Stôllerôck eller dusch?

Det kommer ofantliga mängder frågor om vad som mer ingick i vår oemotståndliga offert. För att stilla folkets nyfikenhet presenteras här:

Blandaren Dalia!

Och inte nog med det. Duschhörnan Entré:

Vi ska ha en helfrostad variant. Det gillar vi mest. Plus att man inte behöver reta sig på kalklagringarna med en gång. De smälter in så fint i det frostade glaset.

Torka av duschväggarna? Kom igen. Det gör man ju aldrig! Typ. Möjligtvis vid flyttstäd. Eller om man får ett ryck. Stôllerôck, som vi säger i Värmland.

Apropå dusch. Har precis tagit en. I lugn och ro. Med peeling och grejer. Samt efterföljande benbehandling. Jag har varit så sur de sista dagarna och jag tror att det har med duschen att göra. Det finns ingenting som suddar ut ens person, så som att inte få ta en dusch, gå på toa i fred eller i övrigt sköta sin personliga hygien. Man blir som en maskin bara. En hushållsmaskin. Jag blir tokig. Det är klart att jag hinner duscha. Om jag skyndar mig. Eller som Markus gör på morgonen, med Agnes hängades på duschväggen. Drar ut toapapper i hela badrummet. Biter sönder blöjpåsen.

Det gäller att passa på när hon sover. Men har man annat som måste fixas med så hinner man kanske inte klart. Då står man där drypande och försöker stoppa i nappen medan grannarna undrar vad som pågår. Ovärdigt. Osnyggt. Ohälsosamt. Och har man, som jag de senaste dagarna, ambitionen att vaxa benen så behöver man hela sovstunden. Och gärna lite till för att kunna blogga om det.

För nu har det lättat. Nu känner jag mig som en människa igen. Jag är en fräsching igen. Med lena ben och peelad navel. Jag kan andas ut och sträcka på mig igen. Och hon sover än. Är förkyld liten stackare. Hon måste lära sig gå nu. Min rygg pallar varken framåtböjd-hålla-handen-promenader eller bära runt -"för jag blir tät i näsan av att krypa", länge till.

Men idag går det bra. För jag har fått duscha.