Iskalla bilder från igår

Vi tog en tur ner till havet, jag och Anna. Min plan för dagen var att ta många bilder, men det var nåt så in i bänken kallt så det gick inte. Fingrarna blev illröda och vi skakade. Helt overkligt kallt. Det är med tanke på det är det helt otroligt att bilderna inte är suddiga. Oavsett, så är det vackert. Här är vyn in mot Norrtälje. I förgrunden grannens lilla brygga.

Här ska vi bada i sommar. Bryggan man ser på den här bilden har en alldeles egen historia. Den ska bort. Det har en miljödomstol inom EU beslutat. Det är något med aborrarna har vi fått berättat för oss. Jag vet inte vad aborrarna har för problem med bryggor, men det måste vara allvarligt.

Anna var väldigt glad för att åka med till Norris. Hon hade varit ännu gladare om hon inte hade fått köldskador på köpet. I fjärran skådas ett av världens to-be finaste hus.

På vägen tillbaka tog jag en bild till. Här ser man ganska tydligt vilken enorm jordhög vi har framför vårt hus. Det blir bra när den försvinner.

Från sydsidan på vårt hus. Vi tror att vi ska bygga altan här, där vi ska äta frukost. Tallarna är riktigt snea. Sneda. Snea!

Idag kom äntligen en skata (eller var det en kråka?) och tog med sig resterna av paddan. Riktigt skönt att slippa titta på den. Små saker i vardagen att vara tacksam för.

Who gives a shit?

Vad spelar det för roll egentligen? Och inte ett skit kan vi göra åt det. Vad är det som är viktigt... Vi ville ha en sommarstuga. Det fick inte vara för långt att åka. Vi ville ha någonstans att vara med oss själva. Norris är en dröm om sommar och en dröm om tid med familjen. Vi ville vara nära havet och om det gick, så ville vi se havet. Varför? Jo, för att ögonen mår bra när de vilar på havet. Öronen mår bra när de hör havet. Nästa fråga. När ska ögonen och öronen vila i havet? Svar. När barnen sover eller blivit stora.

Under tiden? Ska vi klämma varje Norrisvistelse i lyxbitterfällan som värsta Täbypacket och klaga över att grannen skymmer utsikten? Stå där med kråsblus, tömma bag-in-boxen och bitcha inför varje gäst. Som det där paret i Lidl-reklamen. Fast bittra då. Eller "priceless-Karl". Jo, men det blir trevligt. Välkommen till oss!

Och vilka barndomsminnen de ska få! Barnen bryr sig nog mycket om utsikten. Jag tror barn hatar utsikt. Så tråkigt. Som fika utan fikabröd. Bara kaffe. Och vuxenprat. BORING! Om det inte är så att man ser Globen eller Liseberg. Eller en häst. Men det är ändå bara roligt i tre sekunder.

Så. Who gives a shit! Vi ska i alla fall ha bästa fikat på Norris. Bästa bästa fikat. Sånt gillar barn. Och vi kommer aldrig hinna se på utsikten ändå. För vi ska vara med oss.

Bra eller anus?

Ja, kära läsare. Vad säger ni? Vad tror ni att vi tycker om det här? Bra eller anus? Vårt vackra Norris sett från vägen är ett minne blott.


Så här ser det ut uppifrån huset. Bra eller anus?

Sammanfattning av dagens besök till Norris. Känslan på plats är inte att huset kommer för nära, men det är riktigt störigt att de byggt upp huset typ två meter. Vi måste sätta några buskar eller ett plank för att slippa insyn och för att inte se grannens hus. Vårt hus är finare. Det var återigen kallt som fan. Anus.

Det var trevligt att få en rejäl pratstund med Anna. Bra.

Gräset ska vara grönare på andra sidan

Gick förbi grannen. De renoverar sitt staket. Rättelse: De låter renovera sitt staket. Det är på tiden. Det har sett för skabbigt ut. En skamfläck för hela området. Konstigt att de har låtit det vara så egentligen. Vi tycker annars lite illa om dem. För de bor i ett stort hus. En riktig villa. De har eget garage. Och alldeles för fina bilar. Nya bilar som med omsorg tvättas varje helg. Förstår ni att det sticker i ögonen på oss här borta i radshusgettot? Oanständigt. Hålla på sådär och göra sig till med sina fina bilar framför sitt fina garage och fina villa. Och ett riktigt skabbigt staket. Men nu är det som sagt slut med det. Jag gick förbi huset imorse också, samtidigt som frun i huset gick till jobbet. Jag såg henne på långt håll, så jag behövde inte hälsa. Men jag noterade en sak som senare skulle få mig fundersam. Hon satte på larmet när hon gick. Det pep och grejade och sen stängde hon dörren. Det var innan staketrenoveraren hade kommit. Nu på eftermiddagen var han där. Han gör ett väldigt fint staket. Han jobbar hårt och blir såklart törstig. Han drack vatten som han hade i sin bil. Då slog det mig. Vad gör han om han blir nödig? Kissnödig. Han är ju uppenbarligen inte betrodd att använda familjens sanitära bekvämligheter. Kissar han i deras fina rabatter? I en annan flaska han har i sin bil?

Det slog mig igen. Magnus. Vad gör han när han blir nödig? Var gör han när han är nödig? För i Norris finns inte ens en baja-maja så långt ögat kan nå. Jag vill inte veta. Men jag hoppas att han går över till grannen. Det är därför alltid grannens gräs är grönare. Det vet ni va? Man ska inte skämmas för att det är så. Om ni själva är nöjda med ert gröna gräs då vet ni att grannen pissar på det. Antagligen för att ni tvättar bilen för ofta.

Men jag hoppas att Magnus tar ledigt och åker hem om han... ja, ni vet... number two, stort A och så.

För övrigt såg jag också två mosade paddor på vägen framför det renoverande staketet. Den ena var påkörd bakifrån, för man såg att alla inälvor kommit upp munvägen, så att säga. Jag mådde illa när jag tittade på det. Båda gångerna. På riktigt. Vilket horribelt sätt att dö.

Dessutom är det helt jävla omöjligt att blogga med en galen Agnes som bara ska trasha datorn hela tiden. Hon har ingen förståelse alls för mina behov. Så omoget.

Det känns inte bra

På allvar. Det känns inte bra. Vi är så oroliga så att vi håller på att spricka. Grannens hus är uppe nu. Magnus ringde igår. Det blev högre än han trott. Panik. Vaddå högre? Hur mycket högre? "Jag tror att ni ser strandlinjen om ni står upp, sa han." Vad då står upp? Står var då? Behöver vi en spegel och köra det gamla chartertricket för att se havet?

Det känns inte bra. Vi måste åka dit. Och se själva. Vi har ju hela tiden vetat att det ska komma ett hus till nedanför vår lilla bergknalle. Men nu har vi liksom vant oss vid att det är fritt där och det är nog därför vi får lite panikångest nu. Jag försöker lugna mig själv med att vi ser ju vattnet på andra sidan tomten också, men det hjälper inte. Jag måste dit. Jag åker imorgon. Jag får dessutom sällskap av Anna. Perfekt. Jag ska ta bilder, så att ni får se.

Tänk om det känns katastrof? Ingen toa och ingen vacker utsikt. Bara fakturor. Det känns inte bra.

Jag vill dessutom med undertryck påminna om att jag aldrig någonsin har snott någon Påängenstämpel. Finns det ens sådana? I så fall vill jag ha en sån.

Vi får besök till Norris!

Äntligen har Simon fått en ny båt! Väntan har varit lång och han har under tiden börjat tvivla på sin sjökaptensidentitet. Fast vi vet alla att han är som gjord för att vara sjökapten. Men nu kan han med stolthet berätta för alla han känner att de har tjackat ny båt. Han har till och med erbjudit sig att vara med och betala på båten. Fem kronor hade han över. Det är stort, tycker jag. Då vill man verkligen ha båt. Han har redan bestämt att de ska komma och hälsa på oss i Norris. Ella ska ju självklart få åka med. Och hon har saknat Simons båt också kan jag lova. Problemet med båtbesök till Norris är att vi har ju ingen egen brygga. Det är ju inte heller så att Simons båt kan ligga och guppa var som helst. Nä, det här är en riktig båt. En stor båt. Vi ska lösa det där på nåt snajdigt sätt. För det är klart att vi ska ta emot båtbesök till Norris. Det är nästan så att vi kan bjussa på el till och med. Det beror på hur långa elsladdar man kan köpa på K-rauta. När de kommer med båten till Norris ska vi i alla fall dricka champange. Och käka glass.

Här är Simon sjökapten sist det begav sig. Sommaren 2008.

En sommarbrun Ella som älskar att åka båt. Alla som känner Ella vet att den där minen är full av njutning.

Simon och Ella gick iland själva en stund. De ville ha föräldrafritt, sa de...

Sen sov vi över i båten. Det var oerhört spännande. Det tyckte barnen också. Vilka små skruttar de var.

Sommaren 2010 smäller det igen!

Vi är så glada för deras skull! Vi är också glada för att någon mer drar på sig utgifter. Vi kan vara med på Lyxfällan samtidigt. Det är sånt som stärker vänskapsrelationen.

Lite ledigt

Vi har lite Norrisledigt här hemma. Följande är anledningarna:

1. Fucking snö. Och inte blir det bättre av att rymdprofessor Andreas förutspår den kallaste sommaren på 30 år. För lite solfläckar och vulkanutbrott ska vara anledningen. Vi tappar sugen och tar upp den nästa vecka när våren är tillbaka.

2. Det händer inte supermycket på vår tomt just nu. Mer fokus på grannen och det är väl ok antar jag. Men Magnus säger att det blir bra. Det gillar vi att höra. Han håller oss på gott humör ändå.

3. Resten av livet. Jo, vi har ju faktiskt ett helt vanligt liv. Vi är inte bara sommarstugebyggare. Vilket man lätt skulle tro, med tanke på hur professionellt det här projektet framförs. Jo, det är lite mycket den här veckan. Vi glömde till och med bort årsmötet med föreningen i tisdags. Dåligt.

4. Den däringa magsjukan tog med sig lite av min skrivinspiration. Men jag känner att den snart kommer tillbaka.

Så. Dåligt bloggande den här veckan. Norrisledigt. Bara att tugga i sig. Svälj ner med något gott och titta in en annan dag.

Dagens inköp blev en väldigt fin sommarklänning. Den ska jag ha på Norris. Med långkalsonger och polotröja till, om Andreas har rätt...

Stiltje i stormen

Har precis fått iväg mailet till Chris. Skulle gjort det igår, men det fanns liksom inte tid för det. Dessa måndagar med fröknarna. Det är då mina gråa hår växer. Framför allt när Agnes är förkyld. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men mina döttrar växeldrar. Är Agnes fit for fight, då sitter Ella på tvären och som igår, när Agnes är grinig så är Ella nöjd och glad. Ella är på sitt bästa humör när det är soligt och hon få sätta på sig sommarkläder och ligga ut på filten å käka mellis. Så tar hon en tur på cykeln. Rockar lite. Solar lite. Mår bra helt enkelt. Hon är en sommartjej, Ellaskrutt.

Men det stora problemet med måndagar är Markus. Eller frånvaron av Markus. Jag vet inte vad han gör med sina döttrar, men det är något slags gift som fullständigt trollbinder dem. De får en överdos av pappa under helgen och sen kommer måndagen. MÅNDAGEN. Vi pysslar, leker, gör en utflykt, bakar något gott, vad som helst men det hjälper inte. Markus-abstinensen är för stor. Och då ska vi inte tala om katastrofen som inträffar om Markus ska till Fotbollskväll dessutom. Det gör att de inte kan sova på en vecka typ. Ifall de skulle missa en minut med Markus. Det är väl kärlek det kallas...

Dessa måndagar får mig i alla fall att mer än någonsin känna behovet av lite egentid. Vuxentid. En middag i lugn och ro på restaurang. Det önskar jag mig just nu. Och så kommer jag och tänka på Norris. När Norris är klart ska jag åka dit och vara vuxen. Jag ska ta med mig några väl valda vänner och åka till Norris. Tjejhelg i Norris. Vi ska äta god mat , dricka vin och mest troligt prata om barnen och våra äkta eller oäkta hälfter. Vi ska sola. Ligga helt stilla i en hel timma i solen.

Markus ska självklart också få åka iväg ensam till Norris. Bygga-altanhelg med grabbarna. Måla-fasadhelg. Sånna grejer. Det är rimligt tycker jag.

Å så just när jag behövde det som mest, så ringer Lena och bjuder mig på smyckefikakväll imorgon. I´ll be there! Väl vald vän.

Sunday night status update

Blev magsjuk i torsdags. Inget kul med det.

IKEA idag. Träffade Pär och Marie. De hängde med tjejerna. De uppskattade vi. Vi ritade på köket och fick lite tips och nya uppslag. Köpte ny toasits.

Köpte studsmatta. 426 cm i diameter. My god! Den fick inte plats i bilen utan befinner sig i säkert förvar hos lagens väktare i studenternas stad.

Den här veckan kommer panelen till oss och modulerna till grannens hus. De bygger Skidstahus, som Magnus bygger ihop till dem. Jag är nyfiken på hur deras hus hamnar i förhållande till vårt. Jag är nyfiken på vilken skillnad det blir på slutresultatet av att de bygger modulhus och vi bygger lösvirke.

Imorgon måste jag maila min vän Chris på the Bamboo Flooring Company om vilket golv vi kanske ska köpa av dem. Han måste ge oss en fraktkostnad bara.

Vi måste gå till typ Elektrolux home för att gå i vitvaruskola. Undrar om man kan få tillgodoräkna sig all denna kompetensutveckling i sitt CV? En ugn är självklart inte bara en ugn. Den har varmluftsfunktion, pizzafunktion och kan också ha inbyggd microugn. Minst. Är det verkligen bra det? Att smeta ihop allting i en enda maskin. Risken för tekniskt haveri känns maximal. Säg vilken förbannad ugn jag ska köpa bara. Och häll. Och fläkt. Och diskmaskin. Och kyl. Tack på förhand.

Det spritter inte på tangenterna här ikväll. Som ni säkert märker. Men jag skriver det här för er. Jag har nämligen koll på er. Jag vet att ni är en liten men stadig skara som tittar in med jämna mellanrum. De allra flesta verkar söka lite News of Norris som en verklighetsflykt när arbetsveckan känns för övermäktig. Måndag, tisdag, onsdag. Det är då ni vill njuta Norris litegrann. Så för er, som på måndag morgon, inte riktigt kan komma igång och surfar runt sökande efter inspiration. Det här inlägget har jag nu krystat ihop för er. Det började lite stolpigt, men tog sig sedan. Och avslutas för er, tack vare er, ganska hyffsat. Se så, sätt igång och jobba nu.

Lite fler bilder...

Här är det färdigsprängt. Magnus ska fylla upp med massor, så att den här ytan blir plan. Ända ner till de lite större sprängstenarna man ser mitt i bilden. Det ljusare partiet där nedanför, till höger om tallen. Den raka tallen. Det är där grannen, Stefan och Jasine ska bygga sitt lilla hus. Det ska inte sprängas mycket mer nu. Lite hos grannen ovanför bara. Det här är ju också platsen för avloppsledningarna. Och apropå dem, så fick vi besked från Norrtälje kommun igår att beslut väntas i maj och att de i så fall påbörjar anslutningen till kommunal VA redan i år. Bra! Men hur sjutton ska vi då göra under tiden? Det känns ju inte värt det att göra en provisorisk lösning för tusentals balubas som sen bara ska användas en sommar.

Agnes var riktigt sliten när vi var till Norris igår, men kände ändå att hon ville hjälpa till. Hon hjälpte Magnus att sätta upp en regel. Sedan blev hon asförbannad för att hon inte fick käka sten.

Varför lägger jag ut den här bilden egentligen? Den var ju inte vidare värst bra. Eller talande. Eller rolig. Den tillför helt enkelt ingenting till den här bloggen. Det enda är väl att Tim kan se att hans vagn har kommit till användning.

Ella hoppar ur bilen och följer med upp till tomten en stund. Sedan är hon snart tillbaka i bilen. Hon var hungrig och ville åka till Donken. Istället fick hon hålla till godo med sitt gamla lördagsgodis som Agnes hällde ut i baksätet i lördags. Vi köpte nytt till Ella då. Vi glömde städa upp det uthällda godiset. Ingen var gladare än Ella igår.

Här står han. Magnus. On top of our world. Vi hann snacka igenom en hel del om bygget igår. Magnus kommer med synpunkter och idéer. Vi bollade funderingar om loft ovanför sovrummen. Vi diskuterade kökslösningen. Ska vi flytta spisen? Ska vi kakla eller sätta glas ovanför diskbänken? Han visade hur han hade löst några problem som uppstått. Vi snackade sten.

Ja, alltså inte medan han stod kvar sådär på taket. Det hade ju känts väldigt fånigt. Han kom ner till oss såklart. Jag skojade lite med honom oxå. Jag sa att jag hade tänkt ta med lite krukor till Norris. Och att jag tänkte göra lite planteringar nu till våren. Och att jag ville att han skulle akta dem. Inte köra sönder planteringen med sin maskin. Blicken jag fick av Magnus då! Bävan i den blicken. För en sekund tänkte han, att den här bruden är inte klok. Nej, den här kärringen, är fan inte klok. Sen sa jag att jag skojade. Snabbt som attan. Sen skrattade Magnus litegrann. Men mest av lättnad. Inte för att jag var rolig. Men det tyckte jag att jag var. Jätterolig!

Vi har fått ett tak!

Är det inte vackert? Norris i eftermiddagssolen... Magnus står på det nylagda taket. Det ska ju på takpannor sedan, men det känns som ett stort steg att ha taket på plats.

De utskjutande takstolarna ska bli ett litet tak ovanför entrén. De ska sågas av en del...

Och titta, vem som fick vara med på bild. Utan att ta kortet själv! Det var inte illa minsann. Den här platsen kommer bli en riktig stekarplats när huset är klart. Med skydd från västanvind och havsbris blir det supervarmt just här.

Så ser det ut inunder taket just nu. Vi ser öppningen vid nocken där det runda fönstret ska sitta. Innertaket kommer att hamna precis nedanför takstolarna. Där ska först vara en luftspalt, sedan isolering och sist panelen. Det blir vitlaserad spont. Det blir så högt och härligt! Utan att för den delen bli kyrkoliknande, vilket har varit Markus stora käpphäst.

Här står han och inspekterar den enorma limträbalken som löper genom hela huset.

Jag skulle ha stulit den!

Sitter i solen på trappen och en humla strödde precis påskliljepollen i håret på mig. Inte kan man klaga över det... Agnes sover gott i vagnen efter en förmiddagstur till Stella och jag passar på att skriva lite.

Vi har ett viktigt datum för er att notera! Markera den 27 maj i kalendern. Då planerar vi nämligen att installera braskaminen. Det är en stor dag för oss alla. Fire in da house! Nähä, ni kände inte att det var ett viktigt datum... Ok, glöm det.

Låt oss istället tala om stämplar. Jag gick och funderade på om man skulle ta och beställa en stämpel till Norris. Så att vi kan stämpla alla Norris-grejer. "Property of Norris" ska det stå. Den ska vara grön. Så att inte Norris grejer kommer på villovägar. Jag gillar stämplar. Det sägs att man inte ångrar saker men gjort, utan saker man inte gjort. Jag ångrar att jag inte stal min favoritstämpel från Täby kommun. Jag ärvde den från min företrädare. Den var röd och löd "Tagit del, men ej förstått" Herregud, vilken underbar stämpel! Undrar vem som beställde den stämpeln. Att man så ofta "tagit del, men ej förstått", att man var TVUNGEN att ha en stämpel för det. Det är ju fullkomligt briljant. Jag älskade den där stämpeln. Jag letade tillfällen att få använda den. Precis innan jag skulle sluta i Täby, så fick jag tillfälle. Det var på sommaren och det var någon utredning eller ärende som inte hörde hemma hos mig... jag kommer inte ihåg exakt. Jag fick i alla fall en lunta papper som jag kollade igenom, stämplade och skickade till utredningschefen. Det var mycket roligt. Det var ju sommar. Då kan man kosta på sig det. Och jag skulle sluta, så jag sket i vilket. Jag fick i alla fall använda min bästa stämpel. Och jag ångrar att jag inte tog den med mig därifrån. Tänk om någon har slängt den. Den skulle ha haft det bättre hos mig.

Ska jag berätta en hemlis?

Vi kan inte hålla oss. I eftermiddag åker vi till Norris. Enligt uppgift, från initierad källa, så har det hänt grejer i Norris. Ge mig några timmar, så ska ni få se!

Dagens muta: Middag på Mc Donalds.

Dubbelt upp av dagens i-landsproblem

Det är med viss fasa som vi inser här hemma att vi faktiskt måste ha dubbelt upp av en massa grejer. Jag har inga problem med att köpa en extra uppsättning lakan eller handdukar. Det är ju ganska trevligt att inhandla. Däremot känner jag visst obehag inför att köpa en extra dammsugare. Teflonpanna. Grytor. Underlägg. Elvisp. Slangvinda. Durkslag. Toaborste.

Jag väntar mig ingen som helst sympati inför detta faktum, utan vill utifrån ren konsumentinformativ synvinkel upplysa om att det är en väldans massa tråkiga saker som vi ska köpa framöver. Om du ska tjacka sommarstuga. Tänk på det.

Fast det där med dammsugare. Jag köpte en ny igår. Den gjorde mig lycklig. En Ergorapido. Den är lila. Det gillade Ella. Nu kan jag dammsuga när som helst. Grus i hallen. Swisch! Smulor under Agnes plats. Swisch! Ut i bilen. Swisch! Jag tror ändå att goda vännen Sofia kommer vara mest nöjd med den, så det inte behöver vara så skitigt här när de hälsar på.

Men sen fick jag lite ångest över mitt inköp. Var jag för snål? Skulle jag gått på värstingvarianten, som Emma och Magnus rekommenderade. Shit! Skulle jag ha köpt den med litiumbatteri, 18 volt istället för 12, 4 timmars laddningstid. Men den fanns bara i orange. Ångest.

Men så kom jag på det! Vi kan ju ta med den till sommarstugan! Vi måste ju ändå ha en dammsugare där! Och om man bara har en liten skrutt till dammsugare, då behöver man ju inte hålla på å dammsuga hela tiden. Vi har ju semester. Det är ju lysande! Då kan jag köpa värstingvarianten i alla fall.

Så bra att ha en sommarstuga när man har dubbelt upp av något!

Inte en endaste person (inte ens Markus) visste vilken AIK-spelare som lyfte det bevingade ordstävet "den som väntar för länge...ja, den väntar eller vad man säger..." Det var (alldeles självklart) Martin Mutumba. Han höll ett kort tal när han invigde "Förorts-SM" i inomhusfotboll i höstas. Något sportprogram var där och filmade. Säkert fyran, eftersom de älskar grodor som de kan göra sig roliga över och därför har dygnet-runt-bevakning på Mutumba. Det tackar vi för och nu kan eftervärlden njuta av dessa visdomsord.

Stommen är rest!

Det är reglar åt alla håll i Norris just nu! Nu börjar det verkligen likna något. Vi kan se var alla fönster och dörrar hanmnar och hur högt taket blir. Reglarna på bilden ska kapas en del, så det blir inte riktigt så högt som det ser ut.

Titta så nöjd han är. Den restriktiva hållningen har bara att göra med att det var nåt så in i bänken kallt idag. Han står lite snett framför braskaminen här. Och begrundar sitt bygge. Han är nöjd. Agnes sover i bilen och Ella rockar med sin nya rockring. Det ger honom några efterlängtade minuter att njuta sin dröm. Sen ber han mig sluta ta kort, så att han kan koncentrera sig. Att ta bilder själv, det har han inte tid med.

Så har Ella bytt rockringen mot det nya rosa hopprepet istället. Här skuttar hon för första gången in genom den öppning som kommer att bli altandörren i köket. Tänk så många gånger hon kommer springa in där och fråga om hon får en glass, vad det blir för mat eller högljutt meddela att hon behöver något iskallt att dricka. Den här bilden tror jag att vi kommer titta på mycket sedan, när huset står klart.

Det här är vad vi ser när vi står mitt i allrummet och blickar mot Åland.

Och den obligatoriska bilden nerifrån vägen. Det är en del sprängning kvar att göra, så sprängmattorna ligger kvar. Grannen nedanför har en del sprängsten att ta hand om kan jag lova. Det är inte lätt, det. Det där med sten. Vår tomt sträcker sig fram förbi jordhögen till höger i bild, så huset står lite längre bak än vi först tänkte. Men det kommer ju å andra sidan betydligt högre upp än vi trott.

Det blir så bra. Jag längtar till nästa helg! Då åker vi dit igen...

Den lördagskvällssurfande läsaren kan tacka El Classico för detta inlägg. Hade det inte varit för El Classico hade jag kollat på Djävulen bär Prada och inte kunnat skriva det här inlägget förrän tidigast imorgon eftermiddag. Jag är å andra sidan medveten om att få, om ens någon stackare sitter och läser min blogg halv elva en lördagkväll. Till dig som gör det vill jag säga två saker. 1.Tack för uppmärksamheten. 2. Skaffa ett liv (med all respekt).

Interiörskisser!

Kolla! Skit, vad jag har jobbat med den här alltså. Men nu kan ni få se en liten glimt av hur Norris kommer att se ut invändigt. På ett ungefär i alla fall.

Tänk dig att du precis kommit till Norris. Det är höst och det regnar ute. Du pustar ut efter resan med något läskande. Du sitter i den enormt sköna soffan och njuter en stund av brasan. Middagen är på g, där borta i köket.

Huset från andra hållet. Du ser Ellas rum med det lilla sovloftet som vi tror att vi ska ha. Den gröna stegen är ett resultat av brist på urval i SketchUp. Detsamma gäller klinkergolvet i hall och badrum. Där ska vara stora mörkgrå plattor, men ja ja...

Så roligt att skissa! Men idag var vi på Norris IRL och där har det hänt grejer. Bilder kommer snart! (Det beror lite på om det är nåt bra på tv ikväll.)

Vi gör stan i Norrtälje

Leksaksaffär - fem toasters. Café - fem toasters. Parkering - två toasters. Mysstämning - fem toasters. Vattennivå - fem toasters. Dagens väder - en toaster. Norris - fem toasters!

Farmors födelsedag

Tänker på farmor idag. Hon skulle ha fyllt 92 år idag. Det är länge sedan hon dog. Men jag saknar henne. Hon var en fantastisk farmor. Hon var alltid glad och satte alltid oss i första rummet. Farmor och farfar kom till oss nästan varje dag. Vi fick turas om att sitta i farfars knä och styra bilen från Åsen ner till oss. Farfar var så rädd om sina bilar. Han hade bilkörarhandskar. Med små hål i. Farmor älskade att åka bil. De åkte ofta på bilutflykter. När de kom till oss hade de med sig skinka och små yogurtar. Så lyxigt! Vardagskalas.

Jag tänker ofta på farmor och hoppas att hon skulle vara stolt över mig och de beslut jag fattar. Farmor skulle ha gillat Norris. Hon skulle i alla fall gillat bilturen dit. Farmor uppskattade det goda i livet. Hon och farfar åkte till Gran Canaria. Typ hela tiden har jag för mig. Mest för att må bra. För värmens skull. Det är klart att man ska åka dit, där man mår bra av att vara.

Farmor var sömmerska och hade egen butik. Hon hade en trampsymaskin och en fantastisk liten minimaskin. Den var bara en decimeter hög, men fullt funktionell. Vi fick sy på den när vi var och hälsade på. Mina döttrar och deras kusiner har sovit i sängkläder och gosat i filtar som kommer ifrån farmors affär. Det är kvalitet. I alla avseenden.

Så idag tänker jag extra på farmor och vet att hon följer med oss ut och kollar till Norris.

Köksfunderingar

Vi har sedan länge bestämt att vi ska sätta in ett Ikea-kök i Norris. Vi har gjort en skiss i Ikeas planeringsverktyg, men inte fått tid/lust/ork/möjlighet att åka till varuhuset för att bestämma helt. Vi kör på vita luckor med handtag (Händig, tror jag de heter). Det blir troligen vitt, matt kakel. Kör vi på bambugolvet så funkar det lysande även i kök och det gillar jag. Att det blir samma golv i i stort sett hela huset. Vitvarorna tror jag faktiskt också blir vita. Känns lite 1990-tal, men grannen sa att rostfritt tydligen är såå ute. Jaha. Vi ska ha diskmaskin. När vi köpte vår första diskmaskin till lägenheten i Göteborg, så var vi helt eniga om att det var det bästa vi någonsin gjort för vårt förhållande.

Vi stod ett gäng kommunaltanter och bitchade över diskmaskinsskicket på jobbet för några år sedan. En av mina kollegor berättade att när de renoverade köket så satte de in två diskmaskiner. En för rent och en för smutsigt. Hon tyckte det var fånigt att flytta samma prylar in och ut ur skåpen helt i onödan. Hon har en poäng faktiskt. Vi ska bara ha en diskmaskin i Norris. Herregud, det är en sommarstuga vi bygger!

Jag provade förresten en ny diskmaskinstrategi idag. Jag brukar plocka ur övre korgen först. Sedan tar jag den nedre. De jobbiga grejerna ställer jag på bänken. De får stå till sig där en stund. Ibland lite för länge. Sist tömmer jag bestickkorgen. Idag provade jag att plocka ur skåp för skåp. Alla grejer i HELA maskinen som ska in i hörnskåpet. På en gång. Glas och tallrikar in i sitt skåp på en gång. Radikalt! Det kanske är karaktärsavslöjande att outa sin diskmaskinsstrategi så här. Precis som med toapappret. Är du en vikare eller en skrynklare? Nåja, vår diskmaskin är för övrigt skitjobbig. Man måste veta exakt hur grejerna ska stå för att de ska bli rena. Det blir särskilt jobbigt när middagsgästerna vill hjälpa till. Så otacksamt att vi möblerar om och "gör rätt".

Oroväckande många inlägg under etiketten Väsentligheter på sistone. Men vänta bara. Den som väntar på något gott. Eller som en AIKspelare sa "den som väntar för länge väntar... ja, den väntar eller vad man säger". Fem poäng till den som vet vilken AIK-spelare. Pluspoäng för i vilket sammanhang.

Grönt it is!

Vi går på grönt. Imorgon ska vi ta reda på vilken grön. Vi hoppas på utsökt engagerad kompetens i färgaffären. Men en mörkare nyans av fasadfärgen blir det.

Användarvänlighet och allt för läsaren. Det är mina tumregler som bloggare. Därför har jag gjort etiketter på alla inlägg. Så att ni enkelt kan leta upp bilder eller favvo-inlägg. För att höja stämningen vid en trist middagstillställning kanske. Jag vill dessutom återigen poängtera att man inte måste registrera sig eller så för att lämna en kommentar. Prova. YOU CAN DO IT!

Det är mycket nu...

Idag snurrar det mest i huvudet. Först och främst måste vi bestämma vilken färg vi ska ha på foder och vindfång. Jag vet inte. Vi får sätta oss ikväll med skisserna och prova lite olika alternativ. Plus/minus-listan ser ut så här just nu:

Vita foder
+ klassiskt, tidlöst, enkelt, snyggt

- tråkigt kanske, skiten syns, platt

Röda eller mörkgröna foder

+ ger karaktär, roligare, skiten syns inte och Magnus tycker det (sanna mina ord att det blir bättre om det är kärlek inblandat i målningen)

- tänk om det blir fel, fult, töntigt, skrikigt?, vilken röd eller grön ska vi välja då?

Sen trodde jag att vi var tvungna att välja ytterdörr också. Men det behöver vi inte. Än. Fast vi har redan bestämt att vi vill ha en röd med runt fönster.

Vad måste vi bestämma efter foderfärg? Har ingen aning? Får lite panik av det. Jag känner ett litet behov av att upprätta en excel-bok över det här projektet. Men det är så litet så än så länge kan jag trycka undan det med hjälp av att blogga lite, soffsurfa och be Markus fråga Magnus om det ena och det andra. Det löser sig, som kärringen sa när hon sket i handfatet.

Både jag och Markus längtar tills vi får åka till Norris för att se vad som hänt. Vi känner dock att entusiasmen inte delas av alla i familjen. Herregud, tänk när de blir tonåringar. De kommer hata det där stället. Men vi har några trumfkort. Mutor såklart. Det har bara börjat. Kommer ni ihåg Pavlovs hundar. De började dregla när Pavlov plingade i sin klocka eftersom han lärt dem förknippa pinglan med mat. Det är så vi jobbar. Positiv betingning. Norris - studsmatta. Norris - godis. Norris - leksaker. Norris - sommar. Norris - semester. Norris - fika. Norris - bada.

-Tjejer, vi ska åka till Norris i helgen.

- Ja, vad roligt!

Så kommer det låta hemma hos Johannessons. Joråsåatt.

Trumf två. Ella har en kompis i Norris. Hon heter Louise. De gillar varandra. Det gillar vi. Men det är ändå en del planering för att få till våra besök. Just nu pågår planering för att lösa kommande helgens efterlängtade tripp.

Vi har förresten fått proverna från den engelska leverantören av bambugolvet. Ser bra ut. Jag har också fått en fin kontakt med Chris på the Bamboo Flooring Company. Han har skickat några prover till och ska kolla vad frakten kostar. Troligtvis blir det betydligt billigare att köpa därifrån jämfört med att handla i Sverige. Imponerande konsument-research va? Det trodde ni inte! Nåväl, nu är vi ju inte i hamn med den affären än...

Ni som läser kommentarerna har också sett att allt gick bra med fönsterleverensen. Visst är det roligt att läsa kommentarer? Jag uppskattar dem mycket.

Svar på er frågor

Det strömmar in frågor på mailen. Många ställer samma frågor. Här kommer svar på några av de vanligaste.

Hur hittade ni tomten?
Vi kollar fastighetsannonser regelbundet, mest för nöjes skull. Ibland för att vi är förbannade på grannarna. Vid just det här tillfället hade Mats inte uppmärksammat att jag klippt mig, så som straff tittade vi efter nytt hus att flytta till. Istället för hus hittade vi en tomt, precis där vi länge letat sommarstuga. Vi åkte dit och blev sålda. Och därefter tomten till oss. Såld alltså.

Varför bygger ni på berget?

Tja, berget var där först liksom. Jag gillar dessutom utsikt. Saknar ofta utsikten vi hade när vi bodde i Götet. Vilket ställe vi hade där! Här har vi en slänt. I Norris får vi äntligen lite luft och hav.

När tror ni att räntorna går upp? Är ni oroliga?

NEJ! Bingo. Bingo. Bingo. Vi stylar oss däremot för när Lyxfällan kommer. Jag håller det hyffsat städat här hemma och försöker fixa till mig på dagarna.

Berit i Hökerum vill bara säga att mina glasögon är väldigt snygga. Tack för det, Berit!

Vad är roligast med att bygga nytt hus?

Oj, allt. Väldigt mycket i alla fall. Ja, det mesta. Fast det är ju många beslut. Kan ge ångest. Det är roligt att drömma och planera. Det är roligt att komma till Norris och se att det händer så mycket mellan varje gång. Det är roligt att Magnus bygger och inte vi. Jo, det är roligt det här. Vi kommer att se tillbaka på den här tiden med glädje. "Kommer du ihåg när vi bygge? Inte vågade vi tro att vi skulle få det så här fantastiskt bra. Vilka kloka beslut vi fattade!", kommer vi att säga till varandra.

Kan du tänka dig att göra reklam i bloggen om ni får gratis grejer?

Ja, det kan jag tänka mig. Om det inte gäller till exempel Tena inkontinensskydd eller den där analklådasalvan. Ni som vill ge bort KitchenAid, Howardsoffa och schyssta solstolar är särskilt välkomna att höra av sig!

Fönstren närmar sig Norris

Vi är lite nervösa idag. Våra fönster kommer till Norris idag. Men har de sprängt färdigt? Om inte, kommer de spränga sönder våra fönster då? Kommer det överhuvudtaget komma dit hela fönster? Kommer de klara av att hålla fönstrena hela när de lastar av dem? Kommer Magnus att ta väl hand om dem där uppe? Med kärlek, alltså.

Vi hade funderingar på att åka dit och "hjälpa till", men insåg snabbt att det är inte bra. Varken för oss eller för Magnus eller för Mats som levererar fönstrena. Mats frågade förresten vilken färg vi vill ha på handtagen. Standard är vita. Tycker vi låter sådär. Vi vill ha borstat stål. Det kostar extra. Såklart. 50 kronor extra per handtag. Tänk på det, sen om ni öppnar en dörr eller fönster i Norris. Den där "special summer steel feel" som du får då, den kostade 50 kr extra.

Sten, sten och åter sten

Vad ska vi göra av all sten?

Vi har oerhört många, stora stenar i Norris. Jag vet inte vad vi ska göra med dem alla. Några kommer att ligga i bakkant av tomten för att skapa en inramning. Men det är ju jättemånga stenar! Som ni ser, så gillar Ella att klättra på stenarna, så vi har dem gärna kvar. Men hur? Och var? Tips, någon?

Det är stenar i alla storlekar. Från decimeterklumpar upp till en stor bumling på ca 2 meter i diameter. Den ska Magnus gräva ner lite så att den smälter in fint. Vi har pratat om att lägga en del stenar i framkant på tomten, nedanför bergknallen, men jag är osäker på om det blir bra...

Här är en bild från några veckor sedan. Den visar stenhögen bredvid vägen upp mot huset. Kanske kan man låta några av dem ligga kvar här, som en mur och klätterhopplekplats?

Påskafton med finbesök i Norris

Lillasyster Emma med sin Magnus och söta skruttan Ester kom till oss för att fira påsk. Sjävklart tog vi en tur till Norris för att visa upp vår stolthet.

Plattan är gjuten och täckt med presenning. Därunder ligger också reglar som snart ska bli stommen till huset.

Byggherren berättar med stor inlevelse om huset, Snyltis, planer för altanen och gräsmatta. Just här, är han fångad när han visar var grillen ska stå. Magnus frågar om det blir grillhäng. Han får positivt svar och som ni ser på bilden; är Magnus mycket nöjd med det. Emma är lite orolig för att utsikten från Snyltis inte bli riktigt bra. Och varför syns inte ett spår av Snyltis? Jo, lugnar byggherrren, Snyltis kommer sist på plats eftersom Bygg-Magnus måste komma åt jordmassorna som ligger framför huset.

Magnus tar med Ester på en grundlig inspektion och konstaterar att han mycket väl kan tänka sig att fira en eller annan semesterdag i Norris.

Emma godkänner till slut utsikten från bergknallen, men är fortfarande lite orolig för det här med Snyltis. Sammantaget fick vi ändå mycket väl godkänt för Norris och de ser fram emot nästa besök. Det gör vi med!

Snyltis och solstolar

Jag ska lägga upp fler bilder från dagens besök i Norris, men har äntligen fått klart hela extreriörskissen, nu också med Snyltis, solstolar och stora tallar.

Glad påsk från Norris!