför Snyltis. Klockan är lite efter nio på morgonen och solen värmer medan du dricker morgonkaffet. Snart är det dags att skruva trall, köra jord med skottkärran och efteråt blir det ett dopp i havet. Fast såhär ser det ut just nu, där trappen på Snyltis kommer att vara. Men solen skiner. Som den alltid gör i Norris.

Magnus har gjort en byggväg upp till huset. Det kommer att bli en smalare väg här sen.

Bädden sedd från söder. Notera den obligatoriska fikaväskan i chic silver.

Här syns nästan hela bädden. Vagnen står mitt i allrummet och fikat i badrummet. Ser inte mycket ut för världen, men man ser ju att det är på gång!

Hitta vår stil

Vi plöjer självklart inredningstidningar här hemma. Hemligheten till lyckad inredning är uppenbarligen att "hitta din egen stil". Tack för tipset. Jag har en inre bild av hur stugan ska se ut. Jag tror att jag delar den bilden med Markus. Ella vill att alla ska vara rosa och glittrigt medan vi trodde att vi ville ha New England-inspirerat. Jag tror inte att vi är ensamma om att börja inredningsplaner av en sommarstuga med New England-stilen. Vi stöter på några problem med New England. Vi är inte tillräckligt marina. Vi är ju landkrabbor, för att vara helt ärliga. Längtan efter en båt är obefintlig. Eka, ok. Men där går gränsen. Då blir det ju lite patetiskt att inreda utifrån en stil med så mycket marina inslag. Så någon New England-inredning blir det inte.

Lantlig stil funkar ju fint i en sommarstuga. Nej, inte Norris. Inte med de fönsterpartier vi ska ha och med husets planering och yttre utseende. Det är lite för modernt för den lantliga stilen. Men vi kan absolut inte inreda med den moderna, urbana stilen. Nej, nej, nej. Inga högblanka luckor eller kakel. Inga kromade möbelben. Inga överdesignade prylar.

Jag kommer att tänka på det där inredningsprogrammet från USA som gick på tv i slutet på nittiotalet. Chabby-chic, hette det tror jag. Kommer ni ihåg? Vita möbler. Torkade rosor. Avskavd färg. Lutade möbler. Blommiga tyger. Fluffiga kuddar. Många kuddar. Så ska vi inte ha det. Markus skulle bli galen. Jag med. Det blev alldeles för mycket det där programmet. Programledaren blev helt manisk efter sisådär 700 program. Inredde köksskåpen chabby-chic. Och bilen. Nog om det.

Vi har bestämt att vi vill ha en modern sommarstugefeeling i Norris. Är det en stil? Skit samma. Det är vår stil! Det ska kännas sommarstugigt. Det fixar vi med spontade väggar, trägolv, matta material, lätt att vara ute och att det ändå är ganska litet. Det moderna, jämfört med många andra sommarstugor, blir ju att här finns el, vatten, disk- och tvättmaskin, toa (hoppas vi...), självklart tv och därtill hörande dvd, tv-spel, ljudanläggning etc. om Markus får bestämma. Plus att det är ju nytt och fräscht. Så. Modern sommarstugefeeling.

Det här är Magnus

Magnus bygger vår stuga. Han har ett eget byggföretag som heter Stornäset bygg AB. Vi träffade Magnus hos Bosse och vi litar helt och fullt på att Magnus kommer bygga världens bästa hus till oss. Det blir så jävla bra, det här, brukar han säga. Det tycker vi låter bra. Det är många saker som är bra med Magnus. Han har byggt många hus tidigare. Han har grym lokalkännedom. Han har massa bra maskiner och har bra ordning på bygget.. Han är snickare och elektriker. Han går dessutom att prata med. Han förstår sig på att det ska vara snyggt också. Inte bara praktiskt. Det gillar jag. Sedan har Magnus åsikter. Man kan fråga vad han tycker och få en bra svar. Och han blir inte sur när vi inte vill göra som han tycker. Men ibland får han som han vill. Vi vill ha en glad snickare. Och Magnus är glad. Magnus är grym.

Emma undrade om han verkligen är hantverkare eftersom han har ordning och går att prata med. Men jag är säker, för ibland när vi ringer, så svarar han inte. Typiskt hantverkare.

S5010-G30Y

Ett rött hus med vita knutar. Så genuint och klassiskt svenskt. Det passar perfekt i de djupa Dalslands- och Värmlandsskogarna. Ett vitt hus ger den där härliga, somriga skärgårdskänslan. Smögen. Grebbestad. Lysekil. Grått då? Jag är ju ändå kommunalanställd. Nej, nåt lite roligare måste det bli. Ett av grannhusen därute är svart. Riktigt coolt. Det vill vi ha! Fast det tyckte inte arkitekten. Han tyckte grönt. Grönt med vita knutar. Det kan vi inte ha, det fattar du väl, sa Markus. Ett Bajenhus, aldrig i livet!

