Ja e inte bitter

Nej, faktiskt inte. Nu har snart hela sommarn gått och vi har fortfarande ingen sommarstuga klar. Men det gör inget. För vi vet att vi snart har en. Och där kan vi vara året om. Och den här sommaren lever vi på drömmen om en stuga.

Jag har hört att människor är mer lyckliga när de ser fram emot saker. Den lyckan kan man leva på i flera månader. När man har kommit dit man drömt, tex semester, resa, gift sig eller så, då är man bara lycklig ett kort tag, typ nån vecka. Sen börjar vi klaga på myggen. Att det är för varmt. Eller för kallt. Störa oss på toasitsen. Eller att han snarkar. Ja, nåt hittar vi alltid som förstör vår lyckokänsla. Vi är fascinerande typer vi.

Så vi är lyckliga i att leva i drömmen av att snart ha en sommarstuga. Vi vet inte om det är asmycke mygg på kvällarna, om det alltid blåser kallt som fan, om det är så dålig jord så vi inte kan plantera vår rabarber eller en endaste liten rosbuske.

Alldeles när som helst har vi beställt allt i hela köket. Fläkt, kylskåp, bänkskiva och hela konkarongen. Det ska bli skönt att få det gjort. Har man väl kommit fram till ett beslut så kan man inte ändra sig. Det är hopplöst. För om man byter den ena grejen, då passar inte den andra och då måste man tänka en gång till om det där med luckorna. Och om vi byter luckor så måste vi ta en annan bänkskiva och om vi tar en annan bänkskiva så funkar inte den där täckskivan. Och så är man tillbaka på ruta ett. Nej. Beslut. Nu fattar vi beslut. Beställer. Och så får det vara nog med det. Herregud, det är ju en sommarstuga vi bygger. Förlåt. Låter bygga. Men det är ju the sommarstuga of the century. I all ödmjukhet.

Nästa gång vi far till Norris ska vi ta massa bra bilder på allt. Så att ni kan få lite bättre överblick över hur det ser ut där nu. Så att ni kan sova bättre på nätterna. Slipper ligga vakna och undra. Stackars er.

Eller hur? Ja e inte bitter. Ni märker det va?

Ärligt.

För övrigt vill jag notera min stora glädje i att Anna skrivit på för Djurgårn´. Jag är verkligen glad för det. Då får jag gå och se på riktig innebandy samtidigt som jag hejar på bästa laget. Och jag kan till och med ha på mig insvettad matchtröja och lura med Ella om hon får vifta med flaggan. Plus att Anna kan komma hit och äta lite äcklig middag lite oftare. Det gillar vi. Jag ska nog lura med henne till Norris nån gång för att få lite smakråd. En del backklippor är bättre än andra på färg och form.