Barnfamilj anhållen efter stöldräd

Alternativt:

Fotbollsprofil i stöldskandal

eller, lite mindre slaskigt, men moraliskt upprörande:

Kommunal tjänsteman lät barn stjäla vid upprepade tillfällen

En som jag känner, är släkt med en som som berättade det här.

En familj, vi kan kalla dem Gertrud, Tage och lilla Pesse-Nesse, skulle till en större möbelkedja för att göra några kompletterande inköp. Familjen spenderade avsevärd tid på varuhuset. Vid kassorna skildes föräldrarna åt. Tage tog varorna som Pesse-Nesse lekt med i vagnen och lade dem på varuvagnen. Gertrud som var upphetsad över att få lov att titta in i fyndhörnan lade sig inte i överlastningen utan rusade så fort hon kunde in till sina likar; det skadade godset.

Tage betalade, som vanligt, och Gertrud slet sig från skräpet och hastade ut till korvkön. Pesse-Nesse ville ha korv. Hela familjen köpte korv. Det blev dyrt. Men de satt i godan ro på sina bruna paket och mumsade i sig korven. Tage slog ner blicken. Blev bestört. Tittade på Gertrud och frågade med darr på rösten: Betalade du för de där?

Nej, Gertrud hade inte betalat för tre små attiraljer som legat kvar under barnvagnen. Hon trodde att Tage tagit allt. Jobbigt, men Gertrud kände inte för att stå i kö igen utan gick på toa istället. Därefter gick familjen till bilen. Tage muttrade att "Jag har ju faktiskt handlat för över 40 tusen. De kan bjuda på lite grejer."

Pesse-Nesse somnade i bilen. Det vackra föräldraparet köpte kaffe och glass. Sedan satte de sig på spaning utanför nästa butik. Här satt de och studerade omgivningarna i en god timma innan den lilla vaknade. Så gick familjen in i butiken. Barnet fick härja fritt medan Tage och Gertrud provsatt soffor. Personalen på varuhuset verkade vara på sin vakt och Pesse-Nesse fick inget utrymme för att varken stjäla eller trasha. Men det var mycket nära ögat för ett par tjusiga ljusstakar i glas.

Snurriga i huvudet av sofftyger, viss kissnödighet och galen ettåring vände familjen mot en diversehandel inom barnområdet. För att försöka lugna Pesse-Nesse, som vid det här laget klättrade vildsint på sin mor, gav Gertrud efter och gav barnet en röd spade. Pesse-Nesse blev glad och kunde med ro slås sig ner i vagnen igen. Tage hade under tiden lättat på trycket och nu gick de tre i lugnt tempo genom affären. De hittade inget av intresse och påminde sig dessutom om att många slantar hade spenderats i dagens första varuhus. De gick ut. Placerade barnet i bilen och återigen blir Tage stirrande ner i vagnen. Han lyfter upp en röd liten spade och utbrister med förfäran: Tog ni den här i affären?

Ojdå, svarar Gertrud. Nu åker vi, suckar Tage.

Personerna i berättelsen heter egentligen något annat.

Bilder invändigt

Agnes tyckte att Magnus hade lite oordning på sina grejer. Så hon hjälpte honom att sortera borr och skruvar. Allt på sin plats. I en och samma hög på golvet.

Det blir ganska ljust i huset. Det här blir ju kök och matplats.

Matplatsen med utgång mot vattnet på norrsidan.

En gigantisk pelare ska bli hörnet mellan vardagsrum, hall och sovrum. Markus är rätt nöjd med utsikten från sängplatsen.

Som sig bör, är det rörigt där barnens rum ska vara. Två fönster till Ella och ett till Agnes. Taskigt att vara minst...

Skäggiga mannen står i ljusinsläppet från det runda fönstret. Om en månad ska han kunna hänga på kökshalvön om han står på samma ställe.

Markus hittade en av Magnus leksaker. En laserpekare. Han lekte en lång stund med den och var inte pratbar under hela tiden. Jag pratade med honom, men han svarade inte. Agnes skrek, men han hörde inte. Det var först när jag tutade med bilen som han förvirrat släppte leksaken och kom ut ur "det förtrollade rummet" som han kallar det nu... Creeepy...

Bilder utvändigt

Nu ska vi se om vi kan mätta ert behov av bättre bilder.

Vad sägs om denna? Västgaveln i full prakt.

Vi hyrde en skylift och tog den här fina bilden. Snart dags för tegelpannor, ser ni.

