Trappa upp

Satt och googlade idag och hittade in på en gammal blogg som handlade om både det ena och det andra. Det bästa med bloggen var att jag hittade en bild på en trappa som ser ut precis så som jag inbillat mig. Vi ska ju ha en trappa upp till sovloftet i Ellas rum och jag vill kombinera det med förvaring.

Precis så här! Fast vi måste ha ett annat räcke och jag skulle kunna tänka mig att ha luckor för de nedersta hyllorna. Men den kommer gå upp så där precis bredvid dörren.

Det föreligger stor risk att vi måste bygga både sovloft och trappa själva. Men den här kvalisorten borde vi kunna åstadkomma utan alltför stora problem. Visst är den snajdig?!

En sprucken snickare

Vissa lider av drucken snickare. Vi lider just nu av sprucken snickare. Eller snickare med sprucken tumme. Enkelt uttryckt kan man konstatera att det inte är perfekt att ha en snickare med spricka i tummen när man vill ha ett hus byggt. Tummen kommer ju dessutom utöver den lilla knäoperationen han genomgick för några veckor sedan. Han kämpar på i alla fall. Förutom idag, då han satt på akuten hela dagen.

Ja, vad ska man säga. Bortsett från byggkrediten som vi skjutit upp ett par gånger och en kaminmontör med blåslagna tår så har vi ju ingen brådska. Vi har ju inte trampat kaminmontören på tårna såklart, men han är vansinnigt trött på att springa in i vår kamin som står och dräller på hans lager. Han får komma om tre veckor och sätta in den där pjäsen. Så är det med det.

Vi har kört upp köksfläkten till Norris och på onsdag kommer bänkskivan. Om vi bara kan få till en frisk snickare så ska vi nog ha ett kök och innerväggar nästa gång vi åker dit.

Vi var ju dit en sväng i går. Sofia, Stefan, Simon och Stella var med. Inte mycket hade hänt på Norrisfronten så jag tog inga bilder. Sofia blev förnärmad och ville att jag skulle lägga upp bilder bara på henne på bloggen. Stefan skulle ta några bilder sen senare på kvällen sa han. När han har mailat dem till mig, så ska jag lägga upp dem till er. Kanske måste ta fram en ny etikett för det. Adult. Vi diskuterade båtplats, gästhamn, tilläggning, inläggning, gummibåt och andra marina begrepp. Jag nickade och låtsades förstå. Stella kan mer om båtar än jag.

Vi fikade. Såklart. Filt på berget. Vi hade med bullar och kex. Ella och Simon är hetsiga innan de fått i sig första sockerkicken. Sedan är de lugna. Agnes vägrade sitta ner och fika. Hon ska stå och trampa ner alla andras bullar, välta kaffemuggar och krossa kex. Stella bjöd på sin Festis. Agnes bjöd på sin mugg. Perfekt. Byt baciller bara. Mer baciller. Mer förkylningar. Mindre sömn. Suck. Fikat var ändå mysigt på sitt sätt. Det är intensivt så det heter duga och efteråt, när man har packat in alla barnen i bilen, så kommer man på att man inte har hunnit fråga eller berätta om en femtedel av det man hade avsett att avhandla. Sjukt. Så åker man hem till sig och hamnar i soffkoma framför Sportspegeln.

Sen får man reda på att man har en sprucken snickare.

Men efter det, då har vi en sommarstuga. Sug på den du!

Vitt eller vitt?

Mannen i väst är min make. Han kollar hur lång han är. Eller vill han mig något? Varför står han sådär och gör sig till? Märklig människa. Men när han ändå står där vill jag påpeka att om vi har tur, så får vi upp marken till hans knän. Sen ska vi nog bygga något snajdigt spaljeplank. Så högt att om han står sådär nästa sommar så kommer jag inte att se honom. Än mindre bry mig om honom. Lite creepy, om han ska stå där bakom planket och vinka.

Vi passade på att fika på vårt fina berg, nu när både jordhög och grävmaskin var ur vägen.

Vi provade att lägga listen och nästan det golv vi ska ha intill väggen. Det såg bra ut tyckte vi.

Å så fick vi lite ångest. Först hade vi bestämt oss för att ha vitlaserad takpanel. Sen ändrade vi oss och beställde vitmålad. Så kom vi till Norris igår och ser att det ändå är levererat vitlaserad panel. Och Magnus har hunnit sätta upp nästan en fjärdedel av taket. Jobbigt läge. Ska vi se det som ett lyckligt misstag och tro att det blir kanske bättre ändå, med laserad panel. Men vi hade ju bestämt något annat. Tänk om vi kommer att reta oss på taket nu? Å andra sidan har Maria en poäng i att vi kan ju inte lasera ett vitmålat tak, men kan vitmåla ett laserat tak. För det är ju bara att slänga på lite färg, som de säger. På ett tak med 4.20 vid högsta punkten. Joråsåatt...

