Jag skulle visa Ella några små fiskar. De guppade bakom klippan ni ser i bakgrunden. Jag hastade ut på klippan och såg att den var lite våt. Ni ser att den är lite mörkare på ena kanten. Lite vatten är ju lugnt. Det halkar man ju inte på. Men det var inte bara vatten. Det var nån slags algklet som täckte hela det mörka området. Jag började glida. Sakta. Så sakta att jag hinner tänka. Det går åt helvete. Jag kommer ramla i. Nej. Jag vill inte bada. Jaaag viiill iiinnntteee baaadaaaa.
Vad hemskt det är när man befinner sig i en situation som man vet precis hur det kommer sluta, men inte kan göra ett skit åt. Till slut fick jag ner en hand i backen och ramlade på sidan. Markus skrattade. Ella bara gapade. Agnes fortsatte tugga på sitt bananskal. Jag fick lite ont i handen och måste tvätta min jeans.
Men jag slapp bada.
Hon börjar mjukna nu. Den goda Amanda Blomster.
Och till Emma Olsson vill jag bara säga att antingen så vågar man skriva en egen blogg, eller så skriver man inte alls. En riklig kompensation eller ett hårt straff är inget annat än en rättmätig påföljd för bloggkapning till annans skada. Eller hur Pär? Marie?
I våran bransch får man bjuda på tårta till alla när man gör bort sig...då blir det både ett straff samt att hon får gottgöra sina synder till oss andra.
SvaraRaderaJag gillar gräddtårta med jordgubbar...gör den med laktosspäckad grädde så blir det ett straff i trippel bemärkelse.. :)
//Pär