Som presenning

Så här brukar det se ut. Ella är liksom uppslukad i farmor. Och vi börjar inse att Agnes är på väg åt samma håll. Farfar Gösta har dock tagit upp kampen om Agnes. Ella är redan förlorad. Det vet vi alla. Men Agnes går fortfarande att vinna över. Göstas främsta taktik är godsaker. Den är än så länge framgångsrik.
Bilden är tagen i fredags när vi var i Norris med Monica, Gösta, Pär och Marie. Och Hoksi inte att förglömma. Precis när vi fikade så kom det ett sånt där sommarregn från ingenstans. Visst fanns det något moln på himmeln men dropparna kom liksom från blå himmel. Ella gömde sig under Monicas jacka. Agnes sket i vilket och fokuserade enbart på kexen. Jag hällde kaffe i Maries ryggsäck. Det var onödigt. Och dumt.

Men inte lika dumt som att promenera runt sjön utan strumpor i skorna. Idioten kom till och med på det på väg ut från vår gata, men tänkte att det går nog bra. 6,5 km svettiga fötter. Jag fick gå sista knappa kilometern barfota. Det går lätt upp på min "årets-dummaste-lista". Nu inleder jag sommarskosäsongen med skavsår överallt på båda fötterna. Hur ska jag kunna ha klacks då? Så jävla korkat.


Gösta ville provtrycka isoleringen. Han sa att det är viktigt att kolla den. Så att det är bra kvalitet. Det gör man tydligen så här. Sitt lite. Skumpa. Skäll på din fru när hon sätter sig bredvid så att det lutar för mycket. Eller var det tvärtom? En av dem skällde på den andra i alla fall. Och därtill efterföljande ömsesidigt gnabb. Men isoleringen höll. Marie underhöll minsta fröken gangster.

Pär var okontaktbar en lång stund. Han har ju varit pre-yrkesskadad hela livet, men nu är det på riktigt. Han upptäckte en mystisk behållare. Knark? Sprängmedel? Vapen? Han stötte till den misstänka behållaren. Lämnade den, men jag såg att han inte riktigt kunde släppa den med blicken. Han satte Hoksi på sök. Hon fick ingen korv och gick då och la sig istället. Pär blev ilsk och gick därifrån. När vi åkte var behållaren borta. Tog han den med sig? Vad var det?

Vi gjorde ju lite nytta också. Vi hittade fönsterfodren. De är målade i två nyanser mörkare än fasaden. Så här blir det. Vi tror att det blir bra. Ny presenning möter solblekt presenning. Det är vår kulörkombination. Fint också att Markus liksom smälter in i fasaden. Den är en fin egenskap hos en man.

Klacks förrresten. Du som inte vet vad "klacks" är ska få reda på det. Min systerdotter Linn är nyfiken och påhittig. Lite lat också tror jag. Hon tyckte att det var onödigt att säga att hon ville ha sina lackskor med klack. Det tog för lång tid. Så hon hittade på "klacks". Lackskor med klack. Detta är sedemera ett självklart uttryck för oss. Så tydligt. Enkelt. "Jag vill ha klacks ikväll." Det förstår ju varenda människa hur tjusig man har tänkt sig att vara då.

Linn har också hittat på myskvällsmätt. Även det ett lysande ord.