Grönt är inte grönt. Grönt är grönt. Så vi började se gröna hus i vår omgivning. Vart vi än åkte såg vi gröna hus. En del mer turkosa än gröna. Andra mintgröna, grågröna, gulgröna, brungröna. Men ett hus har den där perfekta varma, ljusgrågröna nyansen som vi vill ha. Jag gick dit och frågade vad det var för färg. Vi fick låna en färgburk och jag fick till och med ta en bild på deras hus. Titta visst är den fin?

Färgen heter S5010-G30Y. Nu återstår frågan om vilken färg vi ska ha på dörr- och fönsterfoder. Markus vill trots allt ha vitt. Vår snickare vill ha rött. Jag vet inte. Jag kollar in fönsterfoder på varenda barnvagnspromenad just nu.

Man har en dröm

Som förälder drömmer om vad man vill ge sina barn. Underbara upplevelser och glada minnen från barndomen. Framförallt från barndomens somrar. Vi känner oss oerhört lyckligt lottade som kan ge en alldeles egen sommarstuga till våra barn. Precis vid havet. Och den första resan till tomten var såklart spännande för oss alla, men när Ella insåg att det var en bergknalle, massa lingonris och några harlortar som vi högaktade så, då ebbade hennes intresse ut ganska fort.


Så här brukar det se ut. Ella på väg till bilen. Ofta sitter hon där och käkar sitt lördagsgodis eller fika. Ibland kollar hon på film. Efter en stund surnar hon till ordentligt. Då är det dags att åka hem. Men vi har hittat en ny muta.

En studsmatta med nät och stege. Det är tydligen det som krävs för att lilla hoppetossan ska trivas i Norris. Nu har vi lovat att hon ska få en studsmatta om hon lovar att inte gnälla och tjata när vi åker till tomten. Vi har till och med gjort en ritning över var studsmattan ska stå.

Vi får väl se hur länge den mutan räcker...

Norris i vinterskrud

Vi tog med finbesök till Norris häromveckan. Hoxie hittade en pinne att leka med. Hon käkade massa snö. Hon gillar Norris. Pär och Marie verkade mest intresserade av bokning av gäststugan eller Snyltis som vi kallar den just nu. Vi försökte berätta om allt jobb vi måste göra här till sommaren. Då började de prata om annat... Märkligt!

Så ska det se ut!

Goda råd är billiga om du frågar mig. Ett gott råd om du ska bygga hus: Gör det tillsammans med någon som du levt tillsammans med minst hela ditt vuxna liv. Sådana små detaljer gör att bilden av det gemensamma bygget blir hyffsat överensstämmande. Men ändå ritade vi, ratade, ritade och ratade. Vi surfade och letade modulhus, men inte ett enda hus är ritat för att ha den prioriterade utsikten mot norr/nordost. Till slut hade vi några idéer som vi tog hjälp av arkitekt att färdigställa till byggritningar. Det blir ett enkelt hus på ca 85 kvm med tre sovrum, ett allrum, kök och badrum. Vi kör på många fönster och öppet till nock i hela huset. Bredvid huset blir det en liten gäststuga som vi har försökt auktionera ut namnet på. Tror att högsta budet är "Casa Johannesson" (Gösta och Monica) för 11 kronor. För dåligt tycker vi och har inte accepterat budet. Lägsta budintervall måste väl ändå vara på hundralappen. Frågor på det?

Vi har nog bestämt oss...

Vi ska ha en liten braskamin i Norris. Den ska mest vara en mysfaktor och kanske värma lite extra under höst- och vinterkvällar. Vi vill ha en vacker, men inte allt för dyr pjäs. Och vi måste bestämma oss igår. Eller idag. Eller imorgon.

För den tekniskt intresserade handlar det om tilluftskanalen. Pappa/svärfar är ju ett erfaret bollplank i husbyggeri och en del av pappas/svärfars råd fastnar faktiskt. Det är nåt om att få jämn värme i rummet, undvika kallras från fönster och inte värma varm luft. Typ. Eftersom vi vill ha vår kamin mitt i huset, så måste vi dra en tilluftskanal i plattan så att vi kan få luft utifrån när vi ska elda i spisen. Alternativet är tydligen att ta luft uppe vid taket och det e inge bra, säger pappa/svärfar. Så nu när plattan ska gjutas måste vi bestämma vilken kamin vi ska ha, trots att det är långt kvar till installation.

Vi kan ju inte lägga hur mycket kraft som helst på varje beslut och ibland (som nu) måste besluten fattas ganska fort. Vi tror att vi har hittat vår spis. Jag tror vi tar den. Det ska krävas starka protester för att det inte blir denna.

Mina damer och herrar får vi lov att presentera...Vår kamin! En spänstig liten snygging med ett varmt hjärta.