Vi tror att tomten kommer att räcka till.

Sjösidan med alla fina fönster och dörrar.

Och entrésidan. Det sitter en byggdörr i just nu. Magnus vill inte riskera att sabba den nya dörren. Nu börjar det likna ett hus, inte sant?

Vi passade på att prova den lokala grillen idag. Vilket ställe! En äldre herre som med glödande passion berättade vad en "Gräddörulle" består av. Extra allt och lite till visade det sig. Not my liking. Tog en korv och pommes istället. Till Agnes stora förtjusning. Hon har fått sitt tycke för korv från sin farfar (eller möjligtvis moster Lisa?). Vi konstaterade genast att Gösta kommer gilla grillen. Där kunde man spela på travet också. Gubbarna strömmade in för att snacka tippning. De hängde vid borden och njöt av att det var lördag och de fick åka till Gräddö-grillen för spela, dricka kaffe och käka korv. Där kommer Gösta hitta många kompisar.

Sedan tog vi en sväng till Alf och Gunilla och käkade upp alla deras bullar. Goda bullar, Gunillas bullar. Agnes gillade Gunilla. Deras sommarstuga är riktigt sommarstugig och har en helt fantastisk utsikt. Kan inte mäta oss där, kan jag säga. Vi kom på att vi måste fixa cyklar, så att vi kan ta lite turer in till Gräddögrillen och fika både lite här och var.

Morgondagens uppgift: Tummen ur!

Ja e inte bitter

Nej, faktiskt inte. Nu har snart hela sommarn gått och vi har fortfarande ingen sommarstuga klar. Men det gör inget. För vi vet att vi snart har en. Och där kan vi vara året om. Och den här sommaren lever vi på drömmen om en stuga.

Jag har hört att människor är mer lyckliga när de ser fram emot saker. Den lyckan kan man leva på i flera månader. När man har kommit dit man drömt, tex semester, resa, gift sig eller så, då är man bara lycklig ett kort tag, typ nån vecka. Sen börjar vi klaga på myggen. Att det är för varmt. Eller för kallt. Störa oss på toasitsen. Eller att han snarkar. Ja, nåt hittar vi alltid som förstör vår lyckokänsla. Vi är fascinerande typer vi.

Så vi är lyckliga i att leva i drömmen av att snart ha en sommarstuga. Vi vet inte om det är asmycke mygg på kvällarna, om det alltid blåser kallt som fan, om det är så dålig jord så vi inte kan plantera vår rabarber eller en endaste liten rosbuske.

Alldeles när som helst har vi beställt allt i hela köket. Fläkt, kylskåp, bänkskiva och hela konkarongen. Det ska bli skönt att få det gjort. Har man väl kommit fram till ett beslut så kan man inte ändra sig. Det är hopplöst. För om man byter den ena grejen, då passar inte den andra och då måste man tänka en gång till om det där med luckorna. Och om vi byter luckor så måste vi ta en annan bänkskiva och om vi tar en annan bänkskiva så funkar inte den där täckskivan. Och så är man tillbaka på ruta ett. Nej. Beslut. Nu fattar vi beslut. Beställer. Och så får det vara nog med det. Herregud, det är ju en sommarstuga vi bygger. Förlåt. Låter bygga. Men det är ju the sommarstuga of the century. I all ödmjukhet.

Nästa gång vi far till Norris ska vi ta massa bra bilder på allt. Så att ni kan få lite bättre överblick över hur det ser ut där nu. Så att ni kan sova bättre på nätterna. Slipper ligga vakna och undra. Stackars er.

Eller hur? Ja e inte bitter. Ni märker det va?

Ärligt.

För övrigt vill jag notera min stora glädje i att Anna skrivit på för Djurgårn´. Jag är verkligen glad för det. Då får jag gå och se på riktig innebandy samtidigt som jag hejar på bästa laget. Och jag kan till och med ha på mig insvettad matchtröja och lura med Ella om hon får vifta med flaggan. Plus att Anna kan komma hit och äta lite äcklig middag lite oftare. Det gillar vi. Jag ska nog lura med henne till Norris nån gång för att få lite smakråd. En del backklippor är bättre än andra på färg och form.

Semestertid på bloggen

Sommaren trummar på i hög hastighet och ännu högre temperatur. Jag hinner inte med att blogga. Även fast jag har en del att bjuda på. Fast Martin Globetrotter påpekade, helt riktigt, att vi får ta fler och bättre bilder nu när bygget ändå kommit en bra bit. Martin bloggar själv på nemoofsweden.com och snart blir det Atlantaktion på den fronten.

