Svenska flaggans dag

Vi har småfirat Nationaldagen idag. Vi borde ha firat den bättre, känner jag så här i senaste laget. Jag sa till Ella att vi skulle sjunga nationalsången ståendes till frukost. Att vi skulle ha gula och blå kläder på oss. Att vi skulle ha vår lilla flaggstång framme på bordet. Men vi glömde bort. Dåligt. Det måste bli bättring på det.

Jag skulle vilja hissa svenska flaggan på min alldeles egna flaggstång. Jag ska önska mig en flaggstång när jag fyller 40 eller så. Den ska stå på berget bredvid huset i Norris. Så ska vi hissa flaggan så fort vi får tillfälle. Alla andra dagar när vi är där ska vi ha en vimpel. Det är fint, skärgårdigt och hemtrevligt tycker jag.

Vi såg ett hus som hade hängt ut gula och blå ballonger i två träd på tomten. Blåsta i lite olika storlekar. Det var jättefint. Det ska jag komma ihåg till nästa år.

Nationaldagen firas till minne av att Gustav Vasa 1523 utsågs till kung och att två regeringsformer utfärdades den 6 juni. 1809 handlade det om fördelning av makt. Sveriges historia i paragrafer. Ordning och reda. 1974 blev det ännu mindre för kungen att göra. Och "all makt utgår från folket". Grundläggande för en demokrati.

Det är ju viktigt. Men hur ska vi kunna komma ihåg?

Nästa år ska jag käka Wasa knäckebröd till frukost. Jag ska göra rabarberpaj i två regeringsformar. Jag ska hänga ballonger i ett träd som en symbol för "all makt utgår från folket". Sen ska vi grilla. Svenssongrill. Allroundmarinerad fläskfilé.

Det blir ju röd dag på riktigt nästa år också. Alltså inte inklämt i en helg såhär. Det kommer att ta några år, men det är den röda dagen som avgör. Och traditioner. Det märker man när man har en vetgirig femåring som lever för finkläder och festligheter.

Vilken tur att just jag fick just henne. Hon ger mig inspiration.

Och ikväll somnade hon i mitt knä.