Kalashelg

Vi har haft en grym helg. Mest kalas hela tiden, känns det som. Markus fyllde 24 i lördags och fick massa presenter. Han var särskilt nöjd med ett kastspö som Pontus köpt. Pär och Marie kompletterade med fiskelåda, håv och massa drag. Nu saknas bara båten...

Av Gösta och Monica fick han två svarta Baden Baden solstolar. Super!

Den enda Norrispryl han fick av oss, var ett par tofflor av Foppatyp. Det var Ella som ville köpa det till honom och hon var med och valde färg. Svarta blev det. Ella är fantastisk. På många sätt. Men när det gäller presenter så är hon helt störtsäker. Hon yppar aldrig ett ord om vad som gömmer sig i paketen. Även om Markus försökte pressa henne så var hon stenhård. Inte ett ord.

I fredags åkte vi till Norris för att kolla läget. Det går sakta men säkert framåt. Jag skulle vilja att det bara smällde till nu och blev liksom nästan klart på en vecka. Men det är så många beslut kvar att fatta... Jag hoppas att det trillar in en grym offert under veckan som vi bara kan godkänna och köra på... Det hade varit kalas.

Natten till lördag låg jag sömnlös och yrade om Norris. Mest om att vi måste flytta kaminen litegrann. Jag låg och filosoferade om diverse problem och lösningar. Det är ju helt värdelöst att ligga och älta mitt i natten. Löser ingenting. Ett samtal på måndag morgon däremot. Det löser det mesta.

INFLYTTNINGSFEST!

Det är väl klart att vi ska ha en inflyttningsfest!

När det blir vet jag inte! Men jag kom och tänka på det idag bara! Jag har aldrig i hela mitt liv haft en inflyttningsfest! Det är ju tragiskt!

Ok. Nu lugnar vi ner oss. Förlåt om jag gjorde jag er besvikna...

Vi får väl återkomma om den här saken. Men jag kan med lätthet konstatera att samtliga stadiga läsare av den här bloggen kan komma. Så många är ni inte. Vi borde ju ha lite party den här sommaren i alla fall. Kanske ska vi ta en hel helg med lite öppet hus-kom och sola, fika, grilla med oss. Det vore najs. Mitten på juli kanske?

Nåt nattsuddande det blir det med all säkerhet inte. Då får någon annan ta ansvar för våra barn klockan sex på morgonen efter. Till och med Perakera har lärt sig det vid det här laget. Men vi ska minsann sitta uppe, ta en drink till och fylla på chipsskålen hemma hos honom när han får barn.

Ni som inte har barn. Så här är det. Småbarnsföräldrar sover för lite. Vi vet exakt när de små söta startar sin dag. Vi räknar baklänges. Om vi bara får sova några timmar i streck så är vi glada och tacksamma. Vi måste i säng före tolv. Om klockan passerar tolv så räknar vi minuter. Panikslaget räknande. Hjärnkapaciteten halveras. Jag tror att den går in i sleepmode i ren självbevarelsedrift i väntan på sömn. Vi kan inte följa ett samtal. Vi sluddar och talar osammanhängande. VI MÅSTE FÅ SOVA!

Bli inte avskräckt. Vi vill verkligen umgås. Det är härligt roligt att träffa vuxna vänner. Men glöm för allt i världen inte att gå hem i tid. Vi är så mycket trevligare då. Innan hjärnan stänger av. A och O i umgänge med småbarnsföräldrar. Gå hem i tid.

Jo, det här med inflyttningsfest. Vi kör på det. Å så kör vi såklart med knytis. Fast tvärtom. Typ.

Alltså ta med potta.

Max märken

Vi snackar vitvaror. Visst är det så att det finns en gräns för max antal varumärken på vitvaruparken i ett kök?

Jag tycker två. Det känns som det perfekta. Inte bara ett. Ett varumärke på allt blir nästan lite mycket. Eller? Lite för perfekt. Luktar "min pappa jobbar på Elektrolux". Tre känns rörigt. Givet vi bara har fem vitvaror. Olika märke på alla maskiner är ju helt otänkbart!

Vår prio-lista när det gäller inköp av vitvaror är följande:

1. Tyst. Diskmaskin och kul/frys ska hålla snattran och helst inte yppa ett ljud över huvudtaget.

2. Pris. Vi är ju inte gjorda av pengar heller!

3. Funktion. Jag bryr mig faktiskt inte om ifall ugnen har pizzafunktion, varmluft, inbyggd termometer eller nån särskilt fenomenal plåt. En ugn is what I want. Och i ärlighetens namn, hur ofta diskar man på nåt annat än auto-programmet på diskmaskinen? Specialprogrammen kan någon annan roa sig med. Ren disk is what I want. Fläkt. Ta bort os. Allt jag begär. Kyl. Kyl. Frys. Frys. Substantiv. Verb eller möjligen imperativ. Ni fattar.

