Jag har lovat mig själv

Jag har lovat mig själv att den här bloggen bara ska handla om Norris. Bilder från bygget. Tankar om inredning. Viktiga funderingar om Norris.

Jag har lovat mig själv att det här får absolut inte bli en "livet som mamma"-blogg. "Titta på mina söta ungar"-blogg. Det finns ohyggligt många sånna bloggar. Dåliga. Ointressanta.

Självklart får det inte bli en "mmm köpte nytt läppstift mmm igår mmm"-blogg. Det faller ju på sin egen orimlighet. Och ointresse.

Det finns också vedervärdigt många ointressanta inredningsbloggar. Ofta svamlar bloggerskan ut och börjar ta kort på sina barn. Dagens outfit. Fika på stan-bilder. En salig röra. Och det är inte så konstigt. Det är en konst att blogga, har jag insett. Har man ett topic ska man hålla sig till det. Särskilt om man har någon som är intresserad av det ämnet. Svamlar man, så försvinner ju de få stackrarna också. Jag försöker verkligen att inte svamla. Men ibland kan jag inte hålla mig ifrån att publicera en tanke som tagit över mitt huvud. Jag försöker dock att göra det med en gnutta humor. Jag tycker ofta att jag är ganska rolig själv. Det är ju härligt. Det måste ju vara så. Att man gillar det man skriver själv. Då och då kommer jag på mig själv med att läsa mina egna inlägg och finner mig road av dem.

Jag är verkligen road av min blogg. Jag älskar min blogg. Jag älskar att blogga. Jag funderar på vad jag ska blogga om sedan, när det inte finns fler News of Norris. Jag är ofantligt sugen på att blogga om jobbet. En jobblogg. Min kommanala jobblogg. Nej, det är inte felstavat. Det är humor.

Undrar om jag måste ta upp det som bisyssla?