I ärlighetens namn. Alla vet ju att det är jag som skriver. Men jag ger Markus cred också eftersom han står för andra, väsentliga, delar i det här bygget. Vi behöver inte tala mer om det.

Golvskola

Alla som har byggt hus, vet att det är många beslut att fatta och en hel del nytt att lära. Under den senaste tiden har vi gått i golvskola. Vi har hela tiden varit helt inställda på att golvet är högprioriterat. Det ger känslan i hela huset och är hemskt jobbigt att byta. Golvet är därför viktigt för oss. Skönt! Ett beslut fattat: Golvet är viktigt.

Sedan kommer frågorna. Vad är ett bra golv? Är dyra golv självklart bättre? Vad är det för skillnad mellan parkett och massiva golv? Vilken ytbehandling är bäst? Funkar det med golvvärme? Vilken läggteknik? Var ska man köpa? Och så den STORA frågan; vilket träslag ska man välja? Denna fråga uppehåller oss ännu.

Att undvika negationer är svårt. Vi startade med följande utgångspunkt: Absolut inte en lackad ekparkett i tre-stav. För mycket villakänsla. Därifrån snuddade vi vid vitt golv, men konstaterade ganska snabbt att vi gillar inte att städa tillräckligt mycket. Dessutom har vi lärt oss i golvskolan att pigmenterade golv överhuvudtaget är ett risktagande. Är träslaget för mjuk och slitaget för hårt, så slits pigmenteringen ut och golvet ser onödigt slitet ut. Det är dessutom svårt att få tillbaka samma färg vid en omslipning. Så vi beslutade oss för att vi inte vill ha ett pigmenterat golv. Nå, då återstår de naturliga träfärgerna. Vi besökte valnöt, fint men lite mörkt och visst känns valnöt lite 00? Det är ju ändå 2010! Ljusa träslag är fina, men uppenbarligen väldigt mjuka och känsliga. Lönn och bok funkar inte på golvvärme. Furu går att repa med nageln (och jag har katastrofdåliga naglar). Ask är trevligt, men lite för livligt för vår smak. Vi förstod nu varför de flesta golv är gjorda av ek. Ska det bli ek i alla fall? Och tro mig, ett ekgolv kan du få precis hur du vill. Vad bra tänker man då, innan man tittar närmare på djungeln. Urvalet blir lite mindre när vi trots allt bestämt att vi ska ha en-stav och opigmenterat golv. Vi hittade ett superfint massivt ekgolv till bra pris! Härligt!

Beställ inget förrän du har varit här! Så skrev han, Bosse. Och man gör ju som Bosse säger. Har vi gjort hittills och det funkar ju bra. Ut till Bosse. Kolla golvet. Där är det. Bambu. Vi ska ha bambu. Bambu är ett gräs, men det är liksom alla golv en djungel. Horisontell, vertikal, solid, carbonerad, naturell, ytbehandling, läggteknik, bredd och tjocklek... Vi kollade upp bambun på nätet och hittade ett engelskt företag som är specialister på bambu. Vi har beställt några provbitar. Bra service, tycker jag. Och grymt stor prisskillnad!

Vi har ju inte tagit examen i golvskolan ännu, men här är vi nu. Bambu.

Nytjackat!

Så här såg tomten ut i slutet av maj förra året, precis när vi hade köpt den. Bilden är tagen ungefär där vi kommer att äta våra middagar till sommaren kanske... Till vår stora glädje är nästan alla björkar på bilden numera ett minne blott!

Det röda huset som syns, tillhör säljaren, en trevlig familj med barn i samma ålder som våra. Huset ligger ett par meter från strandkanten och möjliggör att vi får lov att bygga så nära strandlinjen. Annars hade vår tomt befunnit sig inom strandskyddat område.

Ella befinner sig, som sin vana trogen, på Markus arm. Redan då insåg vi att det kommer krävas en del mutor för att få henne att vilja åka till tomten under byggtiden. Den här bilden är tagen upp mot platsen där vi ska bygga.

Lite kuriosa om denna dag.
På vägen ut till tomten stannade vi till på Granngården och vi köpte vårt vuxna livs första gummistövlar.

Bättre sent än aldrig!

Vi vet att det är några och hoppas på många som är intresserade av att ha lite koll på hur det går med bygget av vår sommarstuga i Roslagen. Vi måste självklart börja med att backa bandet till maj 2009, då vi påbörjade den här resan. Självklart med en bebis i magen och i övrigt fullt upp med att bara leva. Varför inte skaffa sig lite mer att fixa med? Det är väl kanske dels därför som det har tagit lite tid att hitta ut från bubblan, men också dels för att det är ju först nu som vi faktiskt kan se att det kommer ju bli ett hus av det här projektet.

Välkommen till News of Norris!