4. Max antal varumärken. I enlighet med ovan redovisade resonemang. (Jag gillar att klämma in den här typen av kommanala meningar. Vackert på något vis, i en kommunalbyråkrats ögon. Och alltid retar det någon.)

5. Design. Ok. Om vi väljer vit kyl/frys så får väl resten hänga med där. En extra böj här och ett stylish reglage där. Hur snygga är vitvaror till att börja med? Nej, längst ner på listan hamnar design.

Har jag glömt något? Nej, det orkar jag inte höra. Vi har ju precis börjat få lite ordning i vitvarukaoset.

Vi har köpt flytvästar, förresten. Till hela familjen. Två varumärken. HH till mig och Markus och Baltic till barnen. Mest för att ha när vi åker med andras båtar. Man måste äga egna flytvästar om man bor vid havet. Om man dessutom har båt är det plus i kanten om man har några extra att bjuda på om man får gäster i båten. Det är ju dessutom så härligt somrigt att ha flytvästar hängandes vid husknuten. Var ska vi hänga flytvästarna?

Bränn skiten!

Jag röstar för att vi ska bränna skiten. Det blir dyrt såklart. Men jag tror att det är värt det. Annars kan jag meddela, att ni som kommer och hälsar på, har två alternativ.

Alternativ 1: Håll dig!

Alternativ 2: Ta med din egen skit hem igen.

Nej. Eller hur? Vi tar och bränner skiten! I en sån här:

En Cinderella förbränningstoalett. Ett prinsessdass. Så lägligt i vår stuga med royal touch. Kanske ska min gröna bröllopsburk användas till en insamling bredvid toan? Inte som en avgift. Utan som en uppskattning för att du inte behövde hålla dig eller ta med skiten hem igen. En krona för ettan och två för tvåan. Ingen dum idé...

Vi hittade en sån här på Blocket i lördags. Det var Hilmer från Sunne som hade en ny, oinstallerad till salu. Såld, såklart. Men jag tyckte att det var roligt. Att det första inköp Markus skulle göra på Blocket skulle vara en begagnad toa. Han som inte klarar av gamla eller begagnade saker. Men vi får leta vidare. Också på Blocket.

Det bästa med förbränningstoan är att man bränner alltihopa och det blir en kopp aska per person och månad. Askan ska vara utmärkt som gödningsmedel.

Tänk på det när ni bjuds på rabarberpaj på Norris.

Goda utsikter

God utsikt 1:

Det är verkligen mycket vackert att titta på i Norris. Det här självklart. Havet.

God utsikt 2:

Tänk er väggar runt omkring och ett runt fönster. Men ni ser ju. Titta så vackert. Blå himmel och krokiga tallgrenar. Jag visste att det skulle bli vackert med det runda fönstret, men man kan ju aldrig riktigt veta vilken utsikt det blir förrän det är på plats.

God utsikt 3: Inte grannens omålade hus. Inte stegarna. Ser ni segelbåten? Jag älskar att titta på båtarna som passerar. Det tar nån minut för en båt att passera hela vår vy från Norris. Den här såg jag glimta till där mellan björkarna när vi stod framför huset. Ett härligt litet ögongodis.

Fisnattlinnen

Barnen fick var sitt nattlinne av mormor. Det är Norrisnattlinnen. Eller egentligen... Min mamma är makalös på att etablera konstiga ord som välkända och användbara begrepp i vår familj. Ett nattlinne är aldrig ett nattlinne. Ett nattlinne är ett fisnattlinne. Det heter så hos oss. Punkt.


Tjejerna fick alltså var sitt fisnattlinne som mormor har tänkt att de ska ha i Norris.

Agnes var mycket nöjd med helgens besök. Det är mycket bättre när hon får ta emot lagom många släktingar hemma hos sig själv. Inget skrik. Inga mördarblickar. Hon höll låda och lät sig hållas och gosas med som aldrig förr.

Ella var också nöjd. Just denna morgon, mest åt att hon fick äta frukost i soffan.

Apropå konstiga ord. Häromdan använde Ella ordet "inspireras" i en mening. På rätt sätt. Det är ett konstigt ord att användas av en femåring. Men mycket inspirerande.

