Bilder från ett soligt Norris

Det traditionella helgbesöket förgylldes denna strålande pingstafton av mamma Kajsa och Kjell. De, liksom alla andra som kommer till Norris, uttryckte endast positiva omdömen. Till oss i alla fall. Liksom alla andra, kan jag tro. Nåväl, ni ser själva. Vi har fasad och det är skönt grönt. Jag är riktigt nöjd med färgen. Den är som gjord för Norris.

Magnus har sågat till entrétaket och det blev riktigt bra. Tror jag. Vi ser nog bättre när dörren är på plats. Han har målat vitt inunder taket också.

Så kollade vi på framsidan, som Markus säger. Jag vill hävda att entrésidan aka södersidan är framsidan. Markus tycker att sjösidan är framsidan. För mig blir det bakvänt. Det är ju baksidan. Här knatade vi längst fram på tomten och kan konstatera att vi har en rejäl yta här att göra något trevligt med. Och den där tallen står helt perfekt.

Vi gick ut på vår lilla tallmo och kollade ostsidan. Cheeses så fint, sa mamma där hon stod i vinterjackan. Vilket hån, vi som alltid har så varmt i Norris. Kjell fick väldigt mycket funderingar kring sitt eget husbygge. På ön. Fast hans virke är bättre än vårt, tyckte han. Vårt är bra. Men öns är bättre.

Så smög vi ner och tittade på grannens hus. Så här ser Norris ut från deras trappa. Jag bestämde genast att stenar ska definitivt läggas upp i höjd med berget och därefter ska min syrénberså anläggas precis framför det stora fönsterpartiet. Så blir det med den saken.

Vi avslutade vår visit med en enkel fika nere vid havet. Det blåste ganska friskt. Men det luktade hav. Det åkte förbi båtar. Det var härligt. Det var vår bästa tripp till Norris. Men ändå allt för kort.