Undra förresten hur sugen Magnus är på att ta ner panelen och vänta in en ny leverans som sedan ska sättas upp?

Men det blir ju bra i alla fall. Här ser ni hörnan vid det som blir Ellas rum. Vi testade att snurra på rullvagnen för att se om det blir bra med sovloft. Det var riktigt bra med plats faktiskt. Snurrorna som hänger från taket är elen som ska in i innerväggarna, så då ser ni var de ska vara.

10 dagar kvar till deadline. It will never happen!

Mänskligt mediokert

Familjen Tjohannesson utvärderade sin semesterdag. Vi konstaterade enhälligt att den här dagen var skit. Vi hade kunnat gjort något mycket bättre av den dagen. Det var inte så att vi låg och degade hela dagen eller inte hade engagerat oss för att försöka få en trevlig dag tillsammans. Vi hade tänkt. Men vi tänkte fel. Eller det blev fel. Eller?

Vi åkte till Kungälv för att handla kex i bräckboden. Det var så länge sedan vi var där och vi tänkte att det borde barna gilla. Agnes älskar Mariekex aka mormorkex. Ella älskar fika. Perfekt. Det var bara det att bräckboden är ju minimal och den ligger ju som bekant vid fabriken. Vi fick knapp plats i butiken. Det kom många tanter med breda bakar. Markus gick ut med ett galet klättrande barn. Vi andra hastade igenom affären. Svettattack. Vi köpte förvisso massa kex till riktigt billig penning och ville provsmaka direkt. Det fanns bord där utanför. Bredvid parkeringen. Framför fabriken. Halvmysigt.

Vi bestämde att vi ville befinna oss i en mysigare miljö för lunch. Vi åkte in mot de äldre delarna av Kungälv. Riktigt fint. Parkerade. Hann precis ur bilen innan ett barn gnällde över något. Alltid något. Allvarligt samtal. "Du ska få glass. Sen. Skärp dig." Vi promenerade en sväng. Vackert väder! Ett barn blev kissnödigt. Toabesök. Gick vidare mot fästningen. Mysig miljö. Här äter vi. Bara korvmojar. Men en hade riktigt mos. Och halv special på menyn. Den tar vi! Väl ute bad Markus mig smaka på moset. Oätligt. Klistrigt, smörigt, äckligt. Han gick tillbaka. Det stod en tjej i kassan, så vår taktik var att det var bättre att han gick. Han är bättre på the ladies. Tjejen i kassan smakade. Tyckte det var äckligt. En annan tjej som precis beställt mosbricka fick smaka. Hon beställde pommes istället. De gjorde moset på färskpotatis. Det vet ju varenda människa att det inte går. Vi fick en korv istället. Och en glass som plåster på såren. Jag tyckte inte om glassen heller.

Nåväl, vi tryckte i oss käket och ett barn dansade runt med sin läbbiga colaglass. Klättrade på sin pappa som vanligt. "Hoppsan", säger barnet plötsligt. Jag går dit. Ser att Markus vita t-shirt har flera stora brunkletiga colafläckar på ryggen. Han fick njuta promenaden tillbaka till bilen iklädd sin varma AIK-tröja. (En svart Adidas med guldränder som han aldrig använder i Stockholm.) Svettattack.

På vägen hem handlade vi på ICA med Olsmagons. Barnen var galna, men blev lyckliga när vi kom utanför kassan. Där fanns de där slantslukande åkattraktionerna. Nästan roligare än Liseberg. Fast ingen kö. Men det är en helt annan historia.

Vilken misslyckad utflykt. Jag kom att tänka på den där dagen häromkvällen. Jag kom på mig själv att minnas den med värme. Som en härlig dag, med vackert väder, glada barn, glada föräldrar, mysiga miljöer, god mat... nej, där gick gränsen. Men ett positivt sommarminne. Hur gick det till? Det var ju inget som var bra, just den dagen. Eller var det det? Vad var det som var bra? Att vi var där tillsammans i en helt operfekt, mänskligt medioker semesterutflykt?

De som säger att det var bättre förr. De har fel. Dåligt minne. För troligtvis var det inte särskilt bra alla dagar. Man kommer såklart ihåg saker som var riktigt roliga. Men de halvdåliga sakerna kommer man också ihåg med ett litet rosa glitterskimmer. Det är nog för att man kommer ihåg det som är viktigt för en. Det som gör en person till den man är. Det man minns är bevisen för att man är människa. Och då är de mänskligt mediokra dagarna precis lika meningsfulla. Om inte mer.

Därför har jag börjat tvivla på det här med "sommarstugan of the century, med the royal touch". Kanske ska det vara "den mänskligt mediokra sommarstugan" istället? Men den målbilden känns trist. Fast jag tror att det är där vi hamnar. Jag hoppas nästan det.

I helgen åker vi till Norris igen. Jag hoppas få se innerväggar och tak med panel. Tät, vitmålad panel.

Tak, lunch, kök, panel

Vi har ett hus med tegeltak och i övrigt är exteriören i stort sett klar. Lite smått kvar bara. Den uppmärksamme ser också att jordhögen har förvandlats till en grävskopa. Eller kan det vara så att grävskopan har förvandlat jordhögen till mark?

Magnus har gjort ett finfint fönsterfoder till det runda fönstret av en skiva. Jag har funderat på det där. Hur han skulle få till ett fint runt foder av brädbitar. Märks att jag inte är snickaren på det här bygget. Men jädrans bra idéer har jag. Det har jag sannerligen. Om jag får säga det själv i alla fall. I all ödmjukhet. Fint fönster. Bra idé.

Gangsta-baby var med och kastade skruvar. Här kollar hon in isoleringen. Allra helst hade hon velat gosa in sig i spillet som låg på utsidan. Jo, det hade varit mysigt. Hur som helst, huset blir mysigare med isoleringen. Rent rymdmässigt alltså. Nja, så småningom kommer vi väl uppskatta själva funktionen också. Tycker ni att takpanelen är lite gles? Det tyckte jag, men Markus och Magnus tyckte att det var snyggt. Jag satte ner foten. I en låda skruv. Det gjorde ont. Då skrek jag till dem att se till och täta till den där jävla panelen och måla den vit så det blir lite kärlek i det här lilla rucklet till sommarstuga.

Så kom grannen och bjöd in oss på lunch. Jag blev genast glad och kunde nästan njuta i fulla drag av lunchen på deras fantastiska brygga. Lite barnagnäll och påstridiga getingar gjorde att det hela inte ens kan klassas som ett halvt Kodak-moment. Men mycket trevligt var det ändå. Vi har bra grannar där alltså. Med en finfin brygga. De har vattenklosett också. Kalas!

Under tiden vi gôttade oss på bryggan så kom vårt kök. Visst är det fint! Ella tappade genast intresse för köket. Såklart. Hon hade förresten stylat sig själv dagen till ära. Kalasklänning och blomma i håret. Smashing!

Magnus låg inte på latsidan medan vi var där. Vi hann precis få se när de började sätta upp väggpanelen. Den blir så bra. Färdigmålad är den också. Smidigt.

Sen åkte vi hem. På måndag börjar jag jobba. Under författandet av detta inlägg har jag käkat ett stycke Sundborn vaniljbägare. Nu ska jag duscha. Frågor på det?

Skitsnack

Vi har haft lite semester med det senaste stoppet i Oskarshamn. Vi lurade dit kära mor som möttes av alla barn, våra respektive och barnbarn i en solig trädgård. Vi skålade i champange, jagade getingar och vissa delar av familjen visade förvånande bra kvaliteter i kubb. Vi firade vidare hela helgen och mamma var så glad så hon grät. En liten busstur på lördagen ledde dessutom till helgens skitsnackis.

På Fredriksbergs herrgård finns ett fantastiskt utedass. Eller numera inbyggt utedass, vilket i sig orsakade förr i världens skandaldiskussioner. Fantastiska målade landskapstapeter pryder väggarna. Fyra eller fem avträdesplatser och därtill en väntstol i ena hörnet gjorde hemlighuset till den tidens bästa sociala community. Vår eminenta guide berättade också att herrskapet vintertid skickade ner pigorna på dass innan de själva skulle gå. För att värma sitsen. Vilket hatobjekt till arbetsuppgift. Tror ni att de snackade skit om herrskapet då eller? Tänk på det när du gnäller på chefen nästa gång.

Men den mest oförglömliga dassdetaljen var den lilla rövstickan. Om man hade tur hade man sin egen. Annars delade hela familjen på en. Så låg den där på dasset och väntade på att nästa röv skulle torkas. Var den kladdig, så fanns särskilda små hål i golvet där man kunde skrapa av den. Så att den blev fräsch. Jättefräsch. Man kan väl säga att den såg ut som en Magnum-glasspinne. Tänk på det nästa gång du slickar rent en Magnumpinne.

Nu finns önskemål om att vi ska ha en rövsticka i Snyltis. Vi funderar på det. Tänker att om nån vill göra ifrån sig på grannens tomt mitt i natten, så är det ju smidigt om det hänger en rövsticka vid dörren. Då slipper ju vi stå med papper och våtservetter dessutom.

Undrar, förresten om Magnumglassen är inspirerad av en riktigt välanvänd rövsticka?

Vi har ju inte varit på Norris på flera veckor nu, men vi ska tydligen ha tegeltak och troligen reglade innerväggar, kanske el också. På onsdag kommer köket. Vi åker dit nån dag.