Bilder från ett soligt Norris

Det traditionella helgbesöket förgylldes denna strålande pingstafton av mamma Kajsa och Kjell. De, liksom alla andra som kommer till Norris, uttryckte endast positiva omdömen. Till oss i alla fall. Liksom alla andra, kan jag tro. Nåväl, ni ser själva. Vi har fasad och det är skönt grönt. Jag är riktigt nöjd med färgen. Den är som gjord för Norris.

Magnus har sågat till entrétaket och det blev riktigt bra. Tror jag. Vi ser nog bättre när dörren är på plats. Han har målat vitt inunder taket också.

Så kollade vi på framsidan, som Markus säger. Jag vill hävda att entrésidan aka södersidan är framsidan. Markus tycker att sjösidan är framsidan. För mig blir det bakvänt. Det är ju baksidan. Här knatade vi längst fram på tomten och kan konstatera att vi har en rejäl yta här att göra något trevligt med. Och den där tallen står helt perfekt.

Vi gick ut på vår lilla tallmo och kollade ostsidan. Cheeses så fint, sa mamma där hon stod i vinterjackan. Vilket hån, vi som alltid har så varmt i Norris. Kjell fick väldigt mycket funderingar kring sitt eget husbygge. På ön. Fast hans virke är bättre än vårt, tyckte han. Vårt är bra. Men öns är bättre.

Så smög vi ner och tittade på grannens hus. Så här ser Norris ut från deras trappa. Jag bestämde genast att stenar ska definitivt läggas upp i höjd med berget och därefter ska min syrénberså anläggas precis framför det stora fönsterpartiet. Så blir det med den saken.

Vi avslutade vår visit med en enkel fika nere vid havet. Det blåste ganska friskt. Men det luktade hav. Det åkte förbi båtar. Det var härligt. Det var vår bästa tripp till Norris. Men ändå allt för kort.

Fint väder i Norris

Passade på att sola lite idag. Vi tog med några stolar och ett bord till Magnus. I fall han behöver vila lite. Eller ta en fika. Vi hade en riktigt trevlig stund i Norris. Vi fikade vid havet och gick omkring i lugn och ro. Diskuterade med mamma och Kjell. Det kunde vi göra tack vare världens bästa Amanda!

Ångest

De små rackarna har tydligen haft kalas under snön den gångna vintern. Fästingfanskapen. Norris ligger i riskområdet för TBE, så nu måste vi vaccinera oss. Ta en spruta. Sen en till. Fy fan. Don´t like.

Kostar pengar gör det oxå. Don´t like.

Ibland önskar jag att jag inte var så präktig med sådana grejer. Men det finns väl en strimma av hypokondri som tränger igenom när myndigheter kommer med rekommendationer om det ena vaccinet efter det andra. Fast vi tog bara en svinisspruta! Snacka om Living on the edge!

En röd skrivbok och en stulen penna

Detta var mitt andra inköp till Norris igår. En härligt röd skrivbok som ska ha sin alldeles egna plats i Snyltis. Och agera gästbok, såklart.

Och till den röda gästboken arrangerar jag en anrik kommunal pjäs, nämligen den blå arkivbeständiga bläckpennan från Svensk Arkiv. Ett måste i varje kommunalbyråkrats byrålåda. Just detta exemplar är med största sannolikhet stulen från Solna stad.

Men Solna stad ska minsann inte komma och jaga mig för stulna pennor. För jag vet precis hur det går till när representanter från Solna stad lämnar kommungränsen och konfererar på annan ort. Då är det inte en, inte två, utan en hel näve pennor som slinker ner i bröstfickan, handväskan, you name it. Jo då, jag vet hur det går till.

Jag tycker för övrigt att Solna stad ska känna sig ärade över att ha donerat en så viktigt detalj till det med kunglig touch nybyggda sommarställe of the century.

Snart fyller Markus 30 år. Det här är hans önskelista:
Skottkärra. Spade. Spett. Grytor, stekpannor och andra husgeråd. Stege. Båt.

Sen är det Mors dag. Då har jag sagt till mina döttrar att jag önskar mig en silverring med deras namn ingraverat. Alltså två ringar in alles. Storlek 16.

Gissa vilken önskelista det är mest humor i?

Det trodde ni inte va?

Joråsåatt. Idag inhandlades de första inredningsdetaljerna. Och my god, det blev ett urval ur Den Officiella Bröllopsserien. Två vita ljuskoppar och en plåtburk i färgen lindblomsgrön. Samtliga med guld, guld och guld.

