Feeling floor - floorfeeling

Förra veckan glömde vi titta på skorstenen. En helt ordinär skorsten kan man konstatera. Föga exiting.

AIK-tröjan blir nog snart Norris-tröjan. Äger mannen inga andra tröjor?

Agnes var som vanligt med och härjade. När hon blev för galen, så gav vi henne en banan. Men med den här bilden vill jag åskådliggöra hur tjocka våra väggar är. Skittjocka! Nästan tre decimeter. Eller som ett stycke tokunge. "Hur tjocka väggar har ni? En tokunge tjocka."


Golvet har, som synes, bliviet lite dammigt. Synd. Men å andra sidan är det så det kommer se ut mest hela tiden.

Magnus har gjort klart fönsterfodret till runda fönstret. Det ska målas såklart. Men han är inte helt nöjd. Han ska göra om något med masoniten. Han har sticksågat ut fodret och sedan fasat kanterna. Det är det jag menar med kärlek.

Oroväckande många nyckelpigor hängde i vårt runda fönster. Hoppas de inte gör det till en vana. Blir ju jätteäckligt med tiden... "Hoppsan, det ramlade ner något i maten... Ingen fara det är bara några döda nyckolpigor som legat där i tre år. När det blir för många så svämmar de över."

Måste köpa stege.



Ella och Agnes rum har fått gipsväggar och golv. Vi tog av oss och kände lite på golvet. Det kändes fint. Agnes tog inte av sig. Hon tycker att man ska ha skor på sig inomhus och bara strupor utomhus. Det tycker hon är bra.

Så här ser Agnes rum ut. Ska bli lite foder och lister såklart. Och färg på väggarna. Vet inte vilken ännu. Jag är lite inne på turkos.

Planen för nästa vecka är enligt uppgift att montera kök och färdigställa alla innerväggar. Mitt stora problem är att kunna åka dit nästa helg. Kalas och fotboll ställer till det för oss. Men jag ska nog kunna klämma in lite Norris-tid på något sätt.

Egen härd är guld värd

Aldrig tidigare har jag ägt en braskamin eller eldstad. Men nu. Vi har fått vår fina, fina braskamin till Norris. Den har en mjuk täljstenstopp och en ståtlig svart skorsten.

Så här i efterhand, så var det nog tur att det blev fel med kaminens placering i förhållande till takstolen. Från början skulle ju kaminen stått mitt på väggen. Nu hamnar den närmare soffan och entrén, där man ju faktiskt vill ha den mest. Och den hamnar längre ifrån köket, vilket nog är bra för värmens skull. Dessutom kan vi få plats med någon stylish möbel bredvid. Min förhoppning är att Markus morfar Gustafs byrå kan få sin plats där. Om den inte är för stor. Men byrån ska till Norris. Det ska den.

Så har vi fått väggar till badrummet och det blir faktiskt större än jag befarat. Badrummet är det enda rummet i huset där vi kommer att sänka taket. Men det blir samma takpanel. I den här bilden kan vi enkelt konstatera att även om man glömmer stänga toadörren, så kan du uträtta dina ärenden utan att soffliggarna kan beskåda ditt verk. Kvalitet.

För ni förstår, rören ni ser därinne, de ska stå i hallen. Alltså blir det en liten vägg där. På vilken det blir perfekt att fästa en toarullehållare. Kvalitet.


Vi får ju inte glömma golvet. Jag tror att vi har fått fel golv. Det är fint ändå och kanske ännu ett lyckligt misstag. Den som lever får se. Hur som helst. Vårt golv skulle ha en något annorlunda finish. Lite vågigare och lite mattare. Men samma färg. Ja, vad ska man göra. Golvet ligger där det ligger och det är inget egentligt fel på det. Kanske blir det bättre...

Vi kunde bara glutta lite och här ser ni hur det ser ut. De fasade kanterna är superfina.


Tog en bild från andra hållet, för ljusets skull. Herrgud, det är vackert! Ser ni upphetsningen i byggherrens ögon. He lööves this floor.

Så gick byggherren och ställde sig i köket, där spisen kommer stå. Kommer ni ihåg min skiss? Bilden där vi sitter i soffan och tittar bort mot köket. This it it! IRL. Där han står ser han till och med brasan tror jag... Kvalitet.

Den uppmärksamme läsaren har noterat att byggherren känner sig privat här. Ser ni att han klätt sig i AIK-tröjan?

I dag är det valdag. Fan ta dig som inte röstar.

Bamboo in da house!

Rykten har nått mig under dagen att Norris numera huserar bambugolv redo för inläggning. Det känns enormt bra.

Jag är också nöjd med den snabba responsen på byggherrens uppmaning om kommentarer. Det tackar vi för.

För övrigt funderar jag på hur färdigt ett hus behöver vara för att få en schysst värdering på det...?

En ordningsfråga

Jag och min make; byggherren av Norris, vill göra ett påpekande. En ordningsfråga måste ställas när det gäller det häringa bloggeriet.

Hur ända in i hela wholwheat spagetti kan ni låta bilder på vårt mästerverk ligga okommenterade i ett dygn? ETT DYGN!

Här sliter vi i vårt anletes svett för att producera the sommarstuga of the century med a royal touch och vi bjussar dessutom på en glimt in i vår crib to be. You should be so lucky! Vi kräver inte mycket. Vi kräver lite glada tillrop när vi nått en framgång på vår väg mot in your dreams, baby!

I all ödmjukhet.

Byggherren meddelar härmed, via sin sekreterare/personal organizer/professional mentor/chef/godess att kommentarer och frånvaro av kommentarer noteras i samband med turordningsregler i bokningssystemet för Snyltis under kommande säsong.

Frågor på det?

The truth shall set you free!

Jag springer ibland på små saker som är mig oemotståndliga. De skriker till mig att de ska till Norris. Då är det ju min skyldighet att ta med dem dit. Eller hur?

Den senaste fritagningen skedde i fredags på Panduro i Solna centrum. Här stod tre små plåtburkar och kallade på min uppmärksamhet. Jag gjorde dem till viljes och här står de stolta på vår kökssoffa. Jag är mycket nöjd.

Och den här lilla sötnosen, tror jag inte att ni har fått se tidigare. Det var precis innan sommaren som glittergodingen blingade till så till den milda grad att jag föll till föga. Den ska självklart lysa upp vår nyckel till frihet. Och även om jag insett att "the sommarstuga of the century med a royal touch" kanske inte är en ultimat målbild, så faller det sig naturligt att nyckelringen till Norris ska vara den här lilla pärlan. Jag är mycket nöjd.

Till mitt försvar för den suddiga bilden, vill jag säga att jag har tagit säkert trettiosju bilder, i olika ljus, vinklar, bakgrund. You name it. Det går fan inte att få finingen på bild så att ni till fullo kan uppskatta dess skönhet. Stackars er. Men som sagt. Jag är mycket nöjd.

Jag ser ljuset, Jonatan!

Hon har sagt mycket bra, den där Astrid. Min favorit annars är "du ska leva livet, så att du blir vän med döden." Så självklart. Så smart. Tänk om man kunde fånga orden så som Astrid...

Men idag, i alla fall, så såg vi ljuset. Vi åkte genom regntunga skyar till Norris och klev in i ett hus ljusare än Körsbärsdalen. Herregud. Det är så ofärdigt, så stökigt, men alldeles, alldeles underbart. Vi älskar Norris. Så in i bänken. Och det är så fint, tack vare oss och våra mer eller mindre medvetna val. Och Magnus, såklart. Han älskar också Norris, man märker det ibland. Han gillar att bygga där och nu är han helt fit for fight igen. Han vill bygga loftet, trappen, måla limträbalken och alla lister. Vi tackar och tar emot. Sen betalar vi räkningen. Men det är ju en deal vi har. Vi betalar med glädje och Magnus bygger med kärlek.

Välkommen till Norris. Nu med panel på tak och väggar. Det här har vi bestämt. Att man ska se rakt genom huset när man öppnar ytterdörren.


Väggen mot Agnes rum är uppreglad och jag konstaterade med glädje att hallen blir bredare än jag trodde. Väggen mot badrummet kommer att gå precis till höger om det lilla röret.


Och titta här. Vi har fått en korridor. Alla hus med lite självrespekt måste ha en korridor. Norris korridor är smal, kort, men med vansinnigt högt i tak. I Agnes rum står ugnen. Trevligt.

Vi har världens vackraste köksvägg. Panelen är galet fin. Jag hade en invändning bara. Jag försöker hitta något varje gång, som jag påpekar för Magnus. Så att han inte tror att vi bara går på vad som helst. Som det där med den glesa panelen i taket. Nu sa jag till honom att jag inte gillar hans konstnärliga frihet i mitt fönster. "Men det är ju fint när det händer något", svarade han. "Skärp dig", sa jag och beordnade honom att såga av plankjävlarna så jag kan se tallbarren. Markus låtsades som ingenting och tittade åt ett annat håll. Fegis.

Så gick jag mot vårt sovrum. Kan ni se en säng framför er? Där istället för diskmaskinen? Vi tror att vi ska ställa den i köket sen. Vad tycker ni, ska vi måla innerväggarna eller ha kvar den där "spåniga" looken?

Tänk att ligga här och stirra i taket. Det är långt till taket, får jag säga. Coolt.

Här är Ellas rum. Man kan säga att vi ganska grovt överskattade möjligheten att ha en bäddsoffa här. Den hamnar nog i Snyltis... Men det blir mysigt!

Och det är här vi har tänkt att vi ska ha en trappa med inbyggd förvaring och ett loft ovanför dörren. Jag och Magnus resonerade oss fram till ett riktigt snajdigt utseende för trappa och loft. Vi får se hur det blir med den saken...

Det blir en lite smalare dörr till Ellas rum. Det var för att inte badrummet skulle bli för litet. Om ni undrar, alltså. Säger sig ju självt egentligen.

Tja, så här på håll, så ser ju fönstret fint ut. Very arty. Som slöjmoln. Nej. Det ska bort.

Vi hade inte råd att köpa panel till hela taket, så vi beslutade att vi skiter i panel i badrummet. Det gör ju att ni enkelt kan se var badrummet kommer bli även om det inte är några väggar ännu. Härifrån ser fönstret ut som en Pacman.

Nästa vecka blir en spännande vecka. Magnus ska bila upp golvet utan att trasha golvvärmen för att braskaminen ska installeras på fredag. Och vet ni vad som måste läggas innan kaminen sätt dit? Golvet. The floor. Världens bästa bambugolv. Jag kan knappt vänta till nästa helg. Måste se golvet. Ni förstår. Jag ser ljuset! Jonatan, jag ser ljuset...