Nåja, vi nöjer oss med Östersjön. Och vi var ju i Norris i lördags. Vi kollade ut genom våra fönster för första gången, käkade äggmackor på stranden och jag badade. Ella också, nästan. Vi har riktigt bra badplats faktiskt. Sandbotten och klart vatten i en hyffsat lugn vik. Men mest av allt kollade vi på båtar. Båttrafiken utanför Norris är fenomenal. Gösta räknade till minst 16 båtar i sikte i genomsnitt under hela tiden vi var där. Man kan fördriva många timmar med att titta på båtar konstaterade vi.

Jag och Ella försökte fånga småfisk, men det var inte tillräckligt lugnt vatten. Vi småpratade lite om Norris och kollade på båtar istället. Markus tog en bild och det ser inte alls ut att vara så varmt som det var. I bakgrunden syns Lidö Värdshus.

När vi står vid diskbänken och tittar ut genom fönstret, så ser vi det här. Vi har bra kolla på vilka som kommer och går inom området. Om vi väntar gäster, så ser vi perfekt ut genom den här lilla gluggen när bilen svänger in på parkeringen. Gestalten i rosa är Gösta. En kaffesugen Gösta på väg ner till stranden för fika.

Fönster på plats vid matplatsen. I sann Ernst-anda får man säga att det är en härlig känsla av närhet mellan ute och inne. Inte sant?

Söderfasaden med Ella och Agnes fönster. Lite läkt och färg ska till innan det är helt klart. Men vi är nöjda. OCh glada att vi inte valde vita fönsterfoder. Hade blivit för vitt, tror vi.

Östgaveln med gluggen över diskbänken och de stora fönstrena vid matplatsen. Och apropå den. Vi köpte matbord igår på IKEA. Ett vitt träbord med ganska smala ben. Vi hittade stolar också. Supersköna med vita ben och flätad sits och rygg. Det var skyltade med rea till och med. Men det fanns bara tre. Och de var inte på rea egentligen. Typiskt. Vi får leta vidare. Eller köpa Olle.

MEN! Jag får inte glömma att berätta att vi äntligen har beställt köksinredningen. En heldag på IKEA i sällskap av en mycket engagerad och duktig säljare, Magnus. De har hottat upp sitt planeringsverktyg, vilket gjorde saken mycket lättare. Vi fattade en del beslut som känns väldigt bra, men har fortfarande några val att göra. Vitvaror? Bänkskiva? Glasskiva?

Jovars, det börjar röra lite på sig i sommarstugeträsket.

Inte längre ägare...

...till en lada vid Norrtäljeviken. Ryktet säger att vi har fått fönster!

VI HAR FÅTT FÖNSTER I KÅKEN!

Det är inte klokt. Vi måste åka dit imorgon för att se med egna ögon. Vi ska bada också. Vi längtar till vår badvik. De varma klipporna och de havsslipade stenarna. Som gör asont att gå på. Men det känns redan som att det är där vi ska vara när bräckta havsbad är enda medicinen för att överleva värmen.

Jag hittade den perfekta solklippan förra gången vi var där. Den ligger i västlig riktning, precis vid ett av få sandtäckta strandremsor. Den befinner sig ca 14 cm över havet, vilket innebär perfekt svalkande vågskvalp på ben och rumpa. Men midjan klarar sig. Den lutar alldeles lagom med en perfekt urgröpning för ryggen och stöd för huvudet. Ella kan leta snäckor och stenar medan Agnes sitter i sanden samtidigt som jag njuter att underbar eftermiddagssol, skönt tillbakalutad på min klippa. Jag tror att jag ska ta lite vit färg och små asfaltskorn och skapa mig ett litet konsverk på min solklippa. Det ska föreställa fågelskit. Så att ingen annan vill sitta där.

Imorgon. Norrtälje. Me like!

Besvikelse

Visst är det tråkigt när inget händer? Och jag kan försäkra er. Inget händer på vårt bygge just nu. Och har inte gjort på månader känns det som. Nja, veckor snarare. Men min besvikelse är total. Och besvikelse är nog den känsla av alla, som jag har svårast att hantera. Jag skulle vilja bli arg istället.

Nu sitter jag här i väntan på att Agnes ska somna och känner mig personligen förorättad.

Jag vill ha mitt hus. NU!

NNNNNUUUUUUUU!!!!!!