Burken ska med största sannolikhet placeras i badrummet och kommer mest troligt att fyllas med snoddar och hårspännen. Det står 2010 på locket. Det gillar jag särskilt. Denna burk ska under inga omständigheter någonsin få lämna Norris. Aldrig. Någonsin. Ever. Never ever.

Ljuskopparna kanske också hamnar i badrummet och ska i så fall rymma någon form av doftljus. Blir det torrtoa så får det bli riktigt starka doftljus om inte Norris ska förknippas med doften av avlopp. Urinoar. Fräscht. En toa med royal touch som luktar skit.

Hur som helst. Barriären är bruten. Dammluckorna öppnade. Nu är första inköpet gjort. Många ska följa hädanefter.

Sammanfattning av dagens inköp:

Jag är mycket nöjd. Och oerhört road.

Idag kom en efterlängtad inbjudan på posten. Med en önskan om klädsel med en touch av vintage. Det innebär shopping för min del. Men var? Vad? Eller godkänns farmors skräddarsydda och egendesignade kavaj? Måste räknas som äldre plagg av god kvalitet, eller hur? Ska kolla med Emma om jag får låna den leopardmönstrade jackan, istället kanske...

Vissa dagar i livet

De flesta svenskar i mogen ålder kommer ihåg var de var när de nåddes av nyheten att Palme mördats. De ännu äldre kommer ihåg månlandningen och när Kennedy, Lennon eller Martin Luther King sköts. Jag sov min första natt i min studentlägenhet i Gårda när Diana omkom i Paris. Det är tillfällen i livet man aldrig glömmer. Det är händelser som etsar sig fast med känslor, dofter, toner och stämningar eftersom de delas av så många människor.

Sen glömmer vi ju inte våra särskilda privata stunder. Vigsel, förlossning, student, förälskelser och förluster av nära och kära. Sen finns de där dagarna som man inte glömmer även fast de inte verkar vara så minnesvärda för stunden. Den 18 maj 2009 var en sån dag för mig. Jag känner det idag. Det känns i luften, i årstiden, i dofterna och i kroppen. Jag och Ella åkte för att fira nyfödda Stella och Sofia som fyller år idag. Stella var ett dygn gammal. Hon skrek för hon var hungrig. Hon skrek så hon inte kunde äta. Hon kom att skrika i flera månader. Men det visste vi inte då. Tur var väl det för Sofia var svettig bara som det var. Simon och Ella lekte som vanligt. Inte särskilt stilla. Stefan var tvungen att lämna nycklar till en båtköpare, så vi stannade tills han kom hem igen. Simon skulle nattas. Stella skrek. Ella började bli trött. Jag var trött. Stella skrek. Jag kunde preförlossnings-knappt röra mig. Sofia kunde postförlossnings-knappt röra sig. Det var kaos. Fullkomligt galet. Stella skrek.

Och då. Jag ångrade mig. Jag kände att det här var nog inte så jag hade tänkt mig livet med två barn. Jag ångrade mig. Fast det var för sent. Och snart var det min tur. Vilken tur att jag inte visste vad som väntade de närmsta veckorna. DÅ hade jag verkligen ångrat mig. Mer om det när den tiden kommer. När det närmar sig midsommar i luften. Men jag kommer nog alltid komma ihåg den där dagen när jag satt i deras soffa, mitt i kaoset och ångrade mig.

Så idag, ett år senare, var vi där igen. På ettårskalas. Och 26 årskalas. Och inte ångrar jag mig nu. De är ju så underbara våra små skruttor. Glada och röjiga och skriker bara ibland. Det är fortfarande fullt kaos när vi ses hela familjerna, men det är ett härligt livligt kaos.

Inte ett endaste News of Norris. Bara en tanke som tagit över mitt huvud idag.

Sofia fick bästa boken "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. Vi köpte en fin växt också. En konstig present kan man tycka. Det var en palmliknande växt som sedan får fina snittblommor. Blåa. Den tänkte vi att Sofia kunde ha på båten. De nyrika ryssarna har tydligen palmer på akterdäck och snittblommor på bordet i sina skepp. Nu är de ju inte ryssar och har inte riktigt lika stor båt som dem (tror jag och kommer få skit om de har det), så vi slog två flugor i en smäll. En palmliknande snittblomma. Det är ju ett måste på båten. När de guppar mellan ryssarna i Sandhamn. Och dricker champange. Men den får de köpa själva.

Stella fick en dockvagn. Paraplymodellen. Hon gillade den.

Förresten...

... Så här fint blir det efter två dagar med en extra avstjälpningsplats! Nu gör jag mig fin och går till ica istället...

En litterär tjänst

Vi är inte särskilt fina i kanten. Fram för allt inte när det gäller litteratur. I vår bokhylla finns allt från självhjälpsböcker och dussindeckare till Barnens Bibel och en och annan roman. Det som dock inte står i vår bokhylla är pocketböcker. Oavsett genre. En pocket ska läsas, njutas och sedan skickas vidare till någon som behöver just den boken. De pocketböcker som vi har hemma ligger i en staplad hög i vårt "gästrum". Högen är numera tilltufsad sedan Emma försökte bränna den och hela huset i påskas. Men det är en helt annan historia.... Vet ni var högen ska ta vägen?

Precis! Den ska till Norris. Närmare bestämt, Snyltis. Alla lästa (och för den delen olästa) pocketböcker ska stå på en alldeles egen hylla i Snyltis. Jag ser en stringhylla framför mig. Det är ju riktigt sommarstugigt. Där ska de stå och vänta på nästa gäst. Så gästerna i Snyltis behöver inte banna sig om de glömt sin bok eller läser ut sin medhavda alldeles för fort. För i Snyltis finns massor. Det är bara att ta den man vill. Om man vill lämna sin egna bok, så får man göra det. Men man måste inte. Så ska vi ha det i Snyltis. Vilken litterär tjänst vi gör mänskligheten! I all enkelhet.

Kommer ni förresten ihåg signaturmelodin till det där barnprogrammet där de läste en saga? Boktipset. Hette det så? En tecknad vinjett (som man tittade noga på och njöt av bara för att det var det enda tecknade som fanns att se alla andra dagar utom julafton) där en figur hoppar i en resväska full med böcker. Dodo do, dodo do, dodo dodo, do do, dodo do, dodo do do do do do dodo. Nana na, nana na, nana nana, na na, nana na, nana na, na na na na nana. Så gick den. Undra om man kan få tag på den som ringsignal?

Undrar hur det blir...

Jag undrar hur det ska bli när vi får nycklarna till huset. Det blir i början på juli. Vad ska vi hitta på? Vi kommer att titta på varandra och på huset. Sen kommer vi nog fnissa lite lyckligt, hoppas jag. Risken är att vi till en början inte vågar röra oss i huset, än mindre släppa loss barnen, av rädsla att vi ska göra nån repa eller rent av riva huset.

Jag kommer väl börja med att fixa i ordning i köket och sen fixa nåt gott att käka. Undrar vad vi ska äta då? Dryck? Självklart champange. Såklart. Vi förtär champange och jordgubbar på Norrisägardagen! Till middag blir det nog grillat.

Sen är frågan om Ella kommer våga sova i sitt rum eller om hela familjen ska mysa i vårt sovrum den första natten. Jag tror att det blir det senare om jag känner både henne och oss rätt. Undrar hur det kommer låta när man ska somna... från huset alltså...

Det känns fortfarande otroligt, ofattbart, ouppnåligt att ha en egen sommarstuga. Konstigt...

Jag är het nu!

Ja, eller svettig i alla fall. Har varit på runt-sjönpromenad igen. Det är helt otroligt skönt att komma ut en sväng när Agnes lagt sig och solen ändå fortfarande är uppe. Jag hoppas att jag hittar ett bra promenadstråk i Norris också. Säkert in mot Gräddö och sen tillbaka längs vattnet. Det blir ju lite väl långt att gå runt hela den sjön. Östersjön. Såklart. Så härligt att natta Agnes. Säga hej så länge till Ella som säkert studsar på studsmattan och låta Markus sitta med sitt korsord i solnedgången. Ta en snabb prommis. Och vet ni? Är det riktigt varmt så ska jag bada efteråt. Kvällsbad. Det är få saker som är så fridfulla som att bada på kvällen.

Jag har alltid tyckt att det är synd att man inte får bada i hotellpoolen på kvällen när man är utomlands. Den är ju så inbjudande då. Helt tyst och stilla. Och den mysiga belysningen. Klart man vill bada. Finns väl de som gör det också. Jag skulle aldrig. Det är ju förbjudet! Men jag har hört talas om andra som gjort det. Jag är dessutom ganska frusen på kvällarna. Men det ser härligt ut.

Vi brukar ta cykeln ner till sjön här hemma på somrarna och ta ett snabbt dopp när alla andra har åkt hem. Det är lyx, tycker jag. Sjön är stilla och det är bara vi, några familjer till och änderna som badar. Kiosken är stängd. Parkeringen tom. Och det är tyst. De som är och badar då, de är bara glada. Glada för att det är sommar och man kan bada när man vill.

Undrar om jag verkligen kommer att bada på kvällen i Norris? Jag hoppas det. Jag räknar med det.

Nu är jag inte svettig längre. Men visst är jag het nu. Jag har onekligen haft en rejäl bloggarsvacka och jag inser att jag måste kämpa för att få tillbaka ert intresse. Men jag känner att jag börjar hitta tillbaka till Norris. Och bidra med lite News of Norris.

I skrivande stund vinner Barca La liga. De ser faktiskt glada ut. Det brukar de inte göra. Inte ens när de vunnit med 4-0. Särskilt inte då. En dag på jobbet, knappt. Men nu är de glada. Messi är kung. Den riktiga kungen...

Bäddsoffa - check lr Käck rättare sagt

Så kom den då och förgyllde vårt vardagsrum, bäddsoffan från familjen Käck. Men den ska ju så småningom vidare till Norris. Vi tror och hoppas att den får plats i Ellas rum. Det kommer bli super! Vi kanske ska köpa nytt överdrag. Hittade den här från Bemz som ju är riktigt härlig! Don´t you think?

Finns en snygg mix n´match uppsättning oxå. Den kan du se här: https://www.bemz.com/index.php/prod_id/2/model_id/56/page/mixmatch/model/2/variant/21/palette/2/

Det är lite som en deja vu med den här soffan. Vi har aldrig haft just den här soffan i vår ägo, men en likadan vanlig tvåsitssoffa. Beige. Det var den första soffa jag köpte när jag flyttade hemifrån, tror jag. Sen fick vi en tresits av Maria och Benny, när jag och Markus flyttade ihop. De hängde med till Solna och sedan Täby. Sofforna alltså. Maria och Benny drog till Karlstad istället. Sedemera med en hörnsoffa. Också beige. I alla fall. När vi tröttnat på våra beiga Tomelilla så gav vi bort tvåsitsen till Lena och Fredrik. Den hade de ett tag och uppgraderade sedan till en bäddsoffa. Och den står nu här. Lite roligt faktiskt. Men den ska nog inte vara beige länge till...

Annars letar vi som tokar efter sköna matbordsstolar. Och då menar vi inte sköna i meningen "coola", "softa" som alltför ofta åsyftas av wannabecoola människor med fattigt talspråk. Vi menar sköna i meningen att de ska vara sköna att sitta i. Länge.

Tips, någon?

Altaner

Kan man ha för mycket altaner?

Vi har lite huvudbry om var vi ska ha trädäck? Magnus föreslog en stenlagd yta på södra sidan av huset. Eftersom det blir så varmt där. Vi vet inte hur vi ska lösa altanfrågan här på entrésidan. Det måste vara tydligt var entrén är och vi vill att altandörren ska hänga ihop med altanytan med sittplatser och så.

Skissen gjorde jag för länge sedan och så här kommer vi nog inte att göra. Det skulle innebära att vi får altanyta runt nästan hela huset. Och det vill vi inte.

Jag tror att vi måste bo in oss, innan vi kan bestämma oss. Det är ju först då man hittar sina favoritställen. Sen tror jag att vi ska konsultera stenläggaren om det här med stenyta på framsidan. Jag kan se det framför mig. Stepstones på vägen upp mot huset, härligt varma stenar bort mot entrén och en klängros någonstans runt badrumsfönstret.

Sågat och knäckt

Magnus sågade golvet förresten. Inte bildligt. Jag blev knäckt. Inte bildligt. Men golvet. Bildligt. Spåren var för dåliga och den lilla klickbiten för tunn. Han knäckte sönder det med händerna. "Jag lägger inte det här golvet", sa han. Och lade till "Om ni vill att det ska bli bra alltså..." Vi vill ju att det ska bli bra. Vill ändå ha bambu. Det blir dyrt det. Det finns alltid en fucking jävla anledning till att saker och ting är billiga. Kom ihåg var ni hörde det först. Så nu spricker budgeten där med...

Jo, vår sprängningsnota blev dyr. För dyr. Dubbelt så dyr. Där sprack budgeten första gången. Vi har surat över det några veckor. Och bråkat lite. Men fick inget för det. Så häromdan betalade vi fakturan och nu är det ur världen. Glömt. Förträngt.

Fuck, nu blev jag på dålig humör igen. Måste tänka på nåt positivt. Ha! Igår när vi var i Norris så höll grannen på att anlägga gräsmatta. Robert alltså, som vi köpte tomten av. Han bor på stranden kan man säga. Har värsta bryggan, men ingen båt. I alla fall, han hade lejt en lastbil med chaufför som körde jord till hans gräsmatta. Och vet ni vad som hände? Jo, chauffören körde sönder en björk. Jädrans i min lilla låda vad det knakade! Inget ont alls om Robert eller han familj. Men björkarna får gärna lämna detta jordeliv och vila i all evighet. Hoppas den blev helt knäckt! Så den måste sågas till brasved.

Vilken härlig dag! BILDEXTRA!

Idag har varit en riktigt härlig dag! Vi åkte efter frukost ut mot Norris. Agnes somnade i bilen, vilket alltid är härligt. Ella hade det jobbigt i förmiddags och stannade i bilen hela tiden. Och idag var ett riktigt långt besök. Men hon är stönig, den där Ella. Hon satt kvar. Hon bet ihop. Kämpade. Åt godis...

Jag provar mig på en nyhet här på bloggen. Det är ju ändå långhelg. Jag filmade lite och ser om jag får det att funka, så ni kan se. Hoppas det.

Visst känner ni igen det? Mina skisser var ju grymma! Medan vi var där så målade Oscar fasaden. Det blir superfint. Vi diskuterade altaner. Jag blev förvirrad. Återkommer om det en annan dag.

Vi har kommit på vad vi ska göra med stenarna. Vi ska fylla upp på sjösidan, framför huset. Det kommer att gå åt mycket sten för att få marken i nivå med huset.

Tjuvkik runt köksknuten. Magnus sa att grannens hus kommer att ta nordost-vinden. Så det läar för oss. Han smörar för oss. Men vi gillar när han säger sånt.

Markus inspekterar sin favvo-glugg. Till vänster om honom ser ni också regeln som vi ska skruva upp TVn på. Vi ska ha en vit TV. En Samsung. Minst 27 tum och max 38,5. Där ska vi se på På Spåret, Allsång på Skansen, Morden i Midsommer och kanske Sommarkrysset om det inte finns nåt annat att se.

Jag och Anges kollade läget på "bästa stället", som Magnus kallar det. Han har ju varit därute mycket nu, så han har hittat några särskilda ställen. Ett är detta. Västgaveln. Här kommer ju Snyltis ligga och läa från nordan. Nordan vill man inte ha på besök på vårkvällarna. Då, säger Magnus, att vi ska vara här. Det känns lite sunkigt just nu, men det är ju inget som inte en kaprifol och två klematisar kan ordna upp. Eller hur mamma? Tror att rabarbern ska stå här nånstans...

Sen åkte vi in till Norrtälje och käkade lunch. Och fika. Agnes gillar glass. På ett aggressivt sätt.

Efter lunchen köpte vi några presenter och flanerade i det vackra Norrtälje. Det var så trevligt, så vi stannade en stund till. Vi blev hungriga igen och smet in på en bakgård. Där var så mysigt och god mat så vi tog en bild. Och vilken bild sen! Den är min bakgrundsbild i mobilen nu.

Ssssmokin´.....

Alldeles självklart skrek Agnes sista biten. Idag endast från Vallentuna!

Imorgon!

Imorgon åker vi till Norris. Vi ska kolla om vi har fått ytterväggar. Färgen är lite blek, sa Magnus, men det ska målas en gång till. Imorgon får vi nog också en bäddsoffa från familjen Käck. Vi kommer nog att möblera den fullkomligt förtjusande i vardagsrummet här hemma än så länge. Trångt? Varför tror du det? Det ska nog gå bra och det är ju bara för några veckor. Dessutom kan vi ju ha användning för den under tiden.

Idag var det ursprungliga datumet för när huset skulle vara färdigt. Men sen kom lite snö. Så förbannat mycket snö. Så vi gav Magnus några veckor till på sig för att göra klart. Men vi har inte bestämt exakt datum. Det ska vi bestämma imorgon.

Vi ska också fråga när vi får lov att skeppa dit några grejer. Bäddsoffan till exempel. Studsmattan såklart. Vår vita utemöbel. Den behöver verkligen bort härifrån. Vi har en pyttig liten tomt. Tänk om man kollar med GoogleEarth på vårt hus i realtid liksom. Då skulle man kunna tro att vi drev någon slags caférörelse här. Det står utemöbler i varenda hörn på vår lilla täppa. Grannarna kollar lite konstigt faktiskt. Jag trodde först att det var för att Markus gick ute i bar övis, men när jag tänker efter så är det nog utemöblerna.

Jag har lovat mig själv

Jag har lovat mig själv att den här bloggen bara ska handla om Norris. Bilder från bygget. Tankar om inredning. Viktiga funderingar om Norris.

Jag har lovat mig själv att det här får absolut inte bli en "livet som mamma"-blogg. "Titta på mina söta ungar"-blogg. Det finns ohyggligt många sånna bloggar. Dåliga. Ointressanta.

Självklart får det inte bli en "mmm köpte nytt läppstift mmm igår mmm"-blogg. Det faller ju på sin egen orimlighet. Och ointresse.

Det finns också vedervärdigt många ointressanta inredningsbloggar. Ofta svamlar bloggerskan ut och börjar ta kort på sina barn. Dagens outfit. Fika på stan-bilder. En salig röra. Och det är inte så konstigt. Det är en konst att blogga, har jag insett. Har man ett topic ska man hålla sig till det. Särskilt om man har någon som är intresserad av det ämnet. Svamlar man, så försvinner ju de få stackrarna också. Jag försöker verkligen att inte svamla. Men ibland kan jag inte hålla mig ifrån att publicera en tanke som tagit över mitt huvud. Jag försöker dock att göra det med en gnutta humor. Jag tycker ofta att jag är ganska rolig själv. Det är ju härligt. Det måste ju vara så. Att man gillar det man skriver själv. Då och då kommer jag på mig själv med att läsa mina egna inlägg och finner mig road av dem.

Jag är verkligen road av min blogg. Jag älskar min blogg. Jag älskar att blogga. Jag funderar på vad jag ska blogga om sedan, när det inte finns fler News of Norris. Jag är ofantligt sugen på att blogga om jobbet. En jobblogg. Min kommanala jobblogg. Nej, det är inte felstavat. Det är humor.

Undrar om jag måste ta upp det som bisyssla?

The first royal touch!

Fick ett mycket trevligt telefonsamtal idag. Det var Fredrik som undrade om vi behövde en utemöbel till. Det är klart att vi gör! Inom en timma var den levererad och invigd på altanen här hemma. Jo, den ska stå här hemma. Det är den gamla, som är lite för stor, som ska till Norris. Men vad menar jag då med "the first royal touch"? Jo. Fredrik är kung! Fredrik. Är. Kung.

Vi uppskattar verkligen denna vänliga omtanke. Särskilt nu, när vi mest bara får fakturor på posten och det fortfarande är skitkallt. Men vi tror att vi får ytterväggar på Norris den här veckan.

Lycka är en tur på hojen

Eller inte. Agnes har fått något av en överdos av släkten den gångna helgen. Det fick Pär skit för. Hojen i fråga ska tydligen ha egen parkeringsplats i Norris. Nära Snyltis enligt initierad källa. Det kostar fika och älgkött.

I bakgrunden syns staketet. Det nyrenoverade. BTW

Mooning och majskrokar

Är precis hemkommen efter en härlig helg i Karlstad. Tyvärr är det lite för långt att åka. Särskilt med Agnes. Hon kommer snart att bli utröstad om hon inte skärper sig. I fredags skrek hon från Stockholm till Karlskoga och det enda som höll henne tyst i korta stunder var majskrokar. Shit, vad hon åt majskrokar. Idag valde vi att åka senare så hon skulle sova hela vägen. Hon somnade i Karlskoga och vaknade i Rotebro. Sen skrek hon sista biten. Det är en tradition vi har i vår familj, att oavsett hur långt vi åkt så ska barnen balla ur sista biten. Det är inte klokt.

Karlskoga, förresten. Karlskoga måste vara den stad i Sverige som blir moonad mest av alla. Karlskoga är som gjord för mooning. Med alla rödljus och bostadshus precis vid motorvägen. Perfekt läge för provokation. Om jag hade sysslat med mooning, så skulle jag älska Karlskoga.

När vi nu sitter här i var sitt hörn i soffan, med stirrblick och kurr i magen känner vi att det är skönt att det inte är så långt till Norris. Vi hade inte klarat av det. Vi hade inte haft råd med det. Det är dyrt med majskrokar. De höjer alltid priset precis lagom till semestern dessutom.

För övrigt undrar vi om det är för tidigt att ha dvd i bilen när man är 10 månader? Time for Teletubbieterror. Time for Teletubbieterror. Time for Teletubbieterror.