Det är reglar åt alla håll i Norris just nu! Nu börjar det verkligen likna något. Vi kan se var alla fönster och dörrar hanmnar och hur högt taket blir. Reglarna på bilden ska kapas en del, så det blir inte riktigt så högt som det ser ut.
Titta så nöjd han är. Den restriktiva hållningen har bara att göra med att det var nåt så in i bänken kallt idag. Han står lite snett framför braskaminen här. Och begrundar sitt bygge. Han är nöjd. Agnes sover i bilen och Ella rockar med sin nya rockring. Det ger honom några efterlängtade minuter att njuta sin dröm. Sen ber han mig sluta ta kort, så att han kan koncentrera sig. Att ta bilder själv, det har han inte tid med.
Så har Ella bytt rockringen mot det nya rosa hopprepet istället. Här skuttar hon för första gången in genom den öppning som kommer att bli altandörren i köket. Tänk så många gånger hon kommer springa in där och fråga om hon får en glass, vad det blir för mat eller högljutt meddela att hon behöver något iskallt att dricka. Den här bilden tror jag att vi kommer titta på mycket sedan, när huset står klart.
Det här är vad vi ser när vi står mitt i allrummet och blickar mot Åland.
Och den obligatoriska bilden nerifrån vägen. Det är en del sprängning kvar att göra, så sprängmattorna ligger kvar. Grannen nedanför har en del sprängsten att ta hand om kan jag lova. Det är inte lätt, det. Det där med sten. Vår tomt sträcker sig fram förbi jordhögen till höger i bild, så huset står lite längre bak än vi först tänkte. Men det kommer ju å andra sidan betydligt högre upp än vi trott.
Det blir så bra. Jag längtar till nästa helg! Då åker vi dit igen...
Den lördagskvällssurfande läsaren kan tacka El Classico för detta inlägg. Hade det inte varit för El Classico hade jag kollat på Djävulen bär Prada och inte kunnat skriva det här inlägget förrän tidigast imorgon eftermiddag. Jag är å andra sidan medveten om att få, om ens någon stackare sitter och läser min blogg halv elva en lördagkväll. Till dig som gör det vill jag säga två saker. 1.Tack för uppmärksamheten. 2. Skaffa ett liv (med all respekt).
Så har Ella bytt rockringen mot det nya rosa hopprepet istället. Här skuttar hon för första gången in genom den öppning som kommer att bli altandörren i köket. Tänk så många gånger hon kommer springa in där och fråga om hon får en glass, vad det blir för mat eller högljutt meddela att hon behöver något iskallt att dricka. Den här bilden tror jag att vi kommer titta på mycket sedan, när huset står klart.
Det här är vad vi ser när vi står mitt i allrummet och blickar mot Åland.
Och den obligatoriska bilden nerifrån vägen. Det är en del sprängning kvar att göra, så sprängmattorna ligger kvar. Grannen nedanför har en del sprängsten att ta hand om kan jag lova. Det är inte lätt, det. Det där med sten. Vår tomt sträcker sig fram förbi jordhögen till höger i bild, så huset står lite längre bak än vi först tänkte. Men det kommer ju å andra sidan betydligt högre upp än vi trott.
Det blir så bra. Jag längtar till nästa helg! Då åker vi dit igen...
Den lördagskvällssurfande läsaren kan tacka El Classico för detta inlägg. Hade det inte varit för El Classico hade jag kollat på Djävulen bär Prada och inte kunnat skriva det här inlägget förrän tidigast imorgon eftermiddag. Jag är å andra sidan medveten om att få, om ens någon stackare sitter och läser min blogg halv elva en lördagkväll. Till dig som gör det vill jag säga två saker. 1.Tack för uppmärksamheten. 2. Skaffa ett liv (med all respekt).
Inlägg
Till mitt försvar var det faktiskt reklam
